Annons:
Etikettlek-lärande
Läst 4401 ggr
Loris M
2015-07-11 14:20

"Alla får vara med!"

Leken är otvivelaktigt bland det mest intressanta och centrala i förskolans praktik. Leken lyfts fram även i Förskolans läroplan som något som ska användas medvetet i syfte att främja barnens utveckling och lärande. Det finns mycket forskning om leken och många gånger lyfts fram leken som barnens egen. 

När man som pedagog tar sig tid och verkligen observerar och deltar i barnens lek, kommer man att upptäcka hur fantastisk men även komplicerad leken egentligen är. Det är så mycket som barnen ska behärska för att överhuvudtaget kunna delta. I leken uppstår även konflikter. Hur vi vuxna agerar då påverkar både leken och relationer mellan barnen och deras kamratkulturer. En regel som många brukar ha när ett barn utesluts ur leken eller nekas deltagande är att vi vuxna går in och bestämmer att "alla får vara med". Visst är det ett fint och demokratiskt förhållningssätt, men det är inte helt oproblematiskt. 

Forskning (se exempelvis Charlotte Tullgrens avhandling) visar nämligen att barn som går in i leken med hjälp av en vuxen som använder sig just av regeln "alla får vara med", utesluts ur leken ganska snart igen. De inblandade barnen kan t. ex. styra leken så att det här barnet får en roll som inte har så hög status, som en hund. Då kan ju de andra åka till jobbet och hitta på en massa roliga saker medan "hunden" väntar hemma. De kan även göra så att barnet får rollen som just ett barn som plötsligt blir sjukt och dör.

Vad anser ni om regeln "alla får vara med" och hur löser  ni konflikter som uppstår när ett barn nekas tillträde till leken eller utesluts?

Annons:
Fridaaaa
2015-07-27 22:29
#1

Detta har vi talat en del om i utbildningen.
Man ska aldrig tvinga barn att vara med barn de inte vill leka med eller om de inte vill leka med just de barnen just då. 

Om ett barn blir mobbad och aldrig får vara med är det en sak, då får man försöka lösa det men händer det bara då och då, så får man acceptera det anser jag så får det barnet göra annat så länge.

Är som med oss vuxna, man kan aldrig tvinga någon att umgås med någon man int gillar eller vill umgås med just då :)

 Medarbetare: Sällskapskaniner, Support.

Loris M
2015-07-27 22:45
#2

#1 Roligt att du hittat hit! 🙂

Jag upplever också att det är ett återkommande tema på utbildningen som ofta tas upp av studenter. Många är rädda att något barn ska få känna sig utanför och inte ha någon att leka med. Och visst är det bra att vi är uppmärksamma på det. Men många gånger skulle vi kunna lösa problemen genom att utgå från oss själva. Som du också antyder. Vi vill inte heller "leka" med alla vi träffar på. 

Samtidigt är det inte helt oproblematiskt, för vi måste även kunna sätta oss in i hur det känns för ett barn att bli avvisad. När jag hade en "egen" barngrupp upplevde jag att det var lättare att hantera och ta ställning till hur jag ska agera, då jag kände barnen. Som vikarie eller student kan det vara lite svårare kanske.

Fridaaaa
2015-07-28 09:34
#3

#2 Ja då har man inte samma "översikt" hur det brukar t.ex fungera i barngruppen och så. Det är en svår balansgång. 

Rekommenderar denna föreläsningen av Margareta Öhman 🙂

 Medarbetare: Sällskapskaniner, Support.

Loris M
2015-07-28 10:47
#4

#3 Tack för länken! 👍 Har läst hennes bok "Hissad och dissad" för ett tag sedan men kommer inte ihåg så mycket. Får fuska lite och titta på video istället. 😊

Fridaaaa
2015-07-28 12:33
#5

#4 Ja jag har läst boken också, ingår i utbildningen för oss 🙂
Ja gör det, man får olika tankeställare, ialla fall jag, när jag hör föreläsningen 🙂

 Medarbetare: Sällskapskaniner, Support.

[Thiah]
2015-07-30 18:44
#6

Jag försöker diskutera, fråga om det kanske behövs en syster, sköterska, arkitekt eller vad leken går ut på. Men jag anser även att barn har rätt att leka ensamma eller i par utan att behöva ta in flera barn i leken. På mitt jobb har vi ofta kompis lotto. Det betyder att vi lottar de två som ska leka tillsammans. Ibland lottar vi namn och ibland leken(två får samma lek). Då roteras lekparen i gruppen utan att det blir tvång från de vuxna. :)

Annons:
Loris M
2015-07-30 18:50
#7

#6 

Ja, just det här med att fråga vad som behövs är nog en bra idé. Det har de också forskat på (🤓) och menar att om barnet ska kunna få tillträde till en pågående lek så måste det bidra med något. Jag har också gjort så, de gånger jag hade koll på leken, att själv komma på något som skulle kunna vara intressant. Om de exempelvis leker doktor så kan jag ge barnet som vill vara med ett stetoskop och försöka få in hen i leken. Om de bara "slängs in" i leken så fungerar det sällan.

Fingerprints
2015-07-30 19:45
#8

Om det händer i enstaka fall att barn nekas att kliva in i en lek så brukar jag förklara att "Nej, de ville leka själva idag men vi kanske kan fråga senare!" och sedan hjälpa det här barnet att komma igång med en annan aktivitet. Sen om det är ett barn som aldrig får vara med så är ju det såklart något man måste jobba med tillsammans med hela barngruppen. Det jag brukar tänka på här är att en redan startad lek kan "förstöras" lite när en ny person träder in så jag kan förstå att ibland kanske det inte passar sig. Ibland kan det ju tvärtemot tillföra något med fler karaktären i leken och då brukar det barnet som vill vara med få förslag på vad hen kan vara. Men en lek som redan är i full gång kan tappa sin balans och sitt flyt lite om någon annan tvingar in sig. Så jag förstår dem och försöker fundera flera gånger innan jag agerar i en sån här situation.

Regnbåge

[Thiah]
2015-07-30 19:50
#9

#8 Precis, barnet som blir utanför hjälper man ju till en ny aktivitet. Har jag möjlighet brukar jag starta något lite mer exklusivt för det barnet. Kanske nått med pärlor eller så för då brukar det komma nått annat barn och vilja vara med och vips så är dom tillsammans igång.

OberonsMatte
2015-09-22 10:46
#10

Det här är intressant tycker jag! Jag var på en föreläsning en gång där föreläsaren pratade om just detta. Barn som får vara med i leken använder ofta en  anslutningsstrategi som går ut på att först gå in i lekområdet och genom att iaktta själv ta reda på vad leken går ut på och handlar om. Därefter kan barnet skapa en roll till sig själv som passar in och utvecklar leken. På så sätt kan barnet smyga in i leken utan att bryta den.

Vissa barn går rakt fram och frågar "får jag vara med?" utan att ens ha en aning om vad som leks. Att fråga "vad leker ni?" och begära information om leken är inte heller ett bra sätt.

Den här föreläsarens råd var att när ett barn säger "jag får inte vara med!" alltid fråga det barnet vad barnen leker och hjälpa barnet att själv se vad som leks och genom det eventuellt hitta en roll som passar in.

Sajtvärd Katter iFokus

Loris M
2015-09-22 11:08
#11

#10 Ja, det är viktigt att hjälpa barnen att få en översikt över vad som leks. En del barn kliver bara in, som du säger utan att veta vad som pågår och en del har inte förmågan att se heller. Har varit med om barn som knuffade på någon bakifrån när han ville vara med. Det var hans sätt att fråga om lov och självklart vad det inte så lyckat. Då måste vi vuxna hjälpa honom att hitta en annan strategi. 

Just det här som du beskriver om föreläsaren…. jag är nästan säker på att hen nämnde Corsaro. Men det kanske du inte kommer ihåg. Det är en lekforskare som fokuserat just på barnen tillträdesstrategier och kunnat lista ut ett tjugotal (tror jag att det var) olika strategier. Det är jätte fascinerande. Har faktiskt tänkt skriva en artikel om det så småningom. 😉

OberonsMatte
2015-09-22 11:25
#12

#11 Skriv den artikeln, det låter jätteintressant! Vilken sorts tillträdesstrategi barn väljer säger väldigt mycket om barnets samvarokompetens, något som en del barn behöver hjälp att öva upp.

Sajtvärd Katter iFokus

Upp till toppen
Annons: