Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (7) Senaste inläggen

Arbetslaget Arbetsmiljö Barns rättigheter, delaktighet och demokrati Bedömning och dokumentation Forskning Fritidshem Föräldrasamverkan Genus Hållbar utveckling IKT och digitalt lärande Info från admin Kvalitets- och utvecklingsarbete Ledning och organisation Lekar/undersökningar Lek och lärande Litteratur Matematik Naturvetenskap och teknik OT - Diverse Pedagogiska dilemman och svåra samtal Pedagogiska inriktningar Pedagogiska miljöer Samhällsdebatt Skapande och estetiska uttrycksformer Skola och förskoleklass Specialpedagogik Språk och flerspråkighet Styrdokument Tematiskt arbetssätt och projekt Tips och inspiration Traditioner och firande Undervisning i förskolan Utbildning och studier Utomhuspedagogik Värdegrundsfrågor Yrkesprofession Övrigt
Utbildning och studier

Bemötandet av ett nytt ansikte

2016-08-23 09:09 #0 av: Daehyun_cheesecake

Jag börjar nu i höst 3:e terminen på förskollärarprogrammet. När jag var ute på VFU (praktik) på min förskola uppmärksammade jag att de flesta föräldrar inte alls var så intresserade över att veta vem jag var och vad jag gjorde där. Jag kan förstå att många kan tyckas vara stressade med hämtning och lämning, men tycker ändå att det borde finnas något intresse? Jag hade väldigt svårt för att känna att det fanns minsta lilla intresse att utbyta några ord. Självklart fanns det föräldrar som intresserade sig, men majoriteten gjorde inte det.

Nu till min fråga:

Vad känner du som förälder när du bemöts av ett nytt ansikte på förskolan där ditt barn vistas?

Kan tycka det kan vara ganska intressant och lärorikt för mig och andra att fortsättningsvis veta hur föräldrar och släktningar till barnen tänker när man väl är ute på praktik. Hur ser ni på studenter (och vikarier också för den delen).

Skriv ner era tankar och bolla gärna lite fram och tillbaka!

Anmäl
2016-08-23 09:41 #1 av: Loris M

Jag tycker i alla fall att det inte kan ligga på föräldrarna att ta kontakt. Det är du i första hand eller din handledare som ska ta initiativet. När jag var student så gick jag oftast fram till alla föräldrar vid första mötet och presenterade mig. Berättade vad jag gjorde där, vem jag var och hur länge jag skulle vara där.

Ett tips är också att efter det uppmärksamma varje barn under dagen och se något de gjort/sagt och sedan vid hämtning gå fram till föräldern och berätta. Det uppskattades jättemycket av föräldrarna och dessutom är det början till att skapa ett förtroendefull relation.

Nu är du fortfarande i början av din utbildning, men jag antar att ni kommer att prata mycket om det. Det är alltid DU som har ansvar att skapa en bra relation till föräldrarna. Det kan aldrig vara deras ansvar. Det står dessutom i läroplanen. Glad

Sajtvärd för Förskolan, Lika villkor och Bokcirkel

Medarbetare: Multikulturellt 

Anmäl
2016-08-23 09:49 #2 av: Daehyun_cheesecake

Jo det vet jag. Jag känner bara att det kan finnas en väldigt stor skillnad på intresse hos vissa. Det märker man ju även om man startar upp konversationen först, om de fortsätter eller om det tar slut så fort jag förmedlat mitt! Glad

Kan bara undra hur vissa tänker och ser på det. Vissa verkar tycka det är kul att jag är där, medans andra inte verkar tycka det är så viktigt ^^

Anmäl
2016-08-23 09:56 #3 av: OlgaMaria

Jättebra svar #1. Och tipset att berätta något om barnet för föräldrarna är jättebra. Alltid så roligt att höra något speciellt från dagen och det är verkligen vad som signalerar att en person är engagerad i mitt barn.

Jag brukar alltid hälsa om jag ser något nytt ansikte (på vår avdelning) men tar inte initiativ till något mer. Nu är det framför allt min man som hämtar och lämnar, och jag har inte energi att bygga relation till alla pedagoger, speciellt inte om de bara är där några veckor eller ens månader. I vårt perspektiv är det en väldigt kort tid. För oss är det mer relevant med de pedagoger som vi vet kommer vara kvar. Däremot är det väldigt uppskattat om någon av dessa nya kommer fram och berättar något om vårt barn.

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Anmäl
2016-08-23 09:58 #4 av: Daehyun_cheesecake

#3 tack! intressant och givande att höra lite olika tankar!

Anmäl
2016-08-23 10:15 #5 av: OlgaMaria

Sen är ju alla olika, introverta och extroverta. Är man introvert tar det mycket energi att prata med nya fröknar och energin kanske bara räcker till att möta sitt barn. En annan aspekt är ju att när jag som förälder kommer till förskolan blir mitt barn väldigt glad att se mig och har kanske något att berätta. Många gånger kan jag tycka att behovet att prata med fröknarna krockar med behovet som finns mellan mig och mitt barn att möta varandra. Helst vill jag bara koncentrera mig på mitt barn, men jag vill ju också höra hur dagen varit, men jag vill att det ska gå fort, så att jag sedan kan ge allt fokus till mitt barn igen. Vid lämning kan det vara lättare att prata lite med fröknarna, men eventuellt har man bråttom, eller så behöver ens barn ens fulla fokus, och att man sedan säger hejdå och går. På morgonen är det ju ofta mer stressigt för fröknarna också. Men sammanfattningsvis är det inte lätt att prata lite extra med fröknarna i samband med hämtning och lämning. Annan form av kommunikation är SÅ viktig, som veckobrev och utvecklingssamtal.

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Anmäl
2016-08-23 19:48 #6 av: MelodyX

Tja, vi är ganska vana med vikarier och därmed nya ansikten. Ofta brukar personen presentera sig själv vad den är där i för syfte, det räcker för mig för jag förutsätter att den gör sitt jobb. Jag brukar inte försöka stanna någon längre tid och när jag stannar är det för att jag är fokuserad på barnet. Skulle det vara något extra tar jag det med den som är i kapprummet, är det något känsligt tar jag det när jag har tillfälle med ordinarie personal. Det är ingenting jag tar med studenter eller med korttidsvikarier , inte jag i alla fall.

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.