2016-03-28 22:33 #0 av: Loris M

Hur pratar ni med era barn om orättvisor och hur hanterar ni situationer när barnen upplever orättvisor?

Erik Stenkula berättar i en krönika för tidningen Förskolans läsare om hans syn på orättvisor:

"Joakims mamma var scoutledare. Eftersom det inte fanns så mycket att engagera sig i i Ekenässjön, mer än i sin egen fantasi, var jag scout en kort period. Vi träffades i Metodistkyrkan och denna kväll ville Joakims mamma lära oss se den orättvisa fördelningen i världen. Till det hade hon bakat chokladbollar. Jag vet inte varifrån hon fått idén. Om hon låtit sig inspireras av sitt jobb på Försäkringskassan och den fördelningspolitik de har där. Tanken gick iallafall ut på att alla vi barn, kring 25 stycken, fick ställa oss i en stor ring, ha händerna bakom ryggen och blunda.

Självklart var även Joakim scout och med i den där ringen.

– Vad gott det ska bli med chokladboll, tänkte jag förväntansfullt.

Men vad smuligt det kändes i handen när Joakims mammas Försäkringskassenävar kom förbi mig.

– Nu får ni titta, sa hon.

Och vad hade hänt? Jo, där stod vi 24 snopna ungar med några smulor var av chokladbollar i våra händer medan Joakim himself, av alla barn i hela Metodistkyrk­ans barnverksamhet, hade minst tio chokladbollar för sig själv. Jag kommer ihåg hur frustrerad jag blev, men som vuxen inser jag ju vad Joakims mamma var ute efter: fortfarande är det ju så att endast en liten ynka procent av världens befolkning kontrollerar 44 procent av all världens tillgångar."

Källa