Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (7) Senaste inläggen

Arbetslaget Arbetsmiljö Barns rättigheter, delaktighet och demokrati Bedömning och dokumentation Forskning Fritidshem Föräldrasamverkan Genus Hållbar utveckling IKT och digitalt lärande Info från admin Kvalitets- och utvecklingsarbete Ledning och organisation Lekar/undersökningar Lek och lärande Litteratur Matematik Naturvetenskap och teknik OT - Diverse Pedagogiska dilemman och svåra samtal Pedagogiska inriktningar Pedagogiska miljöer Samhällsdebatt Skapande och estetiska uttrycksformer Skola och förskoleklass Specialpedagogik Språk och flerspråkighet Styrdokument Tematiskt arbetssätt och projekt Tips och inspiration Traditioner och firande Undervisning i förskolan Utbildning och studier Utomhuspedagogik Värdegrundsfrågor Yrkesprofession Övrigt
Arbetsmiljö

Barn behöver inte förskolan....

2016-01-18 20:28 #0 av: Loris M

..... som den ser ut idag!

(På tal om ett maxtak i en annan tråd, nedan kan ni se konsekvenserna)

Ett öppet brev från en förskollärare....

"Jag ser att någon har kissat i soffan. Jag ser snabbt på allas byxor men kan inte hitta fläcken någonstans. 10 barn och en pedagog. Idag blev vikarien sjuk, hen som vikarierade för min ena sjuka kollega, och det är brist på vikarier. Vi ringde 9:30 men vikariepoolen har inte hört av sig. Nu är klockan 12:30. Min kollega som har liggvilan fick hoppa över sin rast eftersom jag var ute själv med 15 barn.

Jag har satt på en film i förhoppning att några väljer att titta eftersom flera barn är uppe i varv och jag inte kan tillgodose alla barns behov och önskningar. I bakhuvudet ringer det att någon kräktes igår, och jag hoppas magsjukan inte sprider sig. Huvudvärken dunkar och jag försöker lyssna på tre barn samtidigt. Jag är så kissnödig att jag knappt kan tänka. 

Nu kommer kollegan upp från vilan. 4 barn kunde inte somna, nu är vi 14 barn. Jag springer till toaletten. Försöker kissa snabbare eftersom det dåliga samvetet gnager. Springer tillbaka. Hämtar vagnen med lunchens rena disk och plockar snabbt upp disken. Vagnen ska tillbaka så kocken kan lägga upp mellanmålet. Pausen på 30 sekunder mellan avdelningen och köket är skön. Möter en kollega i korridoren. Vi bara tittar på varandra. Tröttheten och uppgivenheten lyser ur bådas ögon. Klockan är 13:40. Om 20 minuter går kollegan hem. I praktiken kommer jag då vara ensam med 15 barn, men vi får pussla och en kollega från grannavdelningen kommer över och hjälper mig med mellanmålet. Sen blir jag själv. Vi får pussla, flytta, ändra och göra om till förbannelse......"

Källa 

Sajtvärd för Förskolan, Lika villkor och Bokcirkel

Medarbetare: Multikulturellt 

Anmäl
2016-01-18 20:38 #1 av: Magi-cat

Det känns inte bra det där...Ledsen

"Jag springer till toaletten. Försöker kissa snabbare eftersom det dåliga samvetet gnager."

Men snälla...hur ska de orka? Hur ska de hinna med vad de ska ägna sig åt - barnen och pedagogisk verksamhet? Ensam med 15 barn och ett gnagande samvete?

"Freden måste komma först. Gör den inte det min vän, kommer inget efter den." (Tage D.) 

Anmäl
2016-01-18 20:51 #2 av: Loris M

#1 Precis! Men det är bra att förskolläraren skrivit brevet, för många gånger har föräldrar svårt att sätta sig in hur situationen ser ut. Många gånger har jag hoppat över resten och många gånger har jag varit nära att kissa på mig eftersom det inte fanns någon annan som kunnat vara med barnen. Ofta får man dåligt samvete när man är sjuk eftersom man vet att kollegor inte kommer att få någon vikarie. 

Pedagogisk verksamhet blir lidande och allt handlar om att få det att gå runt. Det var mest därför jag lämnade förskolan. Jag kände att jag inte kunde göra ett bra jobb under sådana förutsättningar. 

Sajtvärd för Förskolan, Lika villkor och Bokcirkel

Medarbetare: Multikulturellt 

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.