Annons:
Etikettarbetslaget
Läst 1294 ggr
Anonym
Anonym
2017-01-03 17:08

Ska jag ta upp detta med chefen?

Jag läser till förskollärare, just nu är jag inne på mitt första studieår. Har tidigare praktiserat och sommarjobbat på väldigt många olika förskolor, där jag sett väldigt många olika delar. 

Jobbar under tiden som jag pluggar, på en förskola där det bara finns barnskötare på avdelningen, pga brist på förskollärare. Chefen tog in mig, pga att jag läser till förskollärare och det är stor personalbrist. Kollegorna är jättetrevliga, MEN de får mig att känna mig som någon som bara är där. Ringer det på telefonen, brukar ordinarie personal RUSA (bokstavligt talat rusa) till telefonen, för att jag inte ska hinna svara. Idag när jag stod precis framför telefonen och den började ringa, var det en personal ifrån ett annat rum som sprang till telefonen för att få svara. Likadant är det när barn kommer på mornarna och jag kommer ut till dem och säger hej… Då kommer det alltid en ifrån den ordinarie personalen och tar barnet, så att jag inte får någon möjlighet att ta barnet. Sträcker barnet sig efter mig, går oftast ordinarie personalen bara förbi.. 

Jag vet att jag bara är vikarie, men med tanke på hur mycket jag får jobba på förskolan gentemot dem, känns det så taskigt.. Jag vet inte om jag ska gå vidare till chefen med detta… 😕

En gång skrek en kollega på ett barn, som precis lärt sig gå, för att det barnet inte orkade gå den vägen vi skulle gå… Jag tycker också det är skrämmande och vet många som sagt att jag borde snacka med chefen om det, men jag är rädd att säga något i och med att jag bara är vikarie. 

Kan också tillägga att det inte är någon utav den ordinarie personalen som stödjer läroplanen fullt ut. Och med tanke på att merparten av personalen inte kan bra svenska alls, anser jag det knepigt med att barnen inte får det stöd de behöver vad gäller språket. En del av personalen förstår inte ens vad jag säger ibland. 🤐

Vad skulle ni gjort i en sådan här situation? Jag har aldrig vart med om att personal tidigare har gjort såhär..

Annons:
Stallmima
2017-01-03 17:17
#1

Har du tagit upp detta med dina arbetskamrater?  Jag förstår hur du känner dig i detta, om det inte hjälper eller du inte vill prata med dina arbetskamrater så tycker jag att du skall prata med din chef

Anonym
Anonym
2017-01-03 17:21
#2

#1: Jag vågar inte prata med mina arbetskamrater kring detta, då det känns som att de utnyttjar makten av att vara fastanställda, medan jag som vikarie inte får möjlighet till något… Borde kanske gå och snacka med chefen! Eller ringa henne, då hon sällan är på jobbet… 🤐

VildaVittra
2017-01-03 17:31
#3

Ja, det där behöver chefen veta. Jag har "skvallrat" för mindre och då var jag ändå bara där ett par dagar. De behöver veta i tid innan situationen blir värre och värre på en arbetsplats. 

Sedan, börja ta plats, står du vid telefonen, så snappa upp den direkt när den ringer, visa på att du faktiskt också jobbar.

Hur förberedd är du egentligen för krig, arbetslöshet, bränder eller sjukdom? Läs mer på Prepping iFokus

Anonym
Anonym
2017-01-03 17:33
#4

#3: Jag försöker och det har hänt enstaka gånger att jag fått svara, men det finns en som inte verkar förstå att jag också jobbar där… HOn frågar ständigt hur länge jag får vara kvar där osv. 😐

Stallmima
2017-01-03 19:35
#5

Som du beskriver ytterligare skulle jag verkligen ta ett snack med chefen.

Loris M
2017-01-03 20:13
#6

Jobbig situation! Men den blir aldrig bättre om du inte gör något åt et. Tycker du att det är svårt att prata med kollegor så kan du visa att du finns genom att ta plats, så som Vilda Vittra också skriver. Säg bara när det ringer: "Jag svarar gärna i telefon", eller "Jag tar gärna emot Kalle!" o.s.v. 

Det är möjligt att de inte är helt medvetna om att de utesluter dig och kanske handlar det om att de tror att det känns tryggare för barn och föräldrar om de tar emot och svarar i telefon eftersom de känt barnen längre än du. Men så ska det ju förstås inte vara. Du måste ju ha en chans att komma in i arbetslaget och lära känna barngruppen och föräldrar.

Jag skulle prata med chefen (även om du känner dig obekväm med det) och berätta hur du känner. Du kan ju framföra det på ett bra sätt och tala om hur de får dig att känna samt att du också vill känna dig som en i arbetslaget. Det är inte mycket begärt. Be henne om råd och hur ni ska hantera det.

Av egen erfarenhet vet jag att det blir värre ju längre man väntar med att ta tag i det. Till slut stör man sig på allt möjligt och även simpla små saker kan förstoras eftersom irritation växer.

Annons:
skullcandy
2017-01-07 01:23
#7

Jag är utbildad förskollärare och har även arbetat som vikarie i några år, jag känner igen det arbetsklimatet du beskriver. Det är tråkigt när man känner att man blir insorterad i ett fack, som sedan leder till osämja på arbetsplatsen. Jag minns att jag kände mig osäker kring vissa barnskötare som utryckte missnöje över att "förskollärare tror att de är så mycket bättre". 

Så ska det inte vara, alla är lika mycket värda oavsett utbildning anser jag. Att vara student eller vikarie kan vara lite knepigt då man inte har lika mycket att säga till om. Jobbar du som vikarie däremot har du lika mycket rätt att ta emot barn, och svara i telefonen som den ordinarie personalen. Om jag vore du hade jag försökt ta upp det med kollegorna, om det inte hjälper ring chefen! 🤔

Upp till toppen
Annons: