Annons:
Etikettföräldrasamverkan
Läst 5215 ggr
Mrsarrow
2015-08-21 21:42

Tankar kring inskolning vid förskolebyte

Sonen (3,5) har gått första veckan själv nu på sin nya förskola. Inskolningen förra veckan gick väldigt bra, inget ledsen alls vid lämning. Den här veckan har han gått månd-tors ca 7-13 och idag fredag 10-12. Så det har ju varit en lång vecka för honom även om vi försökt göra dagarna så korta vi kunnat och slutat tidigare på våra jobb. Han har varit ledsen vid varje lämning men sedan har det varit bra under dagen och glad när vi hämtat. Idag dock pratade han på vägen till förskolan att han ville gå sin gamla förskola istället, han tycker den är bättre, fröknarna där är bättre och så… Gör så ont i hjärtat. Personalen sa också vid hämtning att han pratat om sin gamla förskola och saknat den…De hade gjort allt de kunnat för att han skulle bli glad, personalen är toppen verkligen!! Tror ni att detta är vanligt vid förskolebyte? Kommer det gå över tror ni? Jag pratar bara gott om nya förskolan och lyfter allt som är positivt hela tiden, men det gör så ont i mitt hjärta när han är ledsen vid lämning och säger att han saknar gamla förskolan…

Annons:
Loris M
2015-08-21 22:01
#1

Det är inte bara vanligt utan fullt normalt och logiskt egentligen. Barnen skapar relationer precis som vi vuxna gör och lär känna andra. När någon vi tycker om helt plötsligt försvinner från vår värld utan att vi själva valt det så blir vi ju ledsna. Det har gått så kort tid sedan ditt barn börjat på den nya förskolan och jag skulle inte oroa mig utan ge det tid. Du gör ju rätt och är positiv när ni ska till förskolan. Det är inte fel heller att bekräfta hans upplevelse att hans gamla "fröknar" var bra. Men att ni inte ska tillbaka till den förskolan. Ni kan åka och hälsa på den gamla förskolan så han får känna att de inte helt försvunnit ur hans liv. Kanske inte just nu, men sen när han börjat trivas. Hoppas och tror att det kommer att bli mycket bättre om bara någon vecka!

Fingerprints
2015-08-22 10:28
#2

Skulle väl säga att det är vanligt och till och med sunt att han är ledsen. Jag menar, det hade ju jag och säkert du också varit om man fick lämna personer och en miljö som man trivs väldigt mycket med. Dessutom är det ju mot barnets vilja (klandrar såklart inte er, förstår ju att ni har era anledningar till bytet men vill bara sätta det från barnets perspektiv). Fortsätt som du gör, visa att du gillar de nya pedagogerna och den nya förskolan men lämna även utrymme för hans sorg, det är helt ok att vara ledsen men vi alla med lite livserfarenhet vet ju att det går över tillslut. Eller hur? 🙂

Regnbåge

Mrsarrow
2015-08-24 19:18
#3

Ja vi har bytt förskola för att vi flyttat, men såg till att vänta med bytet tills han ändå skulle bytt avdelning på gamla förskolan. Idag var han också ledsen när pappa lämnade men glad när jag hämtade. Personalen sa att det inte varit några problem men att han gärna leker, sitter och pysslar och grejar själv, men leker lite med andra barn också.. Pratade med honom idag och frågade vad han tycker är roligast på nya förskolan, han sa att inget är roligt där och att han längtar tills han blir hämtad… Känns verkligen inte kul att höra! Sen sa han också att han tycker byggare bob bilarna är roliga och pratade lite positivt om pedagogerna och några av barnen.. Är ju bara vecka två än… men man vill ju så gärna att han ska trivas och känna att det är bra där…

OberonsMatte
2015-08-24 21:35
#4

#3 Hur pass aktiva och närvarande är pedagogerna?

Min erfarenhet är att man ibland anser  att "det går jättebra" bara för att ett nyinskolat barn inte gråter, och att barn som räknas som stora (dvs har fyllt 3 år) lämnas lite för mycket utan vuxenstöd både under och efter en inskolning. Att de säger att ditt barn "gärna leker, sitter och pysslar och grejar själv" behöver inte betyda något negativt, men jag hoppas att de finns där och fångar upp om han egentligen vill ha sällskap och att de aktivt hjälper honom i kontakt med lämpliga kompisar.

Jag tror stenhårt på anknytningens betydelse, och den kan vara väldigt viktig även för en 3,5-åring. Har ditt barn en särskild inskolningspedagog/ ansvarspedagog eller är det inte uttalat vem som är det?

Sajtvärd Katter iFokus

Mrsarrow
2015-08-25 07:32
#5

Han har en ansvarspedagog, tyvärr var hon sjuk hela förra veckan som var hans första riktiga vecka där… Så då fick jag lämna till andra Pedagoger varje morgon och det kändes inte bra…men jag förstår ju att det inte är något att göra. Han har å andra sidan knytit an mer till de andra, framförallt en annan pedagog på hans avdelning som han pratar väldigt gott om, han frågar ibland på morgonen om hon kommer där och så.. När han sa en gång där att han saknade sin gamla förskola så hade pedagogerna frågat honom varför eller så, om det var något speciellt han saknade och då hade han sagt att där fick han alltid sitta i deras knä, så då sa de att han får alltid sitta i deras knä om han vill. Igår när pappan lämnade kom en från hans avdelning direkt och sa till sonen att "kom ska vi gå och sätta oss en stund du och jag". Han vill gärna ha lite lugn och ro direkt när han kommer, att kastas direkt in i lek har aldrig funkat för honom… Så det känns som att pedagogerna ändå är lyhörda och gör sitt bästa för att han ska vara trygg… Jag hoppas att han snart hittar kompisar också som han trivs med…

OberonsMatte
2015-08-25 12:14
#6

#5 Det är glädjande att ditt barns Pedagoger verkar lyhörda och aktivt försöker möta ditt barns trygghetsbehov. Med en trygg relation som trygghetsbas (i form av en pedagog) kommer hans anknytningssystem kunna försättas i viloläge så att utforskandesystemet kan aktiveras, och därigenom även kontakten med andra barn.

Sajtvärd Katter iFokus

Annons:
Mrsarrow
2015-08-26 13:53
#7

Jag ringde förskolan idag och pratade med hans ansvarapedagog, berättade att han är orolig och säger hemma att han inte vill gå dit och att han inte känner barnen och så. Hon tyckte det var väldigt bra att jag ringde, sa att han ju inte kommit in i gruppen än riktigt men att han ändå verkar ha en trygghet i sig själv för jan pratar mycket och frågar och kommenterar allting så han är ju inte bara tyst och blyg iallafall… Men de skulle ha honom mer under uppsikt och hjälpa honom att komma in i leken med de andra mer och så… Så det känns bra att jag pratat med dem så de vet hur han känner.

Loris M
2015-08-26 14:34
#8

Så bra att du ringt och pratat med dem. Att din son berättar för Pedagoger hur han känner och vad han saknar från den gamla förskolan är ett mycket gott tecken. Hade han inte tyckt om de alls skulle han inte vilja berätta något heller. Tänk på att det fortfarande inte gått så lång tid sedan han börjat på den nya förskolan. Det kommer att gå bra!

Mrsarrow
2015-09-09 07:53
#9

Hej! Nu är vi inne på vecka fyra på nya förskolan.. Sonen är fortfarande oftast ledsen när vi lämnar, några få gånger har han inte varit det så det känns ändå som att det finns hopp om att det kommer bli bättre. Sen är han alltid glad när han är där. Personalen beskriver honom som glad, pratig, vill alltid diskutera och inte ett dugg blyg mot personalen. De säger att han är väldigt bra på att leka, att han hittar på lekar lätt och leker samma lek länge vilket de säger är imponerande. Jag märker att han är trygg med personalen, även de från andra avdelningar som han är med på morgonen och eftermiddagar vid sammanslagningar och det känns underbart! Det jag känner är jobbigast nu är att han inte riktigt är inne i barngruppen, han leker helst själv, ibland har han lekt med andra barn men helst själv. Han verkar också nöjd med det så det är inget han själv uttryckt oro över. Han säger att en tjej är snäll (som vi känner sen innan och som han lekt mycket privat med) Däremot säger personalen att de inte leker så mycket på förskolan, hon har ju andra kompisar där sen innan också, men ibland leker de. Annars säger sonen att han inte tycker de andra är kul, de är inte hans vänner och han vill leka själv. Jag säger hur kul det är att ha många kompisar och att låta barn vara med som vill det… samtidigt vill jag inte tjata på honom.. förhoppningsvis hittar han bra kompisar så småningom men det känns ändå lite jobbigt. Endel barn som också är nya verkar redan vara helt inne i gruppen och leka med de andra, men min kille är lite försiktig och känslig och har lite svårare att vara med i stora "gäng", vill helst leka lugnare lekar och inte med så många samtidigt..

OberonsMatte
2015-09-09 10:59
#10

#9 Hur var din sons relation till andra barn på den förra förskolan? Hade han särskilda bästisar eller kunde han även leka i större grupp, med vilka som helst? Hände det att han valde att leka själv ibland även där?

Sajtvärd Katter iFokus

Mrsarrow
2015-09-09 13:46
#11

10# Han hade en bästis där som han lekte med nästan jämt, ibland kunde han leka med andra men oftast bara den killen, det var de två som styrde upp lekar och ibland kunde andra komma och vara med dem, men då var de två också äldst. Nu är alla lika gamla, alla på avdelningen är födda samma år. Så han gillar nog mest att vara med en kompis i taget, han gillar inte riktigt att vara i stora gäng det vet jag ju, och än har ham väl inte hittat någon sån bästis på nya förskolan och jag kanske bara ska försöka sluta oroa mig och hoppas att han hittar någon? Personalen har också sagt att om de märker att han får svårt med kompisar ska de hjälpa honom in i leken och att hitta lämpliga kompisar så jag är supernöjd med personalen. Det är kanske bara jag som vill att allt ska vara så bra direkt men det är klart att det tar ju lite tid att hitta sin plats i en ny grupp…

OberonsMatte
2015-09-10 22:42
#12

#11 Att vara äldst på en småbarnsavdelning innebär en särställning för dessa barn som ofta gör lekgrupperingarna mer självklara än i en grupp med jämnåriga.

Eftersom ditt barn är van vid att ha en sådan "självklar kompis" är det naturligt att det tar tid innan han urskiljer någon som känns lika självklar i den nya barngruppen där alla dessutom är i samma ålder. Det tar också tid för en presumtiv kompis att urskilja och upptäcka att din son är en självklar kompis.

4 veckor är kort tid i det här sammanhanget och alla barn har troligen inte ens varit där alla dagar.

Att leka själv är inte heller nödvändigtvis något negativt. Självvald ensamlek kan vara både kreativ och utvecklande för det enskilda barnet och något barnet själv  har stort utbyte av. Det kan också vara välbehövligt och vilsamt för barnet att leka själv då och då i en miljö som i övrigt är full av sociala interaktioner.

Sajtvärd Katter iFokus

Mrsarrow
2015-09-16 07:52
#13

Tack för kloka svar! Det är verkligen toppen att få svar från riktiga proffs! Vecka fem nu. Igår gick lämningen bra utan tårar, imorse sa han faktiskt att idag tycker han att det ska bli roligt att gå till förskolan och att han gillar förskolan! Det kanske är för att de ska åka till skogen idag, men det känns faktiskt mycket bättre än för några veckor sedan! Förra veckan kom också en ny manlig förskollärare till sonens avdelning och han pratar mycket gott om honom, och de andra pedagogerna! I fredags hade han lekt länge på gården med en äldre kille från den större avdelningen och igår hade han byggt robotar i kuddrummet med några andra barn och kastat boll sa han… Det låter mycket bättre tycker jag! Vi ska ha uppföljningssamtal om några veckor och det känns också väldigt bra!

Annons:
Loris M
2015-09-16 08:03
#14

#13 Du ser, det går ju framåt! 👍 Det är alltid bra med uppföljningssamtal. Man hinner prata på ett annat sätt än vid lämning/hämtning och då kan  du också berätta lite mer om hur du upplevt inskolningen och vad du är orolig över.

Upp till toppen
Annons: