Antropomorfistiskt språkbruk
Susanne Thulin (1) är en forskare som ägnat mycket tid åt att studera hur naturvetenskaplig innehåll kommuniceras till barnen och även vilket språkbruk Pedagoger använder. Hennes slutsats är att barnens frågor och funderingar ofta blir obesvarade eller att Pedagoger bollar frågor tillbaka till barnen, som: Vad tror du? men att de inte följer upp det. Hon menar att detta kan bero dels på att Pedagoger har något bristande kunskaper i naturvetenskap. Men också att tänket har sin grund i pedagogiken som spreds i början av 1990-talet, där barnen ses som aktiva i sitt eget lärande.
Något annat som är vanligt är att Pedagoger använder ett antropomorfistiskt språkbruk, vilket innebär att man tilldelar djur samma egenskaper som människor. Hon ger ett exempel:
"Förskollärarna kommer överens med barnen om att de ska titta om gråsuggorna i glasburkarna har ätit upp löven. Men så börjar förskollärarna prata om gråsuggorna som om de vore barn i förskolan."
Hon menar att det inte är helt fel att använda detta språkbruk men man får inte göra det oreflekterat och inte ofta. I så fall kommer naturvetenskaplig kunskapsinnehåll i skymundan när den istället borde synliggöras. Hon tror att detta språkbruk har sin bakgrund i förskolans långa tradition av educare (fostran, omsorg och lärande bildar en helhet) och att Pedagoger ser varje situation som ett tillfälle att förmedla våra grundläggande värden om att värna om allt levande. Hon menar också att barnen är nyfikna och visar ett stort intresse för naturvetenskap. Pedagoger har ett ansvar och ett uppdrag att arbeta med naturvetenskap och kunskapsinnehållet måste synliggöras mycket mer än det görs. (1)
Hur pratar ni med barn om naturvetenskapliga fenomen och pratar ni antropomorfistiskt? Jag måste erkänna att jag har gjort det många gånger. När jag ser att något barn med flit trampar på myror så kan jag bli helt förtvivlad och säga: "Men tänk om den här myran var på väg till sin mamma som sitter och väntar på sitt barn. Nu kommer de aldrig träffas igen.". 😊
Foto: VSK
Källa:
(1) Thulin, S. (2011). Lärares tal och barns nyfikenhet : kommunikation om naturvetenskapliga innehåll i förskolan. Doktorsavhandling. Göteborg: Göteborgs universitet Länk till avhandlingen
Tips: En nyutkommen bok från Thulin i samma ämne.
Sajtvärd för Förskolan, Lika villkor, Bokcirkel och Multikulturellt
På Skolverkets hemsida kan ni läsa lite mer om Thulins avhandling, om ni tycker att det är lite besvärligt att ta sig igenom hela avhandlingen. 🙂
"Enligt Thulin kan förskolelärare stimulera utvecklingen av barns ämneskunskaper genom att synliggöra naturvetenskapligt innehåll eller samband i naturen. Ett sätt att göra det, är att konfrontera barnen med olika material och undersökningar. Förskolläraren ska i dessa sammanhang sätta ord på händelser, enkla tekniska processer och uppfinningar i omgivningen. "
"Thulin varnar för att vänta med att introducera nya begrepp. Hon menar att förskolelärarna måste passa på och utnyttja lek- och lärandesituationerna för att introducera nya begrepp och perspektiv för barnen."
Sajtvärd för Förskolan, Lika villkor, Bokcirkel och Multikulturellt
Pratar ni antropomorfistiskt (vilket svårt ord 🥵) med era barn?
Sajtvärd för Förskolan, Lika villkor, Bokcirkel och Multikulturellt
Jo, det händer absolut, särskilt när det handlar om de yngsta barnen. Jag brukar t.ex. säga att snigeln "vill vara i busken med sina kompisar" . Att man ger djuren och småkrypen mänskliga egenskaper tror jag är dels för att det är lättare att förklara på det sättet och dels för att man är så mån om att barnen ska respektera och vara försiktiga med djur.
Antropomorfism förekommer väl annars hela tiden i både barnböcker och barnvisor. Man får försöka göra avvägning när man ska prata om djur på ett lekfullt sätt och när man ska prata mer konkret och "på riktigt". Det viktiga är nog att man är uppmärksam på vad barnen vill veta och är redo att förstå.
Sajtvärd Katter iFokus
Antropomorfism är inte så illa. 😉
"“Historically, anthropomorphizing has been treated as a sign of childishness or stupidity, but it’s actually a natural byproduct of the tendency that makes humans uniquely smart on this planet,” says Nicholas Epley, a professor of behavioral science at the University of Chicago. “No other species that has this tendency.” "
http://www.land.se/halsa/pratar-du-med-ditt-husdjur-det-kan-vara-tecken-pa-att-du-ar-intelligent/
"Freden måste komma först. Gör den inte det, min vän, kommer inget efter den."
💓 Sajtvärd på Fenomen, Hjärnan, Kulturtant, Oförklarade fenomen
![[Thiah]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Njaee. Jag försöker faktiskt att vara så "normal" i mitt språk som jag kan. Visst kan jag förenkla det med dom minsta men inte mycket.
Nej, det är inte så illa med antropomorfismen. Barnen har lättare att lära sig och ta till sig om vi relaterar till deras egen värld. Det hjälper dem också att utveckla empati och värna om djur om de precis som vi behöver kärlek och omsorg.
Det som forskare oftast varnar för är att det inte blir för mycket av förmänskligande så att barnen inte lär sig något om djur- och växtliv. Det är problematiskt längre fram när de kommer i skolan då naturvetenskap ofta upplevs som svår och ointressant.
Så det för inte blir för mycket av sådant prat men i lagom doser är det bra.
Sajtvärd för Förskolan, Lika villkor, Bokcirkel och Multikulturellt