Annons:
Etikettvärdegrundsfrågor
Läst 3022 ggr
Loris M
2/25/16, 3:58 PM

Skamvrån ska bort efter anmälan

Det här trodde inte jag förekom längre…..

"En mamma till en lågstadieflicka i Malmö anmälde en kommunal skola till Skolinspektionen för kränkande behandling. I anmälan berättade hon bland annat om att skolan hade ett "cool down corner", dit barn skickades när de betett sig dåligt. Där fanns också en smiley-tavla där barnens namn sattes upp vid en grön, orange eller röd gubbe beroende på hur de uppfört sig, enligt anmälan.

-När rektor hade sett detta och vi såg mammans invändningar var det ganska uppenbart för oss att det här inte var rätt sätt att arbeta pedagogiskt, säger utbildningschef Henric Kahlmeter till tidningen."

Källa 

Sorgligt att föräldrar ska behöva påpeka vad som är pedagogiskt och inte. Någonstans hoppas man och tror att lärarna själva borde besitta den kunskapen. 😕

Annons:
Magi-cat
2/25/16, 4:36 PM
#1

Det där förekommer på mer än ett ställe..

Jag blev alldeles chockad för några år sedan när jag hörde en förälder helt lugnt berätta att deras barn "fått sitta i skamvrån" för att hen inte betett sig rätt!

Vilken tillbakagång att idén ens kommer på tal!

Och smiley-tavla….😮

(Tänk om vi skulle ha smiley-tavlor på jobbet/skolan för hur vi beter oss?)


"Freden måste komma först. Gör den inte det, min vän, kommer inget efter den."
💓 Sajtvärd på Fenomen, Hjärnan, Kulturtant, Oförklarade fenomen

Loris M
2/25/16, 4:47 PM
#2

#1 Visst är det en tillbakagång. För att inte tala om hur kränkande det är och hur hemskt det måste kännas för barnen.

Jag vet att det var populärt bland föräldrar ett tag med "time out" när "Supernanny" och andra liknande program gick på TV. Det blev del helt plötsligt okej och legitimt. Flera föräldrar berättade om att de använde sig av metoden och tyckte att det fungerade. 

Just det! Smiley-tavlor på jobbet skulle aldrig gå, men när det gäller barn så tycker vissa att det är okej.

Chilinöt
2/27/16, 2:30 PM
#3

Jag och min kollega kämpade med ett av barnen efter mellanmål en dag. Hen blev lite vild och sprang runt och var taskig mot kompisarna. Min kollega stod och oj:ade sig i mitten av rummet….vilket är en annan historia. I alla fall så var det i samband med att en förälder hämtade sitt barn och sa "Det verkar som om det skulle behövas en time out stol där".  Då undrar man lite. Sen har man ju hört då och då "Nu får du sitta där tills du skärpt till dig".

tarantass
2/27/16, 4:25 PM
#4

En av många faktorer är väl att bara det heter något på engelska istället för "skamvrå" kan man koppla det till det stora landet i väster som allt som kommer från är bra och modernt.

En annan är ju det gamla vanliga: vår usla empati och vår ovetskap om den, som gör att vi tillskriver andra de absurdaste saker och sätt att fungera, alltid idiotiskt mycket enklare än hur vi själva fungerar. Vilket till och med drabbar våra egna barn, även när vi är utbildade lärare.

Inte minst våra egna barn, eftersom det att deras livsfas och storlek avviker så starkt från oss vuxnas underlättar för oss att frånkänna dem den mänsklighet vi så självklart tillskriver oss själva. Bara en gradskillnad från "fiskar kan ju inte känna".

Undrar om och hur det tas upp på lärarutbildningarna. Här finns i alla utbildningar ett stort och mycket uppenbart hål att fylla.

Räkna inte med att lyckas diskutera något med någon som inte har upplevt det själv.

Eller med någon som tror att allt gott måste vinnas på någon annans bekostnad.

Loris M
2/27/16, 5:54 PM
#5

#4 Undrar om och hur det tas upp på lärarutbildningarna. Här finns i alla utbildningar ett stort och mycket uppenbart hål att fylla.

Där jag jobbar pratar vi mycket om det här, förhållningssätt och de ojämna maktförhållanden mellan barn och Pedagoger. Det finns en kurs på 10 hp som handlar enbart om barns rättigheter och delaktighet samt värdegrundsfrågor. I en kurs där jag undervisar och där vi pratar om olika teorier, börjar jag ett av seminarierna just med ett videoklipp om "Supernanny" där det visas en time out - situation och situationen med belöning och straff. Sedan får vi använda det som utgångspunkt för diskussioner och varför det är mindre  bra och varför barnen inte lär sig något egentligen av detta. 

Överhuvudtaget tycker jag att vi pratar mycket om dessa frågor, men någonstans vågar inte studenterna alla gånger lita på det de lärt sig, eller ifrågasätta sina äldre och mer erfarna kollegor.

tarantass
2/28/16, 5:33 PM
#6

#5: Låter väldigt bra. Men tydligen inte tillräckligt då, åtminstone inte för alla eller på ställen där man kanske är mindre ambitiös. Dramatiseringar kanske kunde vara ett tuppfjät till åt rätt håll – få känna på själv att sättas i skamvrån, och annat dåligt som är på modet, och sedan på hur man kan göra istället? Om ni inte redan gör det också förstås.

"men någonstans vågar inte studenterna alla gånger […] ifrågasätta sina äldre och mer erfarna kollegor. "

Och ta upp problemet att det för de flesta vuxna är så mycket lättare att svika barn än att "svika" andra vuxna – även om det som för den vuxna bara gäller litet yrkesprestige kan deformera barnet för livet.

Räkna inte med att lyckas diskutera något med någon som inte har upplevt det själv.

Eller med någon som tror att allt gott måste vinnas på någon annans bekostnad.

Annons:
Loris M
3/1/16, 5:56 AM
#7

#6 Värderingsövningar med hjälp av drama förekommer också. Men vi får nog inte sätta någon i skamvrån, även om det är i utbildningssyfte :) Då blir det en anmälan för kränkande behandling direkt. Vilket i sig är lite lustigt. hade jag trott att det finns någon rättvisa här i världen, skulle jag säga att det är orättvist också. Barnen har inte samma möjligheter att anmäla de som kränker. Allt hänger på att föräldrar uppmärksammar eller att en annan pedagog vågar bryta den starka lojaliteten som oftast finns bland lärare. Som tur är,sådana händelser är sällsynta (hoppas jag). 

Men igår kunde man läsa om en lärare som kastade en sax mot sin elev. Och erkände sen att han inte tänkte. 😟

Magi-cat
3/1/16, 7:24 AM
#8

#7 Såg det där inslaget med läraren och saxen. Han erkände att han inte tänkte, men sedan säger han att han siktade på väggen bakom eleven. Så lite tänkte han i så fall. 🤪

De där skamvrå-exemplen - jag är rädd för att det blev lite utbrett ett tag i och med de där nanny-programmen. Det blev en enkel utväg att ta till. Allt i ens pedagogiska inre borde resa sig i protest, tycker jag, när ens den minsta lilla tanke kommer upp i den vägen.

Det är väl bara att sätta sig in i hur man skulle känna själv i situationer med diverse bestraffningar….
"Idag sade du emot chefen på mötet" - du får flytta till kontoret längst bort i nästa korridor. "Du åt inte upp din lunch" - nu blir det inget eftermiddagsfika heller och du får sitta ensam!

Vilket liv det skulle bli…Men barnen…


"Freden måste komma först. Gör den inte det, min vän, kommer inget efter den."
💓 Sajtvärd på Fenomen, Hjärnan, Kulturtant, Oförklarade fenomen

Loris M
3/1/16, 10:48 AM
#9

#8 Det är väl bara att sätta sig in i hur man skulle känna själv i situationer med diverse bestraffningar….

Exakt! Men tyvärr är det inte alla som gör. Om man bara kunde komma ihåg att ta till den regeln. Är handlande inte okej mot en vuxen så är det med största sannolikhet inte okej mot ett barn heller.

tarantass
3/1/16, 6:20 PM
#10

#7: inte ens i utbildningssyfte. Men mot barnen gör man det på allvar och utan chans att överklaga. Ja, det är ju just det: att man överhuvudtaget inte betraktar barn och vuxna som samma slags varelser. Inte ens fast alla vuxna har varit barn själva. Eller har jag fel någonstans? Jag har faktiskt bara följt ett fåtal människor från barndom till vuxenhet, mot hur många det finns. 🤔

Och så denna Heliga Vuxenlojalitet.

Dessa två saker som fick oss alla då jag gick i skolan att konstatera (inte för-döma) att lärare var en helt annan sorts varelser än vi skolelever, höll samman i en sluten kår som inte var känslomässigt nåbar, och att vilken vuxen som helst på stan mer sannolikt skulle förstå oss och våra problem än de flesta av dem. Som fick en del av lärarna (fler än någon enstaka) att inte ens vilja gå i samma snabbköp som sina elever, för hur skulle de kunna behålla sin auktoritet som lärare om de visade sig som vanliga människor?

Samtidigt som det var så självklart för oss att få kunde ha formulerat det och många som visste det ändå skulle ha förnekat det.

Även om det har ändrats litet så är det ju inte i grunden.

Hur ska man då få in i folk den självklarhet som påpekas i #8 och #9?

Räkna inte med att lyckas diskutera något med någon som inte har upplevt det själv.

Eller med någon som tror att allt gott måste vinnas på någon annans bekostnad.

Loris M
3/3/16, 1:31 PM
#11

#10 Allt som har med våra egna värderingar att göra är alltid svårt att uppenbara för någon annan. Ännu svårare att få studenterna att omvärdera dem. Eller att handla rätt utan att agera på första känslan och istället ta fram kunskapen som man besitter. På seminarier diskuterar vi mycket värdegrundsfrågor. Diskuterar det de sett på VFU, hur Pedagoger gör och varför, hur kan man göra istället m.m.

Jag åt faktiskt lunch med en kollega för en stund sedan och det här kom på tal. Han berättade att han i en estetisk kurs  kunde komma in klassrummet och bara börja prata med studenterna som Pedagoger pratar med barn. Bestämma vem som ska göra vad och hur, prata över huvudet på dem, ignorera deras frågor, m.m. Först när det gått halva lektionen kunde ha berätta vad han hade för syfte med det. Sen kunde han ha en kullek som gick ut på att någon är jägare och för att inte bli tagen av jägaren måste de krama om en kurskamrat. Gör de inte blir de träffade av jägare med en kudde i magen :) Flera kunde tydligt visa obehag inför att bli jagade eller träffade med kudden. Eller att kramas. Då förklarade han att Pedagoger utsätter barnen för liknande situationer hela tiden. Vi ställer krav på barnen som vi inte skulle ställa på vuxna. Som t.ex. att vara kompis med alla.

Men det är lite på gränsen för vad vi får göra. Någon hade lika gärna kunnat anmäla honom för kränkande behandling.

Upp till toppen
Annons: