Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (7) Senaste inläggen

Arbetslaget Arbetsmiljö Barns rättigheter, delaktighet och demokrati Bedömning och dokumentation Forskning Fritidshem Föräldrasamverkan Genus Hållbar utveckling IKT och digitalt lärande Info från admin Kvalitets- och utvecklingsarbete Ledning och organisation Lekar/undersökningar Lek och lärande Litteratur Matematik Naturvetenskap och teknik OT - Diverse Pedagogiska dilemman och svåra samtal Pedagogiska inriktningar Pedagogiska miljöer Samhällsdebatt Skapande och estetiska uttrycksformer Skola och förskoleklass Specialpedagogik Språk och flerspråkighet Styrdokument Tematiskt arbetssätt och projekt Tips och inspiration Traditioner och firande Undervisning i förskolan Utbildning och studier Utomhuspedagogik Värdegrundsfrågor Yrkesprofession Övrigt
Övrigt

Avskedsgåva för 6-åringarna

2016-03-25 11:23 #0 av: Artlink

Jag har nästan alltid på mig märkliga smycken, olika stenar osv och eftersom jag jobbar på en förskola har många av barnen noterat det och frågar vad det är för stenar jag har på mig. Jag använder ofta bur så jag kan byta sten. 

Eftersom de själva frågar så svarar jag så gott jag kan. Kvarts, bergskristall, ametist osv. I bland googlar vi och tittar på var de "växer" vilt. Jag förklarar att det finns berg med dessa färger och hur häftigt det skulle vara att se ett sådant berg eller hitta en sån här fin sten ute. Oftast är det spetsarna de fascineras av och tänker å sjörövare och diamanter osv. För några år sedan ormade vi en skattjakt i skogen där de fick leta guldstenar (målade) och sedan fikade vi sittandes på en gammal omkullblåst gran och berättade sjörövarhistorier.

Ute på gården letar de kvarts i grus och sand och kommer till mig oh visar upp små glittrande korn, lyckliga och strålande.

Nu till sommaren slutar åtta av "mina" förskolebarn för att börja i förskoleklass till hösten. Jag har därför bekostat en personlig gåva till var och en.  Jag köpte in trumlade karneol, citron och rosenkvarts. Alla fick välja sin egen sten som vi satte i en bur, band en snodd i (som man kan rycka av om någon skulle fastna, safe) och sedan lägger jag dem i presentpåsar som de ska få till sommaren. Alla får dessutom en bit rå ametist att byta ut sin egenvalda sten med om man vill. 

-Den kan ni ha som en lyckoamulett när ni börjar skolan, sa jag och gömde undan alltihop.

Eftersom de redan nu vet om sina kommande gåvor så pratas det om dem dagligen och längtan är obeskrivlig Hjärta

Tycker ni jag gör fel? Jag fick en kommentar i ett annat forum att föräldrar kan uppfatta detta som andligt Funderar

Sajtvärd: Yoga & Meditation iFokus
Medarbetare: Stenar i Fokus

Anmäl
2016-03-25 11:31 #1 av: Thiah

jag tycker det är en superfin gåva! Och allt blir andligt om man vill ha det till andligt. Vet att "mina" barn skkulle älska det  och uppskatta det massor. 

 Vi ger alltid något till våra 5 åringar som ska lämna dagis som minne.  Vi brukar sätta bilder av dom från hela deras dagistid i en vacker ram. 

En smula hänsyn och lite omtanke betyder så mycket. /Nalle Puh

Anmäl
2016-03-25 11:43 #2 av: [NeferNefer]

En vacker, omtänksam och personlig gåva! Fint gjort av dig Tummen upp

"All tid måste förflyta i sin egen takt. Ibland dricker man kaffe. Ibland dricker man kaffe inte." (Mikael Niemi)

Anmäl
2016-03-25 12:07 #3 av: Sagolikt

Jag tycker att det var jättesnällt av dig. Det är roligt med en gåva som har en så lång historia om vad ni gjort tillsammans under barnens tid på förskolan. Det blir så mycket mer personligt och symboliserar er gemensamma resa. Det visar att du uppmärksammar vad barnen är intresserade av, till skillnad från om du skulle ge dem en viss pryl eller handling "för det har vi alltid gjort".

Var det att du sa att barnen kan ha halsbandet med stenen som en "lyckoamulett" som gjorde det andligt? Där är det ju en skillnad mot om du skulle gett barnen en tavla, en spargris eller en mugg. Jag hade personligen inte lagt så stor vikt vid om någon kollega sagt så, barn har som bekant fantasi och kan skapa egna lyckoamuletter och rutiner med olika innebörder. Jag var själv ett barn med väldigt mycket tvångstankar, t ex vilket ben jag tog första steget med när jag gick ur sängen på morgonen, i  vilken ordning jag tog på mig strumporna osv.  Hade en av mina förskollärare börjat prata om lyckoamuletter hade det ganska säkert lett till att jag blivit rädd för att ta av mig halsbandet. Men nu har jag aldrig hävdat att jag var ett normalt barn. ;)

Anmäl
2016-03-25 14:13 #4 av: Loris M

Tycker att det är fint och omtänksamt av dig.  Att börja i skolan är ett stort steg och för många är det väldigt nervöst. Då kan det kännas tryggt med en lyckosten. 

Håller med Thiah, det blir andligt om man gör det till något andligt, men det tycker inte jag att du gör här. 

Sajtvärd för Förskolan, Lika villkor och Bokcirkel

Medarbetare: Multikulturellt 

Anmäl
2016-03-25 16:28 #5 av: Magi-cat

Så fint med en personligt gåva som barnen själva varit med om att välja!

Omtänksamt och trevligt! 

"Freden måste komma först. Gör den inte det min vän, kommer inget efter den." (Tage D.) 

Anmäl
2016-03-25 22:03 #6 av: Artlink

Tack, alla! 

Jag tänkte inte andligt och jag tror definitivt inte att barnen tar det så utan mer som en skatt, som en ädelsten (halvädelsten dock) eller liknande. Många tittar på "Labyrinten" på TV, bygger banor och letar livspuckar osv. Jag tror de uppfattar stenarna enbart som något personligt värdefullt och märkvärdigt. Som när de hittade sina "guldklimpar" vid guldjakten.

Jag har så svårt att släppa "mina" barn när de ska gå vidare. Vi blir ju så tighta under 5 av deras första år i livet tillsammans, dag ut och dag in. De är klara här nu och redo att gå vidare i livet. Det är jag som har det jobbigast tror jag, haha! Och i år är det hela 8st som slutar... Nästan halva avdelningen. Klart det blir fruktansvärt tomt och konstigt...

Kramas

Sajtvärd: Yoga & Meditation iFokus
Medarbetare: Stenar i Fokus

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.