Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (7) Senaste inläggen

Arbetslaget Arbetsmiljö Barns rättigheter, delaktighet och demokrati Bedömning och dokumentation Forskning Fritidshem Föräldrasamverkan Genus Hållbar utveckling IKT och digitalt lärande Info från admin Kvalitets- och utvecklingsarbete Ledning och organisation Lekar/undersökningar Lek och lärande Litteratur Matematik Naturvetenskap och teknik OT - Diverse Pedagogiska dilemman och svåra samtal Pedagogiska inriktningar Pedagogiska miljöer Samhällsdebatt Skapande och estetiska uttrycksformer Skola och förskoleklass Specialpedagogik Språk och flerspråkighet Styrdokument Tematiskt arbetssätt och projekt Tips och inspiration Traditioner och firande Undervisning i förskolan Utbildning och studier Utomhuspedagogik Värdegrundsfrågor Yrkesprofession Övrigt
Genus

Allis, du ser ut som en pappa!

2016-05-20 18:05 #0 av: Loris M

"På en förskola i Söderköping jobbar Allis Staveborg, 20. Och det var där som ett barn här om dagen kom fram till henne, tittade på hennes ben och sa:

”Du ser ut som en pappa, Allis!”.

Efter det gick Allis hem och skrev ett långt Facebookinlägg om varför den kommentaren visar vad som är så skevt med vårt samhälle och hur tidigt normer fäster sig hos oss. I inlägget skriver hon: ”Aldrig har det varit tydligare för mig varför vi har dessa underliga idéer om att det finns färger kopplade till kön, att man som kvinna, TROTS att håret ALLTID växer ut igen, ska göra sig av med det på diverse ställen. Hon berättar att pojkar på hennes förskola som är så unga som tre år förstår att de inte får gråta och flickor säger att man måste vara fin som en prinsessa"

Källa

Allis menar att dessa värderingar kommer hemifrån och inte från medier som vi gärna skyller på. Barnen ser upp till vuxna i sin omgivning och gör som de gör. Vad tycker du? 

Sajtvärd för Förskolan, Lika villkor och Bokcirkel

Medarbetare: Multikulturellt 

Anmäl
2016-05-20 18:07 #1 av: Fridaaaa

Jag tycker det är 50/50. Och varierande.

Menbarn påverkas, precis som vi, medvetet och omedvetet av media, reklam ect

 Medarbetare: rexkaniner, Support. Hundar

Min blogg Besök gärna! :D

Anmäl
2016-05-20 18:16 #2 av: Maria

Fast det kan ju vara så att barnet bara säger sin sanning/verklighet utan att det är något konstigt i det.

Själv minns jag min mamma som alltid hade världens slätaste ben och aldrig använde någon rakhyvel. Min pappa däremot var väldigt hårig. tom på ryggen.

Nu förstår jag ju ändå undermeningen i inlägget och man ska givetvis inte leda barnen fel väg så att säga.

/Maria

 

Anmäl
2016-05-20 18:24 #3 av: Loris M

#2 Ja, ibland har vi en förmåga att överanalysera men också ha orimliga förväntningar på barn. De flesta barn har troligen störst erfarenhet av kvinnor med rakade ben och män med orakade. Då är det inte speciellt konstigt att de säger så som de gör. Sen kan man tycka att det är tråkigt att kvinnors rakade ben har blivit normen, men skönhetsideal har alltid funnit i alla tider, även om det ändras hela tiden. Om tjugo år har kanske de flesta kvinnor tröttnat på att raka benen och då kan orakade ben vara normen. 

Sajtvärd för Förskolan, Lika villkor och Bokcirkel

Medarbetare: Multikulturellt 

Anmäl
2016-05-20 19:26 #4 av: tarantass

Delvis från media, förstås, men det hänger ju också ihop. Dessutom utgörs ju mycket av dagens media av det folk själva lägger ut. Och utvecklingen bland unga har gått bakåt de senaste årtiondena. Vilket kanske är vad vi kan fortsätta vänta oss så länge allt mer av svensk "utveckling" kommer från det mycket konservativa och konformistiska USA.

Anmäl
2016-05-22 08:35 #5 av: Magi-cat

I det komplicerade samspelet människor emellan utvecklas normer hela tiden, och förändras över tid. Vi har ingen "perfekt" värld totalt utan normer att lägga framför de små barnens fötter när de träder ut i livet på egna ben. Jag vet inte ens om det ens vore så perfekt med en värld utan normer, som Allis önskar? Då blir ju normlöshet normen.
Istället är det väl bra om de ständigt är i stöpsleven. Och hur perfekta (som vi tycker) normer vi än serverar de små är vi själva produkten av det samhälle vi växte upp i och lever i med alla influenser som finns och allt vi protesterade emot och problemen vi självklart löste som konstigt nog verkar komma igen. Och helt säkert kommer de små i god ordning att växa upp och protestera mot föräldrasamhällets mossiga idéer så snart de får sin chans...(Som Loris är inne på, normer förändras.)

Med detta sagt, det får inte vara krav på de små att de alltid ska uttrycka sig ickenormativt eller ens på att föräldrarna alltid ska lyckas förmedla visionen om den perfekta värld som inte finns och få barnen att uttrycka den. 
De håriga benen...Hur många vuxenben har det lilla barnet i exemplet sett i sitt liv? Kanske bara pappans, håriga. (Eftersom män ofta har mer kroppsbehåring.) Och mammans slätare. Barnet orienterar sig i tillvaron, skapar sammanhang och införlivar begrepp. Barnet vet ingenting om normer och rakade (eller inte) ben. Barnet iakttar. Så mycket konstigare är det inte. Om Allis svarade barnet som hon säger att hon gjorde var det ett bra svar, mer behövs inte och barnet har i alla enkelhet införlivat ny kunskap.

Vad som skaver lite för mig är att det ofta tycks finnas något underliggande om att tjejer/kvinnor alltid gör fel. Alltid fel! Om nu normen (som man kan strunta i utan att något händer) föreskriver rakade ben eller kvinnor vill raka benen för att det är kul eller av vilken orsak som helst som inte angår någon annan måste det inte vara fel bara för att det av en del anses som en norm.
Eller låt för allt i världen lilltjejen klä ut sig till prinsessa om hon vill! Det är inte fel att hon gör det! Fel blir det om hon måste se ut som en prinsessa utan att hon vill det för att hon är tjej. Själva grejen är väl att både tjejer och killar ska få klä ut sig till vad de vill (även prinsessor!) utan att det anses fel. Tycker jag.

Normer i sig hjälper oss att samleva. Det är när normerna blir förlegade och överutnyttjas, inte stämmer överens med övergripande värderingar eller samhället förändrats bort ifrån normerna som de blir fel. Det bra om de alltid ligger i stöpsleven.

Till slut: Om det verkligen är så (?) att även riktigt små killar inte tror att killar får gråta är det lite värre. Är det verkligen så?

"Freden måste komma först. Gör den inte det min vän, kommer inget efter den." (Tage D.) 

Anmäl
2016-05-22 09:06 #6 av: Loris M

#5 Väldigt bra skrivet! Tack! Blomma

Jag tänker mycket som du, normkritik kan ibland förvandlas till en annan norm där det istället blir helt fel och "förbjudet"att tänka och handla normativt. Då förlorar ju normkritiken sitt syfte. I många kretsar driver man vissa frågor för långt, som det här med rakade ben. Rakar man ben så har man gett vika för normen och då har vi flickor gjort fel igen. Precis som du skriver, vi kan aldrig göra rätt känns det som.

Ärligt talat, tycker jag att Allis överdriver kraftigt. Även när det gäller att små pojkar inte får gråta. Riktigt så är det inte, upplever jag det som. Visserligen finns det forskning som visar att vi tröstar pojkar och flickor olika där flickor tillåts gråta längre och blir mer omhändertagna av oss. Men det är så små nyanser som inte kan leda till att pojkar inte vågar gråta. Det är en överdrift. 

Normer i sig är inte farliga, men när vi tror att det är det enda sättet att vara på och allt annat är fel, då är det ett problem. Det är det vi måste kämpa mot och inte att utplåna normer. Om det inte fanns några normer, skulle vi inte kunna vägleda barnen heller. 

Att förbjuda och bannlysa alla stereotyper som rosa prinsessklänningar eller muskulösa aktion figurer är inte rätt väg att gå. Håller med dig vad gäller vilka krav vi ställer på barn. Det är orimligt och konstigt att förvänta sig att de ska uttrycka sig "korrekt"  och normkritisk. 

Sajtvärd för Förskolan, Lika villkor och Bokcirkel

Medarbetare: Multikulturellt 

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.