Annons:
Etiketterotdiverse
Läst 2748 ggr
Anonym
Anonym
2015-10-14 10:58

Besvärlig förälder

Nu känner jag mig som en mycket besvärlig förälder. Jag lämnade mina småttingar i morse, och barnen var utomhus. Men ingen pedagog kom fram till oss, jag såg heller ingen från "vår" avdelning. Så jag väntade. Och väntade. Och väntade. De andra pedagogerna hälsade så klart, men på avstånd och utan att komma fram till oss. Jag såg ett par andra föräldrar lämna barn under tiden jag väntade. En ställde bara ner sin dotter på gården och gick. Den andra gick fram till en pedagog, som av allt att döma jobbar på hans dotters avdelning, och krävde uppmärksamhet - och fick det. Jag frågade en pedagog som gick förbi "Jobbar du på avdelning x?", och hen sa nej, men pekade ut en som gör det. Hen gick för att hämta denne, som var upptagen med andra barn och inte ville eller kunde komma.

Jag vill inte bara lämna mina barn utan att någon har kommit dem till mötes, hälsat på dem med namn, frågat hur det är med dem och föreslagit någon form av aktivitet. Så jag fortsatte vänta. Till slut kom en med andan i halsen, och hälsade på barnen och pratade med dem, med ryggen mot mig och utan att säga hej till mig. Det kändes inte bra, men barnen var i alla fall sedda äntligen.

Det här är inte första gången det händer, och jag känner mig som en mycket besvärlig förälder som väntar tills någon kommer. Det känns som att pedagogerna tycker att jag är besvärlig och kräver för mycket. Jag fattar att det är för många barn och för lite personal, men är det verkligen så fel av mig? Jag vill inte göra som den andra föräldern jag såg, som bara sätter ner sin dotter på gården och går utan att ha kollat om någon pedagog uppmärksammar att dottern har kommit ens. Ska jag jaga Pedagoger eller vänta?

Annons:
[JeanetteK]
2015-10-14 11:04
#1

Jag förstår dig. Jag kände likadant när sonen var liten - jag ville lämna över honom till en person för att känna mig trygg med att gå. Jag har även jobbat på förskola och vi var jättenoga med att ta emot barnen och checka av med föräldrarna om det var något speciellt. Vi hade ett system med en andra avdelningen att vi hjälptes åt att ta emot. Man hade alltid ett block i fickan så man kunde skriva upp meddelanden och liknande. 

Jag tycker att man kan kräva att få lämna sitt barn till en vuxen och inte bara "droppa" det på gården. Som pedagog vill man ju också veta vilka som kommit. Hur ska man annars kunna veta om någon saknas? Konstigt beteende av pedagogerna på din förskola tycker jag. Jag hade tagit upp det med chefen och krävt att få lämna över till personal.

Anonym
Anonym
2015-10-14 11:07
#2

Tack för svaret. Jag ska ta upp det med chefen. Det är förmodligen det bästa sättet. Kanske de behöver disponera om personalen lite så det finns fler ute på gården på morgnarna.

[Lizzier_83]
2015-10-14 11:14
#3

Kände samma när mina gick på förskola, självklart vill man att någon ser att barnet kommer. Känns jätteviktigt för framförallt barnets skull så att det känner sig välkommet. Jag hade gått runt och letat tills jag hittat en personal från rätt avdelning och tagit upp det direkt, ett hej är en självklarhet när man lämnar sitt barn. Otroligt ohyfsat att ta emot barnen med ryggen mot dig dessutom.

OlgaMaria
2015-10-14 11:20
#4

Sådär har vi aldrig upplevt det med våra två barn. Men jag antar att det kan vara svårt att få till bra mottagande för alla om det sker utomhus. Är det inne är det ju mycket enklare.

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Loris M
2015-10-14 11:58
#5

#0

Att vara en "besvärlig förälder" har du ju all rätt att vara. Jag har också varit en "besvärlig förälder" fast jag själv är förskollärare. Jag tycker att det är självklart att man ska reagera om något inte känns bra.

Jag har svårt att förstå hur en sådan situation kan uppstå. Man tar alltid emot barnen. Hur kommer det sig att du stod och väntade? Brukar ni alltid lämna barnen utomhus? Vad finns det för rutiner? För mig låter det konstigt att du väntade och att ingen kom. Det känns som att något brister i kommunikationen och hur överlämningen ska gå till. Under alla år som jag jobbat har jag eller mina kollegor alltid tagit emot i hallen eller utomhus om vi råkar vara det. Man har kanske inte alltid tid att stå och prata men man ska alltid kunna säga hej till både barn och förälder.

Anonym
Anonym
2015-10-14 12:18
#6

Så länge det är lämpligt väder är det lämning utomhus. Det är många barn på en rätt så stor gård med många olika aktivitetsområden, och personalen räcker inte till för att bemanna alla enskilda områden. Ofta blir vi mötta av en pedagog från "vår" avdelning, men det har hänt flera gånger att de inte ens syns till. De andra avdelningarnas pedagogerna brukar då oftast inte göra annat än att hälsa från håll, de kommer inte fram för att ta emot barnen. I början försökte jag lämna meddelanden till "våra" Pedagoger via de här andra, men de såg bara förvirrade ut och meddelandena gick aldrig fram. Det finns en enda som verkar känna alla barn och som jag känner att jag kan lämna mina barn till ifall ingen av våra Pedagoger syns till, men hen är inte alltid där heller på morgnarna.

Vad gäller rutiner vet jag inte, det är ingen som har informerat mig om annat än öppettider och vad barnen gör på dagarna, samt rutiner för sjukskrivning och friskförklaring av barnen. Jag har utgått från att det bara handlar om att lämna och hämta barnen de tider vi har kommit överens om.

Annons:
[JeanetteK]
2015-10-14 12:35
#7

#5 Tyvärr händer det på många ställen att man inte möter föräldrarna. Jag har vikarierat en del och på en del ställen tycker personalen att det inte är "deras jobb att springa och möta föräldrar hela tiden" … Nu är det några år sen jag jobbade och jag hoppas det har ändrats på de flesta ställen, men uppenbarligen inte hos ts förskola.

Loris M
2015-10-15 08:18
#8

#6 #7 

Det låter i mina öron som en dålig och inte så genomtänkt rutin. Varför ta emot ute om gården är så pass stor och rörig att Pedagoger kan försvinna utom synhåll? Dessutom delas den av flera avdelningar verkar det som, vilket också bidrar till kaoset. Jag har svårt att förstå att man inte kan ta emot. Vet man när barnen kommer så får man hålla lite utkik efter dem (speciellt när det är "avvikande tider") om man är ute. 

Sen kan jag också förstå att man inte har alltid möjlighet att springa fram om man är mitt i en aktivitet. Men då ska man i alla fall vara synlig för föräldrarna så att de kan komma fram. När jag jobbade införde vi något som vi kallade för "löparsystemet" just för att  vi ofta kände oss stressade av att inte kunna ta emot barnen ordentligt, speciellt när det kom många barn samtidigt. Det här gick ut på att vi i arbetslaget turades om vara "löpare" en vecka i taget vilket innebär att det är alltid en pedagog som både tar emot och säger hejdå till barnen. Samt svarar i telefon m.m. Så att de andra ska kunna vara med de övriga barnen och utan att behöva avbryta. Vi informerade föräldrar och satte alltid upp en bild på vem som var löpare den veckan. 

Jag tycker TS att du borde ta upp det här med ditt barns Pedagoger. Det kan inte kännas tryggt varken för dig eller ditt barn att lämna och komma till förskolan  under sådana omständigheter.

[Thiah]
2015-10-16 18:58
#9

För mig låter det bara helt galet. Säger som LoisM att det verkar  vara ett konstigt system om gården är så pass stor. 

Och jag skulle bli galen som pedagog om jag inte hade koll på vilka av mina barn som kommit. Och är jag den enda pedagogen ute på gården tar jag emot andra gruppens barn på samma sätt.

Upp till toppen
Annons: