Annons:
Etikettspecialpedagogik
Läst 6980 ggr
Loris M
2015-06-27 21:32

Integrerad eller inkluderad?

Inom specialpedagogisk forskning menar man att det är viktigt att skilja mellan begreppen integrering och inkludering. Om man pratar om elever i behov av särskilt stöd som går i "vanlig klass", vilket man oftast gör när man diskuterar dessa begrepp, så kan man säga att det fösta  handlar om att eleven ska anpassa sig efter gruppen som hen ingår i. Det andra däremot handlar om att eleven ska vara inkluderad och det är med andra ord omgivningen som ska anpassas efter elevens behov. Om en elev har svårt att ta till sig innehåll i undervisningen så är det inte eleven som ska ändras eller tvingas till individuell undervisning, utan det är läraren som ska ändra undervisningen. Det handlar om delaktighet och att skapa förutsättningar för alla elever oavsett vilket funktionshinder de har, att utvecklas och lära (Se exempelvis Nilholm, 2007 ). 

När man pratar om inkludering och "en skola för alla" så är det nästan alltid man pratar om skolan. Förskolan nämns sällan och det verkar som att man tar för givet att alla barn i förskolan är inkluderade. Men är det verkligen så? Visserligen är alla barn välkomna till förskolan men ibland undrar jag om det handlar om integrering eller inkludering?

Jag har bara positiva erfarenheter när det gäller hur barn i behov av särskilt stöd blir bemötta av sina kamrater. Barn är så otroligt duktiga, fördomsfria och empatiska. Förklarar man för dem varför "Lisa" inte kan prata eller gå fast hon är fem år, så nöjer de sig med det. Det blir inget konstigt och de är så kreativa när det gäller att få dessa barn delaktiga. 

När det gäller Pedagoger har jag arbetat med väldigt duktiga och professionella Pedagoger. Jag har haft förmånen att arbeta med Pedagoger som gjort så enormt bra jobb med dessa barn och verkligen gjort skillnad för dem. Men tyvärr har jag även jobbat med de som tyckte att barn i behov av särskilt stöd var mest i vägen. De ville helst att barnens resurspedagoger skulle ta hand om dem så att de själva kunde ägna sig åt sina planerade aktiviteter med de andra "vanliga" barnen. Ibland har dessa barn varit närvarande i samma rum som andra barn men det var verkligen bara en fysisk närvaro. De var inte delaktiga i barnens lek eller andra aktiviteter. Det är inte så det ska vara :(

Vad är era erfarenheter? Tycker ni att ni är bra på att inkludera barnen i behov av särskilt stöd? 

En student berättade för mig efter sin VFU (verksamhetsförlagd utbildning) period att på förskolan där hon var placerad fanns en speciell avdelning med bara barn i behov av särskilt stöd. Jag blev helt förskräckt för jag trodde inte att sådant förekom. Jag har svårt att se hur man kan motivera en sådan exkludering, för det är är i alla fall inget som forskningen stödjer. Har ni varit på sådana förskolor? Vad tycker ni?

Visserligen är dessa särlösningar relativt ovanliga i Sverige. Som en jämförelse kan nämnas att 98% av alla barn som går i förskolan, går på en vanlig förskoleavdelning. Motsvarande andel i USA är ca 60%.  (1).

Källor:

(1) Lutz, K. (2013). Specialpedagogiska aspekter på förskola och skola: Möte med det som inte anses lagom. Stockholm: Liber

Vill du läsa mer om specialpedagogiska perspektiv, samt inkludering och integrering, se exempelvis: Nilholm, C. (2007). Perspektiv på specialpedagogik. Lund: Studentlitteratur.

Annons:
Loris M
2015-08-05 11:45
#1

Några tankar?

OberonsMatte
2015-08-05 12:05
#2

Jag tycker naturligtvis att inkludering är mer positivt, men barn i behov av särskilt stöd är ingen homogen grupp, så vad som är den bästa lösningen är väldigt individuellt tycker jag.

Jag har varit med om att ett barn med både grav autism och grav utvecklinsstörning  placerats på vanlig avdelning och det var inte lyckat på något sätt.

Sajtvärd Katter iFokus

Loris M
2015-08-05 12:26
#3

#2 Varför inte?

OberonsMatte
2015-08-05 12:49
#4

#3 Därför att det här barnet var till synes helt okontaktbar och väldigt högljudd (oupphörliga långa skrikljud och gnällande ljud om vartannat). Jag hade väldigt svårt att se att det innebar någon som helst positiv stimulans för det här barnet att vistas i vanlig och smårörig förskolemiljö tillsammans med 16 andra barn.

När vi t.ex. hade samling satt övriga småbarn bara helt förstummade och tittade på det här barnet, medan vi vuxna försökte överrösta ljuden och låtsas som ingenting. Usch, det var en hemsk tid.

Barnets resursperson sa att hon märkte framsteg och skillnader i barnets sinnesläge ibland, men det var under de stunder när hon var helt ensam på avdelningen och gjorde särskilda övningar med honom, utan andra barn.

Sajtvärd Katter iFokus

Loris M
2015-08-05 22:04
#5

#4 

Jag hoppas att du har överseende med mig nu då jag är lite extra "känslig" när det kommer till barn i behov av särskilt stöd. 😊Jag hoppas att du inte tar illa vid och tycker att jag är för hård. 

Jag har också arbetat som sagt med barn med autism, ADHD och annat. Men jag utgår alltid från att det bästa för alla barn med diverse funktionshinder är att vistas där det finnas andra "vanliga och "ovanliga"barn. Sen håller jag med dig, det är väldigt individuellt, men inget barn (även utan funktionshinder) trivs med att hela dagen vistas i en grupp med 16 barn. Det är tröttsamt och rörigt. Även för er Pedagoger. Det bästa för alla är att göra små gruppindelningar flera gånger under dagen. Då hinner man ju även se alla barn på ett annat sätt än i en bullrig stor grupp. Ett barn med autism klarar av att vistas i mindre grupper utan problem och även att samspela. Sen behöver de flesta gå undan någon gång under dagen med kanske bara en pedagog och "arbeta".

Du skriver att barnet hade en resurspedagog och det kanske var så att det var mest hen som var med barnet och så ibland fick det här barnet vara med som på samlingen. Det är var jag kallar för integrering. Barnet var inte en del av gruppen och ni kanske inte heller hann lära känna barnet. Om ni turades om att ha ansvaret för hen skulle säkert både ni och barnen reagera annorlunda på samlingen. Istället för att försöka överrösta och ignorera barnet hade ni kanske försökt tolka hens skrik som försök till kommunikation. Jag antar att hen inte hade något verbalt språk och kanske ville förmedla något. Om barnen var mera vana och ni bättre på att förklara skulle de inte heller vara lika förstummade när det här barnet började skrika. Får hen vara med bara ibland och resten av tiden finns i ett annat rum, blir hen så klart bara något främmande och nästan lite exotiskt. 

Jag vet att det här är svårt och kräver mycket av pedagogerna men jag har upplevt att mycket handlar om hur villiga vi Pedagoger är att lära känna barnet och se till att det blir en del av gruppen. Jag har varit med om att barn med gravautism både samspelade och lekte (på sitt sätt) med andra barn. Fast det går emot det vi vet om autism. Om man skapar gynnsamma förhållanden så kan ett barn utvecklas mycket längre än vi tror. Och det tänker jag borde varje barn ha rätt till.

OberonsMatte
2015-08-05 22:33
#6

#5 Jag har förståelse för att ämnet är känsligt. Mitt hjärta har alltid klappat extra för barn i behov av särskilt stöd och jag har under flera perioder själv arbetat som resurspedagog eftersom jag tycker att det är så givande och viktigt.

Det fall jag beskrev var väldigt extremt och det var helt enkelt inte lyckat oavsett hur vi la upp arbetet. Barnet var bara 1,5 år när han började och så snart han fått en första diagnos fick han plats på en specialförskola.

Sajtvärd Katter iFokus

Annons:
Loris M
2015-08-05 22:42
#7

#6 Okej, då förstår jag. Var det en förskola enbart för barn med autism eller fanns det barn med andra funktionshinder och diagnoser?

OberonsMatte
2015-08-05 22:47
#8

#7 Det här var många år sedan, men jag tror att det  var en verksamhet för barn med grav utvecklingsstörning och multihandikapp.

Sajtvärd Katter iFokus

OberonsMatte
2015-08-05 23:40
#9

Sedan är det ju så att de flesta barn som bedöms som "i behov av särskilt stöd" i förskolan (med eller utan resurspedagog) varken har något fysiskt handikapp eller en fastställd diagnos som styrker detta. Jag har arbetat med ett flertal barn som  har "autistiska drag", försenad eller annorlunda tal- och språkutveckling,  koncentrationssvårigheter,  som är utåtagerande eller på andra sätt har svårt att samspela med andra. Sådana barn finns i alla barngrupper (vågar jag påstå), och då är inkludering en självklarhet tycker jag.

När det gäller barn med diagnoser som kan fastställas tidigt (t.ex. cp-skada och Downs syndrom, som jag också har arbetat med) ser jag heller inga hinder för inkludering.

Sajtvärd Katter iFokus

Urhasten
2015-08-27 21:01
#10

Jag ska nämna att jag arbetar som "enbart" utbildad barnskötare och har gjort det i lite drygt ett år. Jag är med andra ord inte väldigt erfaren eller erhåller flera års kunskap och praktisk erfarenhet, men jag har ändå mött dessa barn som kanske inte är i behov av särskilt stöd på grund av diagnos, men ändå stöttning på något vis för att exempelvis komma ihåg flera steg i en uppgift, etc. 

Jag har också stött på barn som har diagnoser och verkligen är i behov av särskilt stöd och som tyvärr inte får detta. Det som är trist är att ordinarie personal (jag är med andra ord tillsvidare vikarie genom bemanningspool) kan ha den syn att det är svårt och jobbigt med barn i behov av att bli inkluderade i barngruppen. Oftast tycker jag dessutom att detta gäller äldre Pedagoger, som arbetat i flera tiotals år och har svårigheter i frågan om att vara flexibel, utveckla sina planeringar eller bearbeta situationer som inte blir som förr i verksamheten. 

Det är min observation som jag har upplevt på några håll, och då har jag enbart arbetat i ett år. Personligen försöker jag alltid inkludera barnen och vara ödmjuk för deras individer. Att vara barn är en evig resa att identifiera sig själv och den är kanske som mest intensiv när deras vardag spenderas på förskolan, sedan skolan, fritidsgårdar, etc. Utmaningarna ökar, kraven blir högre, ansvaret större. Jag känner mig väldigt villig att vara lyhörd för det här, även när barnen är som yngst, därför vad har jag för rätt att oavsett i behov av extra stöd eller inte, köra över, peka och bestämma, utan att föra dialoger, berätta och skapa nyfikenhet?

När jag ändå är inne på ämnet - hur tycker ni att man ska bemöta utåt agerande barn som man märker är arga eller nästan deprimerade? En sådan individ måste vara väldigt skör på insidan. Då tänker jag på barn som barn, med behov av särskilt stöd eller ett barn som kanske enbart har en svacka/dålig dag.

Tack för en bra sajt!

Probipet - en mage i balans ger friska hundar och katter ❤️

OberonsMatte
2015-08-27 21:19
#11

#10 När det gäller i stort sett alla barn som faller utanför ramen är min bästa metod att försöka skapa en trygg relation med det barnet. Att visa extra intresse i vardagen och skapa så många positiva kontakter med just det barnet per dag som möjligt. När man väl har den där speciella kontakten och därmed barnets förtroende är det mycket lättare att reda ut och förhindra konflikter och utbrott.

Det är också jätteviktigt att alltid vara proffessionell och visa att det går snabbt att bli vänner igen. Inga bestraffningar av något slag eller jobbiga samtal långt efter att det tråkiga har hänt.

Sajtvärd Katter iFokus

Loris M
2015-08-27 21:40
#12

#10 Roligt att du hittade hit och att du tycker om sajten!🌺🙂

Som svar på din fråga, håller jag med ovanstående. Markera att ett visst beteende (exempelvis när de slåss) är fel, men inga långa samtal om hur fel det var. Det vet de oftast om ändå. Sen tänker jag också att det är viktigt att lära känna barnet och se vad hen gör när hen inte slåss (eller vad det nu handlar om). Vad kan de? Vad är de intresserade av? Vad tycker de om att göra? Uppmärksamma det och visa intresse för barnet då och inte när det slåss. Beröm extra mycket när de är fina mot sina kompisar. Risken med utagerande barn är att man som pedagog till slut ser bara när de gör fel och att man hamnar i en ond spiral där barnet uppmärksammas bara för det negativa. 

Sen tänker jag inte att du ska underminera din kompetens. 😉Att jobba i ett år är ganska lång tid när man jobbar i förskolan. Mycket kan hända under ett år och man får många olika erfarenheter bara under en dag. 🙂

Upp till toppen
Annons: