Annons:
Etiketterpedagogiska-dilemmansvåra-samtal
Läst 4892 ggr
Loris M
2015-09-30 19:31

Sexuella övergrepp mot barn

Träffade en ung kvinna igår som blivit utsatt för sexuella övergrepp under hela barndomen av en närstående. Det var först i övre tonåren som hon äntligen vågade berätta. Hennes tidigaste minnen är när hon var i 3-4 års åldern och enligt henne själv fanns det tydliga tecken och både föräldrar och förskolepedagoger borde ha förstått. Men alla valde att blunda istället menar hon. Det var enklare. Vi hade ett kort och känslosamt samtal och jag hann aldrig få veta eller fråga mer. Hon föreläser idag för både förskollärare, lärare, sjukvårdspersonal, socionomer m.fl.

Jag vet att sexuella övergrepp inte tas upp speciellt mycket på förskollärarutbildningar. När jag försöker tänka tillbaka på alla år som jag jobbat i förskolan så kan jag inte minnas att vi diskuterat det speciellt mycket. Ändå är det vanligare än man tror. Det händer även lite då och då att någon som jobbar på förskolan döms för sexuella övergrepp mot barn. 

Jag får intrycket att det här är fortfarande lite tabu. Kanske för att det är så hemskt, kanske för att många gånger är det en närstående och vi vill inte och kan inte tro något sådant, kanske är vi rädda att någon blir felaktigt anklagad…. I vilket fall som helst så verkar det pågå mitt framför näsan på oss och ibland kan jag känna mig både ledsen och förfärad över tanken att jag inte sett. Att jag missat signaler och att det kanske går något barn och fortfarande utsätts för övergrepp för att vi inte varit tillräckligt uppmärksamma. 

Hur ser det ut på era arbetsplatser? Diskuterar ni sådana frågor och vilka tecken man ska vara uppmärksam på? Har ni en handlingsplan för detta?

Annons:
Anonym
Anonym
2015-09-30 19:44
#1

Jobbar nu inte på förskola utan i sjukvården. Vi har rutiner för dessa saker när vi ser dem och misstänker dem.

Tyvärr är man ju även människa ändå och vill inte alltid tro så hemska saker om de inte är väldigt uppenbara. Vilket gör att när vi väl anmäler har man ofta sett många "småtecken" som man först när man ser fakta inser faktiskt var varningsklockor.

Det är så svårt ibland när man bara har en känsla och inget konkret att peka på än. Det blir genast lättare när man har fysiska bevis som är svåra att förklara på något annat sätt. Men då har det ju ofta gått väldigt långt redan. Det är hemskt!

Hade en bebis inne på avdelningen för några veckor sedan vars mor bara var nyss fyllda 14 år och multihandikappad…

Loris M
2015-09-30 19:55
#2

#1 Men Gud så hemskt! 😕Vad är det människor som utsätter barnen för sådant? Och speciellt någon som redan är utsatt.😡

OlgaMaria
2015-09-30 20:04
#3

Jag läste att det är ungefär ett barn per klass som drabbas av sexuella handlingar från någon vuxen eller äldre syskon t ex. 

Har också läst om tecken man ska vara uppmärksam på.. få se vad jag minns…

varningstecken kan vara barn som är överdrivet fysiska, som vill kramas och vara nära och kanske röra intima delar.

men det kan också vara så att barnen drar sig undan fysiskt och socialt och undviker kontakt med sin omgivning.

Regression, dvs att barnet går tillbaka i utvecklingen.

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Loris M
2015-10-01 10:09
#4

Sexbrott mot barn ökar, men få döms. 😕

"…… utnyttjande av barn för sexuell posering, var det absolut vanligaste barnpornografibrottet i Sverige förra året. 2014 gjordes 1 513 anmälningar, det är mer än dubbelt så många anmälningar som 2013, då siffran låg på 627./…/ Antalet fällda för utnyttjande av barn för sexuell posering är få, 15 personer dömdes 2014, och sju året före." 

Visst blir man deprimerad av dessa siffror. 1513 anmälningar och bara 15 som dömdes? 😕För att inte tala om alla de som aldrig anmäler.

OlgaMaria
2015-10-01 10:12
#5

Förskolan har ju egentligen en fantastisk möjlighet att hjälpa barn att förstå hur de kan skydda sina egna kroppar. För problemet är ofta att barn inte vet vad som är okej och inte och att de har rätt att säga ifrån och att de har rätt att få hjälp från samhället om de blir illa behandlade. Det är viktigt att prata med barn om vad som är okej beröring och inte och att man ska säga till någon vuxen ifall någon rört en där den inte ska.

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Loris M
2015-10-01 10:30
#6

#5 Absolut! Skrev i en annan tråd om att vi brukade prata om det med jämna mellanrum, speciellt när vi ser att barnen visar nyfikenhet för sina egna och andras kroppar. De finns en del bra böcker på temat och handlar just om att på ett enkelt sätt förklara för barnen att min kropp är bara min och diskutera vem, när och hur får röra vid den. Det kan var en bra utgångspunkt för en diskussion med barnen. 

Om man blivit utsatt för övergrepp tidigt så är ju det barnet känner till och kan lätt tro att alla har det så. Den här kvinnan som jag nämner i #0 utsattes för övergrepp i 14 år och som hon sa, väntade hon så länge med att anmäla för att vuxna som hon trodde förstod vad som pågick, inte reagerade och tog det med ro. Samt att den som förgrep sig på henne var en trevlig och snäll person både mot henne (i övrigt) och alla andra. Då blir man förvirrad som barn och tror att det är så här det ska vara.

Annons:
OberonsMatte
2015-10-01 10:37
#7

#0 Verkligen hemskt att den unga kvinnan förutom att bli utsatt för sexuella övergrepp även kände sig sviken av de som som inget "såg". Skulle vara intressant att få veta vad det fanns för tydliga tecken som man missade i det fallet.

Att misstänka sexuella övergrepp är inte bara känsligt utan också väldigt svårt om inte barnet själv berättar. De tecken #3 skriver om kan förekomma även hos barn som inte blivit utsatta för övergrepp. Väldigt svårt att avväga vad som är barnets egen personlighet och vad som är så onormalt att det är tecken på att det skulle vara sexuella övergrepp inblandat.🤔

För att kunna misstänka övergrepp tror jag att det är jätteviktigt att förskolans Pedagoger har en nära relation till varje barn. Att man verkligen känner barnet och att man har barnets förtroende, så att det (om det kan) vågar berätta.

Sajtvärd Katter iFokus

Loris M
2015-12-28 17:40
#8

Hittade en hel del bra tips på Rädda Barnens hemsida om hur vi tidigt kan lära barnen att det är de själva som bestämmer över sin egen kropp:

"Ett bra sätt att göra det är att så tidigt som möjligt, gärna redan i ettårsåldern, låta barnet börja lära sig att tvätta sina privata kroppsdelar själv. Du kan först visa i badet eller duschen hur det går till att tvätta snippan, snoppen eller rumpan och sedan låta barnet prova själv. Ett annat sätt är att göra barnet delaktigt vid blöjbyten och, så småningom, låta barnet börja lära sig att torka sig själv efter toalettbesök så tidigt som möjligt. 

Även munnen är ett privat område. Uppmuntra gärna barnet att tidigt äta själv (även om det blir kladdigt), och tvinga inte in mat i munnen. Eftersom små barn är beroende av vuxnas hjälp och inte alltid får bestämma själva är det viktigt att vi tar oss tid att förklara varför vi gör saker med deras kropp, till exempel byter blöja, och att vi ibland måste göra saker som barnet inte har lust med eller vill." (under fliken "De minsta barnen")" 

Via denna länk kommer ni direkt till Rädda barnens handbok "Stopp! Min kropp!"som är speciellt framtagen  för vuxna i syfte att förebygga sexuella övergrepp mot barn. Där får ni konkreta tips på hur ni kan prata med barnen i olika ådrar om detta.

Loris M
2017-08-25 19:02
#9

Förskoleforskaren Christian Eidevald berättar i P1-morgon hur barn på förskolan skyddas mot sexuella övergrepp.

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1650&artikel=6763079

Upp till toppen
Annons: