Annons:
Etikettvärdegrundsfrågor
Läst 1406 ggr
Loris M
12/27/16, 7:58 PM

Kom ur favoritfällan!

I senaste numret av tidningen Förskolan kan ni läsa en artikel om hur ni "kommer ur favoritfällan". Alltså när både barn och föräldrar favoriserar dig framför dina kollegor. Det är psykologen Mattias Lundberg som skrivit artikeln och han får det att låta som att det är något negativt och som du borde jobba för att förändra genom bl.a. att ta upp det med både kollegor och föräldrar. Så här skriver han:

"Även om du inte själv har gjort något fel så kan det bli jobbigt när du är både barnens favorit och den som alla föräldrar vill prata med. Det kan bli problematiskt. Dels för dig själv och dina kollegor. Dels för föräldrar och barn.

Om det handlar om ett eller några få barn och föräldrar som favoriserar dig, eller hela avdelningens barn och föräldrar gör skillnad. Men i båda fallen måste en förändring av situationen planeras. /…/

– Säg det rakt ut, jag uppskattar ert förtroende och att ni pratar med mig. Men jag och mina kollegor måste dela på ansvaret här. Vi har upptäckt att det ofta är jag som hjälper ”Lisa”. Och det vore jättebra om ni lärde känna min kollega lite mer."

Men är det verkligen så? Är det jobbigt att vara favoriten? Är det här ett problem eller är det bara så typiskt för förskolan att allt ska vara lika? Ingen ska få vara mer omtyckt än några andra och alla får vara favoriter eller så får ingen vara det? Typ så. Jag är lite trött på tänket och millimeterrättvisa. 

Visst kan det vara ett problem om alla drar i en pedagog som får en jobbig och omöjlig situation. Men min erfarenhet är att varken barn eller föräldrar är så hänsynslösa och otaktiska att de vänder sig till favoriten när de ser att hen är upptagen eller att de undviker andra Pedagoger och vänder sig bara till favoriten. 

Vad har ni för erfarenheter när det gäller favorisering?

Annons:
[Thiah]
12/28/16, 4:59 PM
#1

I dagens värld med så mycket personalbyten och knappt lämpliga kollegor så kan jag inte börja kräva nån sådan milimeterrättvisa. Vår ena kollega har skrämt barnen och föräldrarna anser hen som lite lustig. Ska jag då tvinga dom att prata allvarliga saker med hen? En del av detta handlar ju också om personkemi och sådant är ju olika men ändå helt okej enligt mig.

Magi-cat
1/3/17, 5:15 PM
#2

Lite tråkigt att läsa resonemanget. 😕Jag tänker på de små barnen som kanske har fått mest förtroende för en pedagog. Hur känns det för dem om de skulle motas iväg till någon annan, bara för millimeterrättvisans skull?


"Freden måste komma först. Gör den inte det, min vän, kommer inget efter den."
💓 Sajtvärd på Fenomen, Hjärnan, Kulturtant, Oförklarade fenomen

Upp till toppen
Annons: