Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (7) Senaste inläggen

Arbetslaget Arbetsmiljö Barns rättigheter, delaktighet och demokrati Bedömning och dokumentation Forskning Fritidshem Föräldrasamverkan Genus Hållbar utveckling IKT och digitalt lärande Info från admin Kvalitets- och utvecklingsarbete Ledning och organisation Lekar/undersökningar Lek och lärande Litteratur Matematik Naturvetenskap och teknik OT - Diverse Pedagogiska dilemman och svåra samtal Pedagogiska inriktningar Pedagogiska miljöer Samhällsdebatt Skapande och estetiska uttrycksformer Skola och förskoleklass Specialpedagogik Språk och flerspråkighet Styrdokument Tematiskt arbetssätt och projekt Tips och inspiration Traditioner och firande Utbildning och studier Utomhuspedagogik Värdegrundsfrågor Yrkesprofession Övrigt
Traditioner och firande

Okej att berätta om Jesusbarnet i krubban?

2017-05-25 11:08 #0 av: Loris M

Det här är intressant! En pågående forskning visar att förskolepedagoger är osäkra på om de borde prata med barnen om de religiösa berättelserna bakom högtiderna.

Enligt skollagen ska utbildningen vara icke-konfessionell men samtidigt står det klart och tydligt att förskolan ska föra vidare det svenska kulturarvet. Frågan är om religion ingår i det svenska kulturarvet och hur man i så fall löser det när det krockar med kravet på icke-konfessionell utbildning. 

Hur gör ni på er förskola? Berättar ni för barnen om Jesus och varför vi firar vissa högtider?  

Sajtvärd för Förskolan, Lika villkor och Bokcirkel

Medarbetare: Multikulturellt 

Anmäl
2017-06-01 18:54 #1 av: Loris M

Ingen som vågar sig på att svara på frågan: 

Är religion en del av det svenska kulturarvet?

Sajtvärd för Förskolan, Lika villkor och Bokcirkel

Medarbetare: Multikulturellt 

Anmäl
2017-06-02 01:42 #2 av: NeferNefer

Det är väl okej att berätta om vissa saker i sagoform, antar jag. Det hör till allmänbildningen. Men generellt tycker jag att religion är en privatsak. Jag skulle inte vilja att mina barn blev indoktrinerade att tro på en kristen (eller annan) gud i förskola eller skola.

"All tid måste förflyta i sin egen takt. Ibland dricker man kaffe. Ibland dricker man kaffe inte." (Mikael Niemi)

Anmäl
2017-06-14 23:35 #3 av: Sindri

Ja, man kan väl berätta om historierna bakom, även de religiösa, men då skall man börja med det som var före religionen. Midvinterblot, sommarsolstånd etc.

Anmäl
2017-06-15 08:48 #4 av: Magi-cat

Det är klart man kan berätta om bakgrunden till högtiderna, även jesusbarnet, krubban och det där! (Det är dessutom en historia man kan göra mycket av. Att inte finna plats, vara hungrig, ensam och utestängd, men också att finna en plats och mänsklig värme.)
Barnen kommer ju ändå att träffa på dessa berättelser och det vore konstigt om förskolan inte ens kunde ta i dem. Och nog hör de väl till kulturarvet? Vi har väl alla hört dem?

Men det ska förstås självklart inte framställas som om någon behöver TRO på berättelserna.

Hjärta "...the beginning of wisdom, is, "I do not know" (Data)

Anmäl
2017-06-15 14:35 #5 av: tarantass

Klart det är bra att orientera folk (inklusive barn) i platsens kulturarv. Ortens, landets, Nordens, Europas, världens.

Liksom i sitt eget kulturarv och andras i omgivningen. Och omgivningen numera omfattar ofrånkomligen upp till hela världen. Så naturligtvis får man göra ett urval. Och där får man förstås balansera hela världen mot landet (och så vidare), nu och förr, och mot de personer barnen har mött och kan tänkas möta under sin uppväxt. Men mycket av det mynnar ju ändå ut i att man måste få en beredskap att möta och förstå mångfald. Vilket förutsätter att man känner sina rötter, men inte krampaktigt håller fast vid dem, vilket kan bli fallet om man får veta för litet eller oklart.

Men man kan ju ta religionerna som kulturarv, inte som något att tro på. Där är de viktiga. Och man kan peka på de etiska och humanitära poängerna med dem, som Magi-cat påpekar. Där har man också en gratischans att peka ut likheter.

Religionerna har ju alltid varit viktiga medel för människans ständigt pågående globala projekt att bli en bättre människa. Även om de ofta har misslyckats. Men då har vi som sagt kulturarvsaspekten: förr tyckte man att människor kunde offras, att kvinnor inte var lika bra som män, att allt annat som levde var till för oss att göra vad vi ville med och så vidare – och det gick då igen i hela livet. Även om man inte ska tro att inte folk då fann glädjeämnen som vi gör idag… och så vidare.

Skulle önska bättre lärarundervisning där…

Räkna inte med att lyckas diskutera något med någon som inte har upplevt det själv.

Eller med någon som tror att allt gott måste vinnas på någon annans bekostnad.

Anmäl
2017-06-15 18:41 #6 av: Loris M

Håller med er, visst ingår det i det svenska kulturarvet. Det menar forskaren också som gjort studien.  Synd bara att förskolepedagoger är så osäkra. Om barnen inte får höra dessa berättelse finns risk att de inte får sammanhang och inte förstår konst och annat där dessa berättelser ingår och att de blir lite historielösa. Det är ingår även i allmänbildning.

Sajtvärd för Förskolan, Lika villkor och Bokcirkel

Medarbetare: Multikulturellt 

Anmäl