Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (6) Senaste inläggen

Arbetslaget Arbetsmiljö Barns rättigheter, delaktighet och demokrati Bedömning och dokumentation Forskning Fritidshem Föräldrasamverkan Genus Hållbar utveckling IKT och digitalt lärande Info från admin Kvalitets- och utvecklingsarbete Ledning och organisation Lekar/undersökningar Lek och lärande Litteratur Matematik Naturvetenskap och teknik OT - Diverse Pedagogiska dilemman och svåra samtal Pedagogiska inriktningar Pedagogiska miljöer Samhällsdebatt Skapande och estetiska uttrycksformer Skola och förskoleklass Specialpedagogik Språk och flerspråkighet Styrdokument Tematiskt arbetssätt och projekt Tips och inspiration Traditioner och firande Utbildning och studier Utomhuspedagogik Värdegrundsfrågor Yrkesprofession Övrigt
Skola och förskoleklass

Hur hjälper ni särbegåvade barn?

2017-04-21 18:50 #0 av: tlover

Nu är ju det viktiga för små barn att lära sig att vara sig själv, en bra vän, att leka osv så jag vänder mig främst till lärare i förskoleklass och grundskola men det skulle även vara intressant att veta hur man gör i förskolan också.

Hur hjälper ni barn med särbegåvning? Många barn med särbegåvning blir ju tex utåtagerande om dom inte blir nog stimulerade så det borde ju finnas någon slags handlingsplan tycker jag men förr (när jag och min man gick i skola) fanns det då ingen hjälp till särbegåvade barn men det kan ju finnas det nu (får man hoppas)

Vad vill du ha för månadstema? te ifokus, min blogg eller min tebutik
Glöm inte att följa mig på facebook och instagram!
Hur är du som tedrickare? delta i undersökningen

Anmäl
2017-04-21 20:42 #1 av: Loris M

En mycket bra och intressant fråga! 

Som förskollärare har jag ofta känt frustration över när jag mött särbegåvade barn när det blivit dags för dem att fortsätta i skolan. Vid överlämningar insåg jag oftast att skolan inte hade någon plan och att de ofta utgick ifrån att de flesta barn utvecklas ungefär likadant. Vi hade barn som kunde läsa som fyra-femåringar men när de började i förskoleklass fick de ändå möta lärare som arbetade med Bornholmsmodellen (en metod för att väcka nyfikenhet hos barnen och komma igång med läs- och skrivinlärningen). Då är det inte konstigt att de blir uttråkade och slutligen utagerande. 

Jag vet att det finns högskolekurser på vissa universitet om särbegåvning men jag tror tyvärr att kunskapen när det gäller dessa barn bland lärare och hur de ska mötas är fortfarande relativt liten. Sen har vi även det här med att skolan ser ut som den gör idag. Dåligt med resurser och utbildade lärare samt problem med våldsamma elever, som inte gör saken lättare. 

Sajtvärd för Förskolan, Lika villkor och Bokcirkel

Medarbetare: Multikulturellt 

Anmäl
2017-04-21 22:03 #2 av: tlover

#1 Ajdå, hoppas att det hinner bli bättre på 5 år (till min dotter börjar skolan, för hon är förmodligen iallafall milt särbegåvad).

Men visst finns det lite mer kunskap om det nu jämfört med förr? Jag vill inte att min dotter ska behöva sudda matteböcker för att räkna om dom Ledsen

Vad vill du ha för månadstema? te ifokus, min blogg eller min tebutik
Glöm inte att följa mig på facebook och instagram!
Hur är du som tedrickare? delta i undersökningen

Anmäl
2017-04-21 22:24 #3 av: tlover

#1 Hur är det med arbetet med särbegåvade barn i förskolan? Gör ni något speciellt där?

Det känns på ett sätt som att det skulle kunna vara enklare för barn att utvecklas i sin egen takt i förskolan just för att det är lite lösare ramar i brist på bättre förklaring

Vad vill du ha för månadstema? te ifokus, min blogg eller min tebutik
Glöm inte att följa mig på facebook och instagram!
Hur är du som tedrickare? delta i undersökningen

Anmäl
2017-04-22 07:45 #4 av: Niklas

Ta hjälp av Mensas Gifted Children Program (GCP).

https://www.mensa.se/gcp/

Vänliga hälsningar, Niklas
» Besök Apple Watch iFokus.

Anmäl
2017-04-22 10:58 #5 av: Loris M

#2 Visst finns det mer kunskap jämfört med förr och nu pratar man mycket mer om det. Det finns en medvetenhet som inte fanns förr om att dessa barn finns i verksamheten och behöver andra utmaningar. Det skrivs mycket mer om det i medier och även i lärarnas facktidningar. Sen att det inte alla gånger finns förutsättningar för lärare att göra ett bra jobb är en annan sak. 

#3 I förskolan är det mycket lättare att utmana särbegåvade barn då vi inte har några uppnående mål som skolan. Vi kan fritt planera verksamheten och kan lättare anpassa den efter varje barn. Jobba i smågrupper och anpassa det efter barnens kunskapsnivå. Det finns en större flexibilitet helt enkelt. 

I en förskolegrupp är särbegåvade barn helt klart en tillgång då deras jämnåriga kan lära mycket av dem och tillsammans med dem. Jag har arbetat väldigt mycket temainriktat där barnens intressen och förkunskaper styr och då har dessa barn ofta varit drivande här, kommit med intressanta  hypoteser som vi kunnat arbeta vidare med på olika sätt och inom olika områden. Om vi ex. har ett särbegåvat barn som visar stort intresse för svensk historia och kan mycket om Vasaskeppet men inte vet varför det sjönk, så kan vi arbeta med alla barn som är intresserade och samtidigt beröra flera områden i läroplanen. Vi kan börja med att barnen presenterar sina hypoteser, ritar, att vi sedan prövar hypoteserna genom att konstruera båtar (teknik) och sedan testa om båten sjunker/flyter (naturvetenskap) beroende på vad vi lastar och hur båten är byggd. Alla barn behöver inte vara med på alla moment och här finns det stort utrymme att utmana det individuella barnet. 

Men här ligger också en fara - dessa barn får inte agera "hjälpfröknar" och vi får inte glömma bort att de behöver utmanas på en annan nivå än andra. 

Sajtvärd för Förskolan, Lika villkor och Bokcirkel

Medarbetare: Multikulturellt 

Anmäl
2017-04-22 16:41 #6 av: Scorpio97

(Det här är väl inte helt relevant eftersom du ber om svar från lärare i förskola, men tänkte att min erfarenhet som elev kanske är lite intressant i alla fall)

Jag vet inte om jag skulle ha klassats som särbegåvad, men inom vissa ämnen är jag väldigt lättlärd och jobbade snabbare än mina klasskompisar. Hade även en bra grund hemifrån och har alltid läst massor om allting, så en del grejer vi skulle lära oss visste jag redan. Detta gällde i hela grundskolan. Förskolan kommer jag inte ihåg på det visste, så jag vet inte hur det var då. 

Jag brukade be om svårare eller fler uppgifter om jag upplevde lektionerna som för enkla eller om jag hann klart snabbare än övriga elever. Huruvida jag fick det eller inte berodde helt på läraren. En del lärare lade gärna extra tid på att utmana mig osv. Andra lärare gjorde inget mer för att hjälpa mig, men accepterade att jag fortsatte med kapitel jag egentligen inte behövde göra, arbetade med ett annat ämne eller läste en bok när jag blev klar med uppgiften jag skulle göra. Så länge jag inte störde eller bad om hjälp med "extra-arbetet" var det okej. Sen hade jag tyvärr även två lärare som inte alls gillade att jag hann klart "för snabbt". Då fick jag göra det jag skulle och sedan stirra in i väggen tills övriga också blev klara. Att läsa under tiden var inte tillåtet. 
Det blev ofta så att jag blev "hjälp-lärare" till eleverna som hade det svårare, eftersom läraren oftast inte hann hjälpa alla i exempelvis matte. Hade egentligen inget emot det men jag hade ju föredragit att få lite mer utmaningar. 

Skolan hade ingen handlingsplan och gav inga direktiv eller hjälp till lärarna gällande detta. Min mamma pratade med rektorn om det några gånger, men han sa i princip att det var lärarna som bestämde över lektionerna och uppgifterna. Han ville inte lägga sig i, han ville inte ens be lärarna att låta mig läsa en bok eller liknande när jag fick tid över. 

Jag är född 97, så det kan absolut ha blivit bättre dom senaste åren (hoppas det). Sen var min skola lite allmänt omodern och så också, det är alltså inte omöjligt att det var bättre på andra skolor. 

//Jessie
"Quid pro quo"

Anmäl
2017-04-22 18:10 #7 av: Loris M

#6 Det är bättre på vissa skolor, på andra är det likadant om inte värre. Att välja rätt skola är verkligen avgörande för hur barnen kommer att bli utmanade i sitt lärande. Men som förälder är det kanske inte det lättaste att sätta sig in i hur skolor arbetar. 

När jag lämnade över barnen till skolan (inte egna utan mina förskolebarn) så frågade jag hur de tänkte arbeta med ett visst barn som ex. kunde både läsa och skriva och oftast såg de på mig som om jag ställde världens konstigaste fråga. Ibland kunde de säga: "Ja, men det är klart. Hen kan få lite extra uppgifter eller läxor om hen tycker att det är för tråkigt.". 

Tråkigt att du fick agera som hjälpfröken. Det var säkert bra för dina klasskamrater men hjälpte nog inte så mycket dig. 

Sajtvärd för Förskolan, Lika villkor och Bokcirkel

Medarbetare: Multikulturellt 

Anmäl
2017-04-22 18:44 #8 av: Scorpio97

#7 Ja, rätt skola kan säkert göra väldigt stor skillnad. Rätt lärare likaså. Det är tråkigt att det är så, alla barn ska ju ha samma möjligheter. 
På tal om förvånade blickar, så har jag många gånger fått konstiga blickar när jag ber om fler/svårare uppgifter. Vissa lärare förstår inte alls varför utan försökte övertala mig att det var väl "skönt att inte behöva göra något en stund". Att jag inte ville spendera flera minuter eller ibland timmar per dag på att bara sitta och vänta, samtidigt som jag inte var tillåten att göra något annat förstod dom inte alls. För barn ska ju inte gilla skolarbete liksom. 

I viss mån kan det vara lärande för en själv också, att vara "lärare" åt klasskompisar. Jag fick en inblick i hur dom tänkte, uppfattade en fråga/text osv och det tror jag är bra rent generellt. Dessutom måste man förklara saker på olika sätt till olika personer och det kan förstärka ens egen kunskap, om du förstår hur jag menar?
Sen tror jag ändå det är negativt generellt sett, jag hade förmodligen fått mer kunskap samt fått bättre betyg om jag blev utmanad istället för att hjälpa mina klasskompisar. Och mina klasskompisar hade fått bättre hjälp av en riktig lärare än av mig, även om jag var bättre än ingen hjälp alls. 

Sen förstår jag självklart att det är svårt för lärarna också, det är inte deras fel. Hinner inte lärarna med att hjälpa dom som riskerar att bli underkända i ämnet är det självklart att dom inte hinner ge mig extrauppgifter heller.

//Jessie
"Quid pro quo"

Anmäl
2017-04-22 19:47 #9 av: Loris M

#8 "Dessutom måste man förklara saker på olika sätt till olika personer och det kan förstärka ens egen kunskap, om du förstår hur jag menar?"

Ja, absolut! När du "tvingas" förklara för någon annan hur du tänker blir det tydligare även för dig själv hur både du och de tänker. Det var inte helt förkastat så klart, men inte vad du behövde för att komma längre i din kunskapsutveckling. Jag har själv ofta agerat på samma sätt och hjälpt klasskompisar både med läxor och med med att förstå. Dels för att våra lärare på den tiden inte brydde sig så mycket om att barnen hade olika lätt/svårt för att lära sig, dels för att jag hade alltid väldigt lätt för att lära mig och ville hjälpa de som hade det kämpigt. Jag behövde knappt plugga för att få högsta betyg. 

Det var förresten roligt att du skrev i den här tråden för jag vet att jag tänkte första gången jag läste din ålder (för något år sedan) i någon tråd att jag blev förvånad. Då hade jag stött på dina inlägg på diverse sajter och tyckte att du resonerade på ett sätt som gav intrycket att du var smart, påläst, erfaren och faktiskt betydligt äldre än du var. Glad Lite typiskt för personer som är särbegåvade. Nu är inte jag en sån som tror att intelligens nödvändigtvis stiger med ålder men du vet, man brukar få en uppfattning om personer på nätet man inte känner och skapar sig en blid. 

Sajtvärd för Förskolan, Lika villkor och Bokcirkel

Medarbetare: Multikulturellt 

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.