Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (7) Senaste inläggen

Arbetslaget Arbetsmiljö Barns rättigheter, delaktighet och demokrati Bedömning och dokumentation Forskning Fritidshem Föräldrasamverkan Genus Hållbar utveckling IKT och digitalt lärande Info från admin Kvalitets- och utvecklingsarbete Ledning och organisation Lekar/undersökningar Lek och lärande Litteratur Matematik Naturvetenskap och teknik OT - Diverse Pedagogiska dilemman och svåra samtal Pedagogiska inriktningar Pedagogiska miljöer Samhällsdebatt Skapande och estetiska uttrycksformer Skola och förskoleklass Specialpedagogik Språk och flerspråkighet Styrdokument Tematiskt arbetssätt och projekt Tips och inspiration Traditioner och firande Utbildning och studier Utomhuspedagogik Värdegrundsfrågor Yrkesprofession Övrigt
Genus

Glöm inte bort de blyga pojkarna

2017-06-22 10:15 #0 av: Loris M

Vad säger ni om det här? Förskoleforskaren Christian Eidevald skriver att allt genusarbete med att lyfta fram flickor håller på att ta fokus från de blyga pojkarna som också behöver synas och lyftas inte minst för att kvinnor är i majoritet på högre utbildningar.

"Vad är det största missförståndet när det gäller förskolebarn och genus?

– Teorin om könsmaktsordningen. Att män i sig alltid ges toppositioner. Den har styrt hur barn bemöts i förskolan. Pojkar anses ta mycket plats, därför ska flickor ges lika mycket plats. Att synliggöra flickor är jätteviktigt, jag har själv skrivit mycket om det. Men det är dags för nästa steg. För de tysta och blyga pojkarna glöms. I flera studier ser jag att majoriteten av pojkar är ganska tillbakadragna och försiktiga. Men hela gruppen beskrevs utifrån de aktiva. Därför har man jobbat för att tjejer också ska ta plats i förskolan, i samhället, på utbildningar. Det ser vi effekten av i dag. 

Kvinnor är i majoritet på i princip alla högre utbildningar. Och i gruppen som är mest utsatt, lever längst ifrån samhället, är majoriteten män. De förfaller lätt till hypermaskulinitet, utslagenhet och stark ensamhet. Vi måste också bli bättre på att identifiera förskolebarnen som riskerar att bli kriminella eller missbrukare som vuxna. Det kan egentligen redan personalen. Men de verktyg som de har i dag är främst till för att pusha tjejerna. 

- Jag vill att vi ska pusha alla barn."

http://www.expressen.se/kultur/forskolan-glommer-de-blyga-pojkarna/

Sajtvärd för Förskolan, Lika villkor och Bokcirkel

Medarbetare: Multikulturellt 

Anmäl
2017-06-22 10:20 #1 av: NeferNefer

Framför allt anser jag att alla barn bör få vara sig själva. Alla kanske inte vill pushas, de kanske vill få sitta och pyssla med sitt. 

Sen tycker jag det är märkligt att den intervjuade lägger ansvaret för barn i grundskola och idrottsrörelse på "den feministiska rörelsen" (utan att förklara vad det är för en rörelse han menar). Är det inte bättre att lägga ansvaret på de instanser som faktiskt har makt i samhället?

"All tid måste förflyta i sin egen takt. Ibland dricker man kaffe. Ibland dricker man kaffe inte." (Mikael Niemi)

Anmäl
2017-06-23 08:49 #2 av: NeferNefer

Här är en utmärkt kolumn skriven av en mamma med en liten 2-årig pojke som blir stämplad som avvikande när han bara vill komma undan stressen. Jag blir så upprörd när jag läser sånt här, och ledsen. Den pojken, liksom så många andra barn, behöver verkligen inte "pushas" eller stämplas. Låt barnen få vara sig själva! Låt barnen få det lugn de så väl behöver. 

https://www.metro.se/artikel/min-tv%C3%A5%C3%A5ring-st%C3%A4mplas-som-avvikande-n%C3%A4r-han-drar-sig-undan-stressen

(...)

Rekommendationen är max 12 ungar i småbarnsgrupperna. Helst runt 10. För deras små känsliga hjärnors skull. Men det skiter våra kommunpolitiker i. På min sons förskola, som skryter om att de är ”en av de personaltätaste” i området är det 17 småkottar på samma avdelning. Tre vuxna på heltid. Kommunpolitiker har bestämt att de absolut kan få rum med 13 till. Oavsett hur många pedagoger man anställer så blir det kaos. Och i det kaos som redan är ses alltså mitt barn på som ”avvikande”. För att han drar sig undan den stora gruppen och hellre leker själv. För att han inte tar för sig så mycket verbalt. För att han gör det enligt mig vilken rimlig vuxen som helst skulle göra i ett liknande kaos – räddar sin inkännande hjärna från en hårddisk-krasch.

(...)

"All tid måste förflyta i sin egen takt. Ibland dricker man kaffe. Ibland dricker man kaffe inte." (Mikael Niemi)

Anmäl
2017-06-23 09:36 #3 av: Loris M

Håller med dig Nefer helt och hållet. Att vara tyst, vilja leka ensam eller dra sig undan borde inte ses som ett problem eller avvikande, men många gånger blir det så. Alla ska synas, alla ska vilja vara sociala, alla ska vara aktiverade hela tiden... 

Tråkigt att "blyga" pojkar (eller flickor) ses som något som behöver åtgärdas. Tycker att mamman i metro-artikeln har många bra poänger, som den här:

"Missförstå mig rätt. Tycker såklart det är himla bra att barn med särskilda behov uppmärksammas tidigt. Men bara att man pratar om två-treåringar som avvikande? Och hur ska man ens hitta de barn som kan ha adhd, autism eller andra diagnoser i ett sjukt system? Ett system där förskolepersonal går på knäna, mobiliserar sig i upprop, larmar om att de inte längre kan garantera våra barns säkerhet. Hur ska man, på riktiga grunder lyckas skilja på rimliga reaktioner från så kallat normalstörda ungar och det som är något mer än så?"

Sajtvärd för Förskolan, Lika villkor och Bokcirkel

Medarbetare: Multikulturellt 

Anmäl
2017-06-23 09:38 #4 av: NeferNefer

Ja, det är verkligen upprörande ... och sorgligt. Ledsen

"All tid måste förflyta i sin egen takt. Ibland dricker man kaffe. Ibland dricker man kaffe inte." (Mikael Niemi)

Anmäl
2017-06-23 20:03 #5 av: Thiah

Här är en till mamma med en "avvikande" son. Han gillar inte stora folkmängder där det är en massa höga, skarpa ljud. Grattis till honom när han kom till en 16barns grupp full med 1-2 åringar.  Som tur är har han haft pedagoger som inte sett honom som konstig utan bara för den han är - en känslig blyg pojke- och försökt komma på lösningar. 

Den bästa blev att han fick ha egna hörlurar när det var som värst + att han gärna får sitta i eget rum och pynja med sina bilar på morgonen när de andra springer runt i sovrummet. 

Min avdelning har fått beröm för att vi ser individerna och försöker anpassa oss till dem.  Men ändå märker jag hur de livliga, rörliga tar mest utrymme. 

En smula hänsyn och lite omtanke betyder så mycket. /Nalle Puh

Sajtvärd på Gravid.ifokus.se

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.