2016-02-18 20:02 #0 av: Loris M

Lisen läser till lärare och vikarierar på grundskolan och fritids. Hon menar att hennes social fobi kan vara en tillgång i hennes yrkesutövning. 

"Under skoltiden fick hon en stämpel på sig att vara en besvärlig elev, eftersom hon nästan aldrig var i skolan. Ingen frågade hur hon mådde eller försökte ta reda på varför hon skolkade.

— Jag blev nästan sedd som kriminell. Men herregud, jag var ju bara ett barn. Det fanns inget ont i mig. När jag ser tillbaka, borde jag förstås fått träffa en barnpsykolog. Om jag hade fått hjälp tidigare kunde jag haft en bättre skolgång, säger Lisen.

Hon blev en mästare på att lura sina lärare och krångla sig ur situationer där andras blickar kunde rikta sig mot henne. Hon minns bara en lärare, under vars lektioner hon kände sig trygg.

— I hennes klassrum kunde jag sitta lugnt utan nålar under rumpan av rädsla för att läraren skulle säga mitt namn. På något sätt tror jag hon såg att jag inte ville, säger Lisen.

Hennes egna erfarenheter har gjort henne väldigt observant på elever som hon misstänker är i farozonen för att utveckla social fobi. De kanske vänder sig bort och de räcker aldrig upp handen."

Källa