Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (7) Senaste inläggen

Arbetslaget Arbetsmiljö Barns rättigheter, delaktighet och demokrati Bedömning och dokumentation Forskning Fritidshem Föräldrasamverkan Genus Hållbar utveckling IKT och digitalt lärande Info från admin Kvalitets- och utvecklingsarbete Ledning och organisation Lekar/undersökningar Lek och lärande Litteratur Matematik Naturvetenskap och teknik OT - Diverse Pedagogiska dilemman och svåra samtal Pedagogiska inriktningar Pedagogiska miljöer Samhällsdebatt Skapande och estetiska uttrycksformer Skola och förskoleklass Specialpedagogik Språk och flerspråkighet Styrdokument Tematiskt arbetssätt och projekt Tips och inspiration Traditioner och firande Utbildning och studier Utomhuspedagogik Värdegrundsfrågor Yrkesprofession Övrigt
Yrkesprofession

Förskollärare vs Barnskötare

2015-11-12 15:16 #0 av: Loris M

Att läkare och sjuksköterskor har olika kompetenser, utbildningar och befogenheter är inget konstigt eller diskutabelt. Men att prata om att förskollärare och barnskötare har olika kompetenser och utbildningar är fortfarande väldigt tabu, inte minst på förskolan. Det är något man helst inte ska prata om och förskollärare ska helst i tysthet känna en yrkesstolthet. Varför är det så? Kan vem som helst jobba i förskolan och behövs verkligen en utbildning för att "passa barn"?

"Jag vet att det finns utbildningar för det mesta nuförtiden men det här tar väl ändå priset? Att man verkligen skulle behöva sju terminer på universitet för att bli förskollärare (dagisfröken) kan väl ändå ingen vettig människa mena på allvar. Nio år i grundskolan och man borde vara överkvalificerad för en sådan tjänst tycker jag."

Ovanstående är hämtat från ett annat forum och tyvärr tror inte jag att synsättet är speciellt ovanligt. "Passa barn" kan ju vem som helst göra bara man tycker om barn och är allmänt gullig och trevlig mot föräldrar. Eller? Denna artikel skriver jag helt utifrån mina egna tankar om förskolläraryrket och vikten av en universitetsutbildning. 

Ungefär 50% av alla som jobbar i förskolan är förskollärare vilket innebär 3,5 års universitetsstudier. Förskollärare som varit verksama i förskolan i ett år kan ansöka om lärarlegitimation. De flesta andra som jobbar i förskolan är barnskötare och har oftast en gymnasieutbildning med inriktning Barn och fritid. För mig är det ingen tvekan om att det handlar om olika kompetenser. Något annat vore ju förminskande mot förskollärarna. Ändå är det något man helst inte ska prata högt om. Kan även tilläggas (vilket kanske också har betydelse i sammanhanget) att ca 96% av de som jobbar i  förskolan är kvinnor. Vi ska helst tycka att alla som jobbar i förskolan är lika duktiga och att utbildning inte per automatik gör förskollärare till bra förskollärare. Det är delvis sant! Jag har träffat förskollärare som enligt mig inte var lämpade att jobba med barn. Men också barnskötare som är fantastiskt duktiga, kunniga och pedagogiska. Men en utbildning är varken överflödig eller ett garanti för att personen i fråga kommer att göra ett bra jobb. Men en utbildning skapar ideala förutsättningar för att förskollärare ska kunna göra ett bra jobb. 

Den som besöker den här sajten ofta och läser här har kanske uppmärksammat att jag valt att konsekvent använda ordet pedagoger. Det är för att markera att sajten är till för båda yrkeskategorier och för att markera när jag skriver mina inlägg och artiklar att jag vänder mig till alla som jobbar i förskolan. Jag tycker att alla är viktiga. Men samtidigt tycker inte jag att vi borde vara så rädda för att lyfta fram skillnader. För så klart att det är skillnad! 

När jag träffar studenter som läser till förskollärare och som innan jobbat på förskolan så händer det rätt så ofta att de kommer fram efter en föreläsning eller efter ett seminarium och säger: "Jag önskar att jag gick den här utbildningen tidigare", "Nu förstår jag! Nu vet jag varför jag gjort som jag gjort", "Det är jätte skönt att få ord för det jag gör!" eller liknande. Det är just det med förståelse som jag tycker är jätte viktigt. Om man gör rätt men inte vet varför det är rätt, så kan man inte göra ett bra jobb. Det är först när den praktiska och teoretiska biten kopplas ihop, som man får en förståelse för uppdraget. 

Sedan får man även tänka på att det rent praktiskt inte längre räcker att man är "bara" barnskötare för att kunna fullfölja uppdraget som skollagen och läroplanen ålägger oss. I förskolan arbetar man alltid i ett arbetslag och oftast har de samma arbetsuppgifter. Det kan fungera om man har en ärlig och öppen diskussion i arbetslaget och kompletterar varandra. Men att man är samtidig ärlig och medveten om att förskollärare och barnskötare inte har samma kompetens. 

I den reviderade läroplanen för förskolan som kom 2010 lyfter man för första gången fram förskollärarens kompetens och befogenhet. Innan dess var det arbetslaget eller "alla som arbetar i förskolan" som skulle ansvara för att riktlinjer och de mål som finns även följs. Men nu är det uttryckligen förskolläraren som har det ansvaret. Det har ännu inte forskats mera ingående (vad jag vet) om vad dessa skrivningar innebär rent praktiskt och om de haft inverkan på den pedagogiska verksamheten eller arbetsfördelningen i arbetslaget. Men utan tvekan vill även Skolverket markera att det är skillnad och det handlar om olika kompetenser. 

Förskolan har sedan länge slutat vara en verksamhet för barnpassning. Förskolan har en egen läroplan, är en egen skolform och alla barn har idag rätt till förskolan (om de är tre år eller äldre) även om deras föräldrar inte arbetar. Vilket i sig betyder att förskolan inte är enbart till för arbetande föräldrarna. Förskolan är viktig (finns många internationella studier) även för barnens framtida skolframgångar. Det som ofta är avgörande för verksamhetens kvalité är just andelen förskollärare. 

När läroplanen reviderades tillkom ett nytt kapitel om uppföljning, utvärdering och utveckling som i hårda drag innebär att varje barns lärprocesser ska följas upp och verksamheten utvärderas och utvecklas i relation till det. Det är ett uppdrag som ställer krav på kompetens, utbildning och kunnande. Det räcker inte med en gymnasieutbildning för att klara uppdraget.  Det kräver att man har förståelse för hur barnen utvecklar sina kompetenser, samspelar, lär. tänker. Hur verksamheten kan kvalitetssäkras och utvecklas, vilka metoder man kan använda för att dokumentera. Man måste även ha förståelse för hur vår barnsyn och vår syn på lärande skapar hinder och möjligheter för barnen och deras utveckling och lärande. Vad är viktigt när man arbetar med barn i behov av särskilt stöd, hur man skapar inkluderande miljöer, hur  man ska tolka läroplanens skrivningar, hur man arbetar man genus, mångfald, etnicitet, matematik... Allt detta är bara en liten del av vad förskollärare får lära sig under utbildningen. Det är inget man kan gissa sig till och alla bitar är oerhört viktiga för att barnen ska kunna få en bra utbildning. Därför är det viktigt att utbilda sig.  

Bild:  https://pixabay.com 

Sajtvärd för Förskolan, Lika villkor och Bokcirkel

Medarbetare: Multikulturellt 

Anmäl
2018-02-21 18:58 #1 av: Magi-cat

En fråga: Vad har barnskötare för utbildning?

Hjärta "No nation can be free if it oppresses other nations" (F. Engels)

Sajtvärd på Fenomen, Hjärnan, Kulturtant och Oförklarade fenomen.

Anmäl
2018-02-21 21:09 #2 av: Loris M

#1 Jag är osäker på om barnskötarutbildning fortfarande finns då många kommuner slutat att anställa barnskötare eller också gjort det omöjligt för dem att få en fast anställning, men den är på gymnasienivå. Det räcker alltså att läsa inriktning barn och fritid på gymnasium för att räknas som barnskötare. 

Sajtvärd för Förskolan, Lika villkor och Bokcirkel

Medarbetare: Multikulturellt 

Anmäl
2018-02-21 21:34 #3 av: Magi-cat

#2 Då förstår jag, tack för svaret!Blomma

Hjärta "No nation can be free if it oppresses other nations" (F. Engels)

Sajtvärd på Fenomen, Hjärnan, Kulturtant och Oförklarade fenomen.

Anmäl
2018-03-24 21:05 #4 av: Uppkatten

#2 Du har fel. Det räcker med att jobba på förskolan för att räknas som barnskötare. Och det är inte OK. Du behöver varken kunskap eller erfarenhet för att kunna kalla dig barnskötare. Och det är bedrövligt. Och jodå, barnskötarutbildningen finns kvar. Märkligt att en förskollärare inte känner till det! Och många barnskötare har även omfattande högskoleutbildning - dock ej inom läraryrket, och har massor att tillföra i vardagen på förskolan. Många av oss är ruggigt erfarna och kompetenta, och bra på att uppdatera oss och intresserade av och kunniga i det vi gör! Och det finns tyvärr väldigt dysfunktionella förskollärare - även om många är duktiga. "Förskollärare ska helst i tysthet känna en yrkesstolthet" skriver du, men så är det ju för barnskötarna också?! Utan barnskötarna stannar Sverige, och förskole-skeppet roddar vi i nuläget bara tillsammans, och redan då är det tungt. Bättre att vi gemensamt kämpar för en välfungerande förskola, än att sätta upp skiljeväggar mellan oss. Självklart är utbildning bra, men i nuläget är det stor brist på förskollärare i hela landet, SAMT brist på utbildade barnskötare. Du ska bara veta hur tungt det är att jobba med förskollärare som inte behärskar pedagogisk dokumentation, som inte har koll på hur man leder stora barngrupper, som inte förstår eller förmår att möta barn med särskilda behov o s v.

Sajtvärd för Hittekatter i Fokus. Medarbetare på Katter i Fokus.

Anmäl
2018-03-24 21:29 #5 av: Thiah

#4 Ah du skriver lite som jag känner. :)

Vi barnskötare är en grupp som alldeles för lätt glöms bot

En smula hänsyn och lite omtanke betyder så mycket. /Nalle Puh

Sajtvärd på Gravid.ifokus.se

Anmäl
2018-03-24 21:33 #6 av: Uppkatten

Yrkesstolthet ligger mycket långt ifrån att "se ner på" fantastiska kollegor som har en annan utbildning än den man själv har. Alla vi som jobbar inom förskolan har all anledning att vara stolta över det vi gör i vårt dagliga arbete.  Ofta underbemannade, med höga krav och dåliga förutsättningar att göra det vi vill, är utbildade för och är ålagda att göra, samt med en vikariepool som ofta inte fungerar....

Sajtvärd för Hittekatter i Fokus. Medarbetare på Katter i Fokus.

Anmäl
2018-03-25 08:17 #7 av: Loris M

#4 Du behöver inte övertyga mig. Jag vet att de finns många otroligt duktiga barnskötare och att det finns många inte så duktiga förskollärare. En del tror att bara de får en examen och är utbildade förskollärare så kan de göra hur de vill och får bestämma utan att ta hänsyn till sina kollegor som inte har samma utbildning. Så får det ju så klart inte vara. Jag pratar ofta med mina studenter om det här och vikten att respektera andras kompetens. 

Men att förneka att det finns en skillnad är inte okej heller. Det är skillnad att ha gymnasieutbildning och att ha en 3,5 år lång högskoleutbildning. Och att en del barnskötare har omfattande högskoleutbildning.... det är möjligt om en del väljer att läsa vidare, men det är fortfarande inte det som ingår i barnskötarutbildningen. 

Och sen förstår jag inte varför du tycker att det är märkligt att jag är osäker på om det fortfarande finns barnskötarutbildningar. Dessa har ju periodvis tagits bort i vissa kommuner och det har även inte varit möjligt att få en anställning som barnskötare. Det ändras ju hela tiden.

Jag tycker i alla fall att det är bra att du skriver hur du känner, för det här är något som sagt som det helst inte ska pratas om, för det väcker känslor. Jag kan också bli upprörd precis lika mycket som jag upplever att du är fast åt att det ska jämnt påpekas att alla viktiga, alla är kompetenta... o.s.v. Jag har lagt ner 3,5 år av mitt liv åt att plugga till förskollärare och tagit nästan 200 000 kr. i lån som jag fortfarande betalar tillbaka. Och att någon sedan försöker underminera min kompetens eller säger att det var onödigt, gör mig ledsen och upprörd. Jag hade en kollega som var barnskötare och som brukade håna oss förskollärare och säga att det var dumt gjort att gå och utbilda sig när vi ändå gör ungefär har samma lön och samma arbetsuppgifter men att barnskötare slipper lån. 

Sedan håller jag med dig om att en utbildning är ingen garanti att du ska bli en bra förskollärare, jag har inte påstått annat heller eller förnekat att det finns barnskötare som är otroligt duktiga. Jag har haft förmånen att jobba med flera sådana duktiga och kunniga barnskötare. Men jag vill fortfarande kunna känna mig stolt över att jag har bekostat själv en utbildning och att den gett mig redskap att möta de utmaningar jag mött när jag börjat jobba, utan att någon har attityden: "Du ska inte tro att du är något".

Sajtvärd för Förskolan, Lika villkor och Bokcirkel

Medarbetare: Multikulturellt 

Anmäl
2018-03-25 08:21 #8 av: Loris M

#6 Jag är helt enig med dig i det du skriver. Tummen upp

Sajtvärd för Förskolan, Lika villkor och Bokcirkel

Medarbetare: Multikulturellt 

Anmäl
2018-03-25 09:06 #9 av: Uppkatten

#7 Nej, det är inte OK att bli hånad av någon kollega, oavsett utbildningsgrad. Jag har en betydligt längre högskoleutbildning än 3,5 år, och även avsevärt högre studielån än de du beskriver - men har valt att (efter ca 10 års arbete på annat håll) gå tillbaka och jobba med barn inom förskolan. Detta därför att jag insåg att om jag vill göra tillvaron bättre för barn så är det på golvet jag ska vara, det ger mig oerhört mycket mer än att jobba för barn någon annanstans i samhällshierarkin. Jag blir själv inte imponerad av att någon annan är professor, överläkare eller liknande. Jag tycker som sagt att det är bra att folk utbildar sig, och valde - precis som du - att "investera i mig själv" o s v, MEN för mig är människan i sig och mänsklig "godhet" det som är viktigt i vardagen, jag imponeras inte av någons utbildningsnivå eller "ser upp till" någon därför att den har "gått längre i skolan" än jag. Jag uppskattar den personal jag möter inom förskolan som fungerar i vardagen, som har kunnat tillägna sig kunskap (på olika sätt!) och som kan omsätta den i vardagen, som har en klok barnsyn och kunskapssyn, som vet vad vi sysslar med o s v. Med barnet och verksamheten i fokus. Sedan är det totalt oacceptabelt om någon försöker underminera ens kompetens (vare sig man är förskollärare eller något annat). Tycker mig känna igen den där barnskötarens resonemang utifrån uppgifter som figurerade i massmedia för en del år sedan. Själv får jag ofta höra resonemang såsom att "förskollärarna måste ha högre lön därför att de har högre studielån". Och det resonemanget håller ju inte (vi är fler som har höga studielån). Det känns därtill väldigt surt att jobba med en dysfunktionell förskollärare där jag ska göra - med råge - mer än min del av jobbet men förskolläraren ska ha lönen. Och det är ju inte heller så att man alltid kan SE i verksamheten vem som är förskollärare och vem som är barnskötare. Jag jobbar numera med en fantastisk förskollärare, och samtliga av hennes elever - så här långt - har trott att även jag varit förskollärare. Vilket jag tror är bra - för det höjer i bästa fall deras respekt för - och syn på - sina framtida barnskötarkollegors kompetenser och förmågor.

Bara omkring 40% av de anställda inom förskolan har förskollärarutbildning, ca 22% har gymnasialutbildning med inriktning på barn (barnskötare) och omkring 24% av personalen har varken pedagogisk högskoleutbildning eller gymnasial utbildning för att arbeta med barn. Det finns således alla möjligheter att få jobb som barnskötare (med eller utan utbildning), och jag handleder själv barnskötarelever regelbundet.

Sajtvärd för Hittekatter i Fokus. Medarbetare på Katter i Fokus.

Anmäl
2018-03-25 09:56 #10 av: Loris M

#9 Jag förstår hur du tänker ang. utbildning och även ang. att jobba på golvet och varför. Jag imponeras inte heller enbart av en persons utbildningsnivån om personen i övrigt har en usel barnsyn eller ser ner på andra. Men jag kan känna mig stolt över alla utbildningar jag gått och hur dessa bidragit till min utveckling (både som pedagog och person) och att jag blivit en bättre förskollärare, specialpedagog och numera även universitetslärare. Att jag har "bara" 200 000 i studielån beror på att jag jobbat när jag läst de andra utbildningarna (på avancerad- och forskarnivå) och inte behövt ta ut något lån. 

Vi borde ha respekt för varandras kompetens och olikheter och jag tror ändå att många har det. Kanske har jag haft tur när jag jobbade som förskollärare men förutom några få personer som kunde vara lite dryga och hånfulla så har jag alltid haft bra kollegor och där vi verkligen respekterade varandra och varandras kompetens. När jag började jobba som förskollärare var jag väldigt oerfaren och blyg. Men jag fick förmånen att jobba med en barnskötare som jobbat i drygt 20 år och som alla barn och föräldrar verkligen älskade. Vi kompletterade varandra på ett fantastiskt sätt men det var ju också för att vi båda var överens om att vi hade olika kompetenser. Jag fick ofta be om råd henne i olika situationer och lärde mig massor om hur en ska/borde vara mot barn och föräldrar. Hon å andra sidan hade respekt för mig fast jag var mycket yngre och erfaren och vågade fråga utan att det blir konstigt: Hur blev det nu? Vad säger dina böcker? Gjorde vi rätt nu? Glad Och så fick vi resonera oss fram och komplettera varandra. Jag önskar att alla hade en sådan respekt för varandras utbildningar och kompetenser. 

Och tack förresten för att du skrev i den här tråden och bröt isen. Blomma Jag tror att många tycker att det här är ett känsligt ämne och drar sig för att diskutera. Det borde vi kunna göra utan att bli osams eller taskiga mot varandra tänker jag.

Sajtvärd för Förskolan, Lika villkor och Bokcirkel

Medarbetare: Multikulturellt 

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.