Annons:
Etiketterskolaförskoleklass
Läst 1529 ggr
[krasnajaluna]
2017-03-07 15:46

Varför detta tvång?

När jag gick på förskola och även lågstadiet var det ett himla tjafs kring maten hela tiden. Man fick inte ta för lite mat, men man fick heller inte slänga det man inte orkade äta/det man blivit tvingad att ta. Alternativet var då att linda in maten i papper så att personalen inte skulle se och då snabbt springa till sophinken alternativt gömma den under bordet på golvet. Kommer ihåg att man fick hålla på såhär varenda dag, men satt det någon vuxen vid bordet var det ju kört. Låter rätt sjukt när jag tänker efter, men så var det. Åt någon inte upp satt personalen, ibland flera stycken, hela lunchrasten runt bordet med barnet och tvingade den, även om de började gråta eller så. Jag har flera gånger blivit tvingad att t ex ta vissa pålägg på mackan som jag inte gillade och även äta saker som jag egentligen var allergisk mot, även om jag inte visste det så så kände jag ju att det kliade i munnen när jag åt vissa saker. Var det min skola som var extrem eller är det såhär överallt? I sådana fall varför gör ni i personalen såhär? Min enda teori är att de är oroliga att barnen ska komma hem och klaga till föräldrarna att de är hungriga alternativt någon sorts diciplinövning, jag vet inte. Det gällde alltså en helt vanlig svensk skola, mitten av 2000-talet. Både yngre och äldre personal höll på såhär, fanns typ bara en som inte gjorde det, som alltid fick trösta de som började gråta.

Annons:
Aleya
2017-03-07 15:52
#1

Minns detta också från skolan. Var vedervärdigt. Och att ha någon lärare som skulle sitta och stirra på en fast man inte åt upp och förlorade hela lunchrasten. Det kändes som en pina. Detta var 90-talet

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Medarbetare för Julen

Herveaux
2017-03-07 16:00
#2

Jag har samma minnen från dagis redan, nåde den som inte åt upp maten på tallriken, vissa barn satt ju nästan tills det var dags för hemgång.
Min förskola fanns på samma skola som årskurs 1-9 så där var det en stor matsal och lärarna hade inte samma örnkoll som dagisfröknarna, men det hände att man fick sig en skarp tillsägning om att ta större portion/inte kasta mat.
(Att ta lagom portion kan jag förstå, men att först tvingas ta mer och sen bli skälld på för att man inte orkar äta upp allt går inte ihop för mig heller…)
Detta var på 90-talet.

Min moster har också samma minnen som #0 (förskola på 70-talet) och min mormor har berättat riktiga skräckhistorier om deras lunchmåltider. Speciellt om en sträng magister som kunde bli handgriplig mot "trilskande" elever. Huvvaligen.
(Skola på 40- och 50-talet)


// Harley
Sajtvärd Star Stable
Medarbetare Film, Hamster

[krasnajaluna]
2017-03-07 16:11
#3

Det är konstigt att man inte istället lär barn att ta så mycket som de tror att de kommer äta, om det sedan händer att de tog för mycket ändå, får de väl försöka igen nästa gång tills de vet ungefär vad de kommer äta.

#2 Ja, min pappa som var barn på 60-talet har också berättat om hur de tvingade de som inte åt att sitta kvar, säkert med ännu strängare metoder än vad jag fick erfara. Man kan tycka att det är märkligt att detta inte har försvunnit ännu. På den tiden kan jag ändå förstå till viss del, det hade nyligen varit krig  med ransoneringar och brist osv, det var en annan tid och de som växte upp då hade förmodligen en annan syn på mat än vad många har idag. 

Detta betyder ju inte att man ska slösa bara för att det finns, men tror inte att barnen  får någon bra syn på mat med dessa tvångsmetoder. Enligt min erfarenhet skapade det bara en olustig känsla inför skollunchen och man hade alltid ångest för det.

Loris M
2017-03-07 17:09
#4

Det här är ju helt sjukt och vi har flera gånger tagit upp det här på sajten. Jag mår riktigt illa när jag läser hur barnen blir behandlade och jag önskar att jag kunde säga att det är annorlunda idag, men det är det inte. 

Jag jobbade på förskolan för ett par år sedan och har haft många diskussioner med arbetskamrater om detta. En del fattar bara inte att det är fel. När jag började jobba på förskolan i början av 2000-talet vågade jag inte riktigt som nyutbildad och ny ta fajeten med dem och då kunde jag ta maten från barnens tallrikar (när andra inte såg) och lägga på min egen för att de ska slippa blir tvingade. Jag vet, inte den bästa lösningen men i början vågade jag inte sätta mig upp mot de som jobbat länge. Men sedan när jag blivit säkrare i min roll ifrågasatte jag det och när en arbetskamrat trots att vi bestämt att sådant ska inte vi hålla på med, ändå tvingade småbarn att sitta vid bordet, då gjorde jag en anmälan. 

Jag har aldrig kunnat förstå hur de som gör s tänker. Det blir ju bara motsatt effekt och kan leda till att barnen utvecklar ätstörningar.

tarantass
2017-03-07 17:17
#5

#4: funderade just på att skriva ett ironiskt svar på trådfrågan: att man måste vara rädd om sysselsättningen i anorexivård, överviktsvård och liknande.

Egendomligt hur vi glömmer oss själva ju "vuxnare" vi blir, vilket det tyvärr finns fler exempel på i skolan. Vuxna som aldrig själva har varit barn eller ungdomar. Det är ju knappast möjligt att det bara är barn som inte har blivit matmisshandlade som blir skolpersonal som matmisshandlar.

Kanske också är ett exempel på hur misshandelsoffer, som aldrig har fått verksam hjälp med sina upplevelser, själva blir misshandlare.

Räkna inte med att lyckas diskutera något med någon som inte har upplevt det själv.

Eller med någon som tror att allt gott måste vinnas på någon annans bekostnad.

[NeferNefer]
2017-03-08 17:26
#6

Jag har liknande minnen. Skäll när jag slängde mat på låg- och mellanstadiet, och hur jag tvingades att äta mat jag inte tålde fast jag kräktes efter att ha ätit den - varje gång! Vilken skräck jag kände när jag såg att det var den maten igen, och jag visste att jag skulle kräkas efteråt 😕Barnplågeri!

Annons:
[krasnajaluna]
2017-03-08 22:11
#7

#6 Ja fy kommer ihåg den enorma ångesten när en viss maträtt som jag varken gillade eller tålde skulle vara till lunch och såklart fanns inga alternativ, de vuxna tyckte bara att jag var konstig och besvärlig eftersom ''alla'' gillade just den maten. Sedan fick man gå med kliande hals och magknip. Eller när vi var på någon utflykt och de hade med färdigbredda mackor, blä, bad de alltid att ta med i alla fall en utan pålägg men nej nej.

[NeferNefer]
2017-03-09 01:05
#8

#7 Fruktansvärt. 😕

Magi-cat
2017-03-11 09:08
#9

Huga, jag kommer också ihåg det där med fasa. Jag tror väl att tanken var att barnen skulle lära sig att äta all sorts mat men resultatet blev nog det omvända, att den mat man tvingades äta (hur kall och oaptitlig den än var) lärde man sig förknippa med obehag och undviker än idag.

Mat och ätande ska inte vara något man tvingas till!

Skrämmande att det fortfarande tycks förekomma!😡

#4 Bra gjort att du gjorde anmälan, Loris! 🌺❤️


"Freden måste komma först. Gör den inte det, min vän, kommer inget efter den."
💓 Sajtvärd på Fenomen, Hjärnan, Kulturtant, Oförklarade fenomen

ifoundnemo
2017-04-08 09:41
#10

Oj vilken tur jag haft :o när jag gick i skolan och på förskolan kan jag aldrig minnas att vi blev tvingade på det sättet…våra Pedagoger tvingade oss att smaka (och verkligen bara att smaka) all mat. Sen försökte dem bara lära oss att inte ta för mycket utan att det är bättre att ta två gånger om man är osäker på hur mycket man orkar. Jag uppmuntrar mina elever (dem går i åk 5) att smaka maten och att inte slänga mat. (Är själv född -92)

Halvdansken
2017-04-08 14:14
#11

Jag är född -61, så jag gick i grundskolan från 68 till 77. 
Vissa skolor (bytte några gånger) var hemska, som andra skrivit. Mamma kollade varje dag i tidningen, där veckans skolmat presenterades (tro det eller ej, där stod Malmös alla skolor uppräknade, med veckans mat), och om det var nåt jag inte ville äta, så skulle man ha skriftligt intyg från målsman. Och även då blev matvakterna sura. 
Ha sett många kompisar sitta och klökas över stuvad spenat, gröna ägg och slemmig burkskinka. Fettdrypande "fisk med mandel", torr spagetti, vidrig "minestronesoppa" (kan fortfarande inte äta det), och ibland gröt av olika slags. De hade vakter när man skulle lämna in brickan, och om man inte ätit upp blev man utskälld och fick gå o sätta sig igen. Mattanterna la upp maten och det där med "jag vill bara ha lite" fungerade inte. Splofs - så fick man nåt på talliken som man bara inte ville äta. 
Hemskt. Vidrigt. Har fortfarande problem att äta i stora matsalar pga detta, som tex i vår kantin på jobb. Fast att det är fin mat, där man tar vad man vill ha (och betalar för det) så är ljudet och de långa borden, och brickorna osv nånting som gör att jag inte klarar av det alltid. Sitter för mig själv i ett hörn med en bok.  Eller köper nåt och äter vid skrivbordet.

Hatar cancer och älskar vårlökar.

Loris M
2017-04-14 09:41
#12

#11 Så fruktansvärt. Jag har aldrig kunnat förstå hur dessa mattanter och lärare tänker. De måste väl också ha upplevt samma matkultur. Har de inte lärt sig något av det?

Halvdansken
2017-04-14 14:25
#13

#12. Tvärtom, tror jag.
Min mamma är född -35, och det var bara vissa som fick mat i skolan under krigsåren, de som var fattiga. Min mammas familj hade det inte så dåligt att hon fick det, och hon avundades de som fick gratis mat. Hon gick ofta hungrig. 

Så jag tror nog att mattanterna (som säkert varit med om samma situation)  tyckte att vi skulle vara tacksamma för det vi fick, för när de var små så var det ransoneringar, och det var inte alla som fick varm mat mitt på dagen, eller ens en gång om dagen. "Ät upp, ni vet inte när nästa måltid kommer".

Det är lite konstigt att tänka att jag föddes  bara 16 år efter 2a världskriget. Det är som om kriget skulle slutat 2001, om vi räknar om det från idag. Inte så länge sen.

Hatar cancer och älskar vårlökar.

Annons:
Upp till toppen
Annons: