Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (7) Senaste inläggen

Arbetslaget Arbetsmiljö Barns rättigheter, delaktighet och demokrati Bedömning och dokumentation Forskning Fritidshem Föräldrasamverkan Genus Hållbar utveckling IKT och digitalt lärande Info från admin Kvalitets- och utvecklingsarbete Ledning och organisation Lekar/undersökningar Lek och lärande Litteratur Matematik Naturvetenskap och teknik OT - Diverse Pedagogiska dilemman och svåra samtal Pedagogiska inriktningar Pedagogiska miljöer Samhällsdebatt Skapande och estetiska uttrycksformer Skola och förskoleklass Specialpedagogik Språk och flerspråkighet Styrdokument Tematiskt arbetssätt och projekt Tips och inspiration Traditioner och firande Undervisning i förskolan Utbildning och studier Utomhuspedagogik Värdegrundsfrågor Yrkesprofession Övrigt
Lek och lärande

Barn som leker ensamma

2015-09-27 20:15 #0 av: Loris M

Vi lever i ett samhälle där vi bedömer och blir bedömda på många olika sätt. Barnen är inte ett undantag. Precis som vi vuxna ska vara sociala, synas, ha vänner och ett spännande och innehållsrika liv.... ska barnen vara sociala, aktiva och kompetenta. De ska vilja leka med andra barn och de ska göra det på rätt sätt. 

En del barn väljer ibland, eller t.o.m. föredrar att leka själva. De verkar inte sakna samspel med andra barn och kan hitta på de mest roliga och fantasifulla lekar helt på egen hand. Många gånger har jag upplevt att det här ses som ett problem, något som väcker oro och frågetecken både hos pedagoger och föräldrar. Varför är det så tror ni? Varför är det inte okej längre att barn leker själva när de är på förskolan? Vad har ni för tankar om barnens ensamlek?

Sajtvärd för Förskolan, Lika villkor och Bokcirkel

Medarbetare: Multikulturellt 

Anmäl
2015-09-27 20:33 #1 av: Aleya

ja jag undrar varför man blir så förtvivlad då detta sker.(överdrivet skrivet)

Minns då jag var barn så lekte jag ofta själv då jag var hemma, har inga syskon och kompisar var ju inte alltid på besök.
Och jag kunde leka själv på förskolan med. Men då kom vuxna och "tyckte" så mycket. Att jag skulle vara med i andras lek.
En gång blev jag "tvingad" in i en lek. Och såklart så ville jag vara med och välja vilken handdocka jag skulle vara, men jag minns att så blev det då inte, fick typ vara gris. och det såg jag som något nedvärderande.

Så jag lekte nog bra med mina kompisar, men jag var ett barn som var tvungen att få vara själv ibland också.
Jag skulle nog helst undvika att barn ska tvingas in i andras lekar.
Blir så tråkig stämning.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Medarbetare för Julen

Anmäl
2015-09-27 20:45 #2 av: Devya

Om ett barn endast leker ensam och aldrig med någon annan så skulle jag bli fundersam. Det är ju otroligt viktigt att de lär sig att umgås med andra barn också. Sen kan man dock aldrig tvinga ett barn att leka med andra, det fungerar ju inte så.

Om dock barnet leker med andra barn nu som då och sen leker för sig själv så ser jag inga problem överhuvudtaget.

Anmäl
2015-09-27 20:59 #3 av: OberonsMatte

Jag läste relativt nyligen en bok som heter "Introvert - den tysta revolutionen" av Linus Jonkman som jag rekommenderar alla att läsa. Den handlar inte om barn, men redan som barn har vi olika  personlighetstyper. Att "vara social" har alltid en positiv klang, men det betyder egentligen bara att vederbörande har ett stort socialt behov, och det i sig säger ingenting om den sociala kompetensen.

Boken tar upp väldigt många roliga och intressanta skillnader mellan hur introverta/extroverta fungerar och framför allt lyfter författaren fram fördelar  med att ha en lite introvert sida (något som man som introvert verkligen inte är van vid).

Här är boken om någon är nyfiken: http://www.bokus.com/bok/9789175032986/introvert-den-tysta-revolutionen/

Sajtvärd Katter iFokus

Anmäl
2015-09-28 11:44 #4 av: OberonsMatte

Det är som sagt viktigt tycker jag att man respekterar barns olikheter när det gäller  behovet av social kontakt, men när ett barn oftast väljer att leka själv är det ändå viktigt att man försöker förstå vad det beror på och om leken är självvald och kreativ eller inte. Ensamlek kan även vara en stunds välbehövlig vila och reflektion.

Ibland kan dock ensamlek vara tecken på att lekklimatet och strukturen i barngruppen inte är gynnsam, och den kan även vara tecken på att barnet inte riktigt behärskar de sociala grundreglerna för lek med andra (turtagning, ömsesidighet och samförstånd). Om det är , behöver man göra en insats för att förbättra förutsättningarna.

Sajtvärd Katter iFokus

Anmäl
2015-09-28 13:07 #5 av: Loris M

#4 Håller med. Men om det inte är så? Ska man fortfarande vara orolig? I så fall varför? 

Sajtvärd för Förskolan, Lika villkor och Bokcirkel

Medarbetare: Multikulturellt 

Anmäl
2015-09-28 16:57 #6 av: OlgaMaria

Jag tänker att det är ju inget fel eller negativt med att man trivs i sitt eget sällskap, och försök att hjälpa barn att leka med andra handlar egentligen inte om att just den leken skulle vara bättre, men att man vet hur viktigt det är att lära sig samspela med andra oavsett vem man är. Jag är introvert och har alltid kunnat underhålla mig själv, men jag vet ju också hur viktigt det är att få övning att lära sig förhålla sig till andra människor. Vissa barn kanske behöver lite hjälp på traven att knyta kontakt till andra, och jag tror det är bra att ge den hjälpen, men man ska inte förmedla att det är dåligt av barnet att vilja leka själv. 

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Anmäl
2015-09-28 17:16 #7 av: Ria74

Som barn lekte jag massor själv, är ensambarn. Hade inga problem med att leka med andra, men lekte lika gärna ensam.

Dottern leker också gärna ensam, hon samspelar med andra barn  när hon träffar dom. Men leker ibland ensam på förskolan. Som tur är har vi en bra förskola som ser till individen och inte bara hur normen ska se ut så hon får lov att leka själv om hon önskar det.

mvh Maria värd på barn, miljonar, bloggande
medarbetare på husmorstips.ifokus
Min blogg: http://nouw.com/mariastankar

Anmäl
2015-09-28 17:54 #8 av: Loris M

#6 #7 Håller med er båda. Anledningen till att jag startade tråden är just att jag ofta sett att både pedagoger och föräldrar blir oroliga om barnet inte leker med andra. Nu tänker jag på barn som verkligen väljer att leka själva och där det inte handlar om att barnet har svårt för att samspela med andra, eller att barnet känner sig utanför eller något annat som man som pedagog självklart ska ta tag i.

Jag tänker speciellt på ett barn som var otroligt smart och han föredrog ensamlek. Det var otroligt roliga och fantasifulla lekar och om något barn uppmärksammade hans lek och ville vara med så gick det bra för honom. Men han sökte sig inte själv till dem. Och det var ofta någon av de vuxna som sa: "Det är så synd om honom! Hur ska det gå sen? Vi måste göra något! Vi måste prata med föräldrar.....". Jag såg inte överhuvudtaget problemet. Han utvecklades normalt och egentligen var han lite över genomsnittet om man tänker på intelligens. Jag kan tänka mig att han helt enkelt såg inte sina jämnåriga kamrater som speciellt spännande. 

Jag tror också att mycket handlar om normen. Att barnen ska vara på speciellt sätt. Om de är för sociala och vill leka med vem som helst och prata med vem som helst. Så blir även det oroande i mångas ögon. Om de inte visar något intresse för andra så blir även det fel. Det är lite tråkigt att vi många gånger utgår från ett "idealt barn" när vi bedömer vad som är normalt och inte. Istället för att vi ska se varje barn som unika personer. 

Sajtvärd för Förskolan, Lika villkor och Bokcirkel

Medarbetare: Multikulturellt 

Anmäl
2015-09-28 18:29 #9 av: OberonsMatte

Barnets ålder och utvecklingsnivå är också viktiga faktorer som har stor betydelse när det gäller lek och hur leken ser ut. Jag har skolat in många 1-åringar vars föräldrar blir förvånade (och besvikna) över att barnet inte leker med de andra barnen. Då får man försöka förklara att 1-åringar inte leker med andra barn på samma sätt som en 3- eller 4-åring. 1-åringar leker främst och helst med vuxna eller gör samma sak som en annan 1-åring i närheten av denna, eller gör samma sak i samförstånd (t.ex. springa fram och tillbaka och skratta, eller hämta saker och lägga i en gemensam hög).

Sajtvärd Katter iFokus

Anmäl
2015-10-01 15:32 #10 av: Niklas

Jag tycker att det beror helt på hur och varför barnen leker ensamma (rubriken kanske ska ändras?). Om de väljer det själva tycker jag inte att det är ett problem. Liksom förmågan att leka i grupp är en styrka är förmågan till självständig lek det.

Vänliga hälsningar, Niklas
» Förbättra din engelska på iFokus systernätverk, Savvity 🎈.

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.