Tiden när vi var ogooglebara
"Jag minns första gången mitt namn kom upp i en sökning på nätet. Jag var med mina elever i datasalen på skolan. Det var före Googles tid, så vi använde väl Altavista eller någon annan bortglömd sökmotor. Eleverna letade bilder på kändisar. Någon kom på att söka på mitt namn. En artikel från Aftonbladet dök upp, med bild på mig och allt. »Abou fröken, du är ju känd!« utbrast eleven och det gick en susning genom klassen. Så var det på den tiden. Jag fanns på internet, alltså var jag känd."
http://www.lararnasnyheter.se/lararnas-tidning/2016/03/17/alla-ska-vara-ogooglebara
Minns du den tiden när du var "ogooglebar" och längtar du tillbaka till den tiden?
Sajtvärd för Förskolan, Lika villkor, Bokcirkel och Multikulturellt
Ja, jag kommer ihåg att man absolut inte fick ge ut sitt nummer till någon på internet. Det skulle jag väl inte uppmuntra idag heller, men med tanke på att i stort sett allas nummer, address och födelsedata finns sökbart på internet gör ju det inte jättesvårt att få information om folk längre.
#2 Det måste vara väldigt sällsynt. Jag är också rätt så anonym i.o.m. att jag inte har Facebook eller är med i några andra sociala medier (förutom här då), men genom jobbet finns jag på hemsidan samt adressuppgifter finns väl lite här och där.
Sajtvärd för Förskolan, Lika villkor, Bokcirkel och Multikulturellt
#4 Det är bra. Jag är också rätt så tråkig. 😃
Sajtvärd för Förskolan, Lika villkor, Bokcirkel och Multikulturellt
Jag kan väl inte säga att jag saknar den ogooglebara tiden, men jag ogillar högst mycket att Storebror ser allt och vet allt. (Och skickar reklam till mig.)
"Freden måste komma först. Gör den inte det, min vän, kommer inget efter den."
💓 Sajtvärd på Fenomen, Hjärnan, Kulturtant, Oförklarade fenomen