Annons:
Etiketterkvalitetsarbeteutvecklingsarbete
Läst 1499 ggr
Loris M
2/24/16, 7:12 PM

Äntligen pedagogiska samtal!

Att få möjlighet att reflektera över den pedagogiska verksamheten tillsammans med kollegor är både nödvändigt och otroligt givande. Om Pedagoger inte får möjlighet till eftertanke, kommer de troligen att gå i samma spår och agera utifrån tidigare och liknande erfarenheter. Jag har skrivit tidigare en artikel om vikten av att reflektera men i artikeln nedan får ni insyn hur en förskola gör när de har sina pedagogiska måndagar ledda av en pedagogist:

"Varje ”pedagogisk måndag” avsätts några eftermiddagstimmar för dessa gruppmöten. Syftet är att kollegorna ska ge och ta emot synpunkter sinsemellan, för att alla ska kunna se nya perspektiv och upptäcka fler förhållningssätt på verksamheten än det egna, invanda./…/

En definition av kollegialt lärande är att ny kunskap uppstår i en grupp. Jag frågar Emma Nilsson om det sker under de pedagogiska måndagarna.

– Absolut, det är en aha-upplevelse. Bara det att vi sätter ord på vad vi gör med barnen, så att andra förstår, är en form av lärande. Och ju mer vi vågar vara ifrågasättande, desto mer utvecklas vi.

Att få feedback från andra stimulerar till att fortsätta och att själv pröva nytt. Och det är spännande att se hur det gemensamma reflekterandet leder till att ett tema utvecklas i de andra arbetslagen."

Källa

Brukar ni ha reflektionsmöten och vad tycker ni om det?

Annons:
Sparven88
2/25/16, 10:39 PM
#1

Vi hade (hemma mammaledig, vet ej hur de gör nu. Därav "hade") pedagogiska samtal varje fredag. Vi turades om att gå och det var olika teman att diskutera. Samma tema i tre veckor, så att alla på avdelningen kunde gå. Vi diskuterade allt ifrån rättvisa till dokumentationer etc. Det ena gav det andra, och det var väldigt intressant att vara med på. Jag tyckte att det var skönt att få reflektera över dagarna, hur mycket vi gör på en dag utan att vi tänker på det.

Loris M
2/26/16, 9:07 AM
#2

Exakt! Det är just det där, att få syn på det man gör. Om man bara jobbar utan någon tid att stanna upp, kan man till slut inte göra ett bra jobb. Eftersom mycket blir omedvetna handlingar.

Sparven88
2/26/16, 9:45 AM
#3

Ja och det var så extremt uvecklande tycker jag. Att få använda hjärnan lite och fundera på varför man gör saker och ting, hur man agerar i olika situationer. Och att man faktiskt inte alltid gör rätt i situationerna, men att man vågar erkänna det. Både för sig själv, barnen och kollegorna. Heja pedagogiska samtal! =)

Loris M
2/26/16, 9:58 AM
#4

Heja säger jag också! 😃👍

Det kräver dock att känna förtroende för sina kollegor och att våga erkänna att man gör fe ibland. Jag har mött motstånd (speciellt i början) från kollegor, som dels gjorde allt föra att slippa sitta i pedagogiska samtal, dels menade att det inte gav något.

Men det visade sig lite längre fram att det handlade om en rädsla.Dels att inte kunna hänga med i diskussionen, dels att inte vilja visa sig sårbar och felbar inför kollegor. Det krävs mod också faktiskt.

Sparven88
2/26/16, 10:02 AM
#5

Vad tråkigt att känna så. Eller ja, det gjorde jag med första gången. Kände typ att jag måste säga bra saker, tänka igenom allt 7 gånger innan jag öppnade munnen. Men det blev aldrig så, alla tankar kom spontant. Det finns ju ingen som aldrig gör fel, ja. Förutom jag då… 😆 nej skämt å sido. Det krävs väl mod kanske att kunna erkänna det. Och det är i felen man lär sig. Det är bl a. det jag gillar med det här yrket. Man får prova sig fram, inget blir som man tänkt sig!

Loris M
2/26/16, 10:26 AM
#6

Ja, och sen är det också så att kunskap och det vi en gång lärt oss, gäller inte hur länge som helst. Det har ett bäst före datum. Ny forskning kommer hela tiden och barnens uppväxtvillkor ändras och då måste vi ompröva vårt sätt att tänka. Så att inte göra eller tänka "fel" är nästintill omöjligt.

Jag gillade också det oförutsägbara i yrket. Ingen dag var den andra lik och även om förskolan är full med rutiner, så finns det mycket spontanitet också.

Annons:
Upp till toppen
Annons: