Annons:
Etiketterskolaförskoleklass
Läst 6926 ggr
tlover
2017-04-21 18:50

Hur hjälper ni särbegåvade barn?

Nu är ju det viktiga för små barn att lära sig att vara sig själv, en bra vän, att leka osv så jag vänder mig främst till lärare i förskoleklass och grundskola men det skulle även vara intressant att veta hur man gör i förskolan också.

Hur hjälper ni barn med särbegåvning? Många barn med särbegåvning blir ju tex utåtagerande om dom inte blir nog stimulerade så det borde ju finnas någon slags handlingsplan tycker jag men förr (när jag och min man gick i skola) fanns det då ingen hjälp till särbegåvade barn men det kan ju finnas det nu (får man hoppas)

l'm back

Annons:
Loris M
2017-04-21 20:42
#1

En mycket bra och intressant fråga! 

Som förskollärare har jag ofta känt frustration över när jag mött särbegåvade barn när det blivit dags för dem att fortsätta i skolan. Vid överlämningar insåg jag oftast att skolan inte hade någon plan och att de ofta utgick ifrån att de flesta barn utvecklas ungefär likadant. Vi hade barn som kunde läsa som fyra-femåringar men när de började i förskoleklass fick de ändå möta lärare som arbetade med Bornholmsmodellen (en metod för att väcka nyfikenhet hos barnen och komma igång med läs- och skrivinlärningen). Då är det inte konstigt att de blir uttråkade och slutligen utagerande. 

Jag vet att det finns högskolekurser på vissa universitet om särbegåvning men jag tror tyvärr att kunskapen när det gäller dessa barn bland lärare och hur de ska mötas är fortfarande relativt liten. Sen har vi även det här med att skolan ser ut som den gör idag. Dåligt med resurser och utbildade lärare samt problem med våldsamma elever, som inte gör saken lättare.

tlover
2017-04-21 22:03
#2

#1 Ajdå, hoppas att det hinner bli bättre på 5 år (till min dotter börjar skolan, för hon är förmodligen iallafall milt särbegåvad).

Men visst finns det lite mer kunskap om det nu jämfört med förr? Jag vill inte att min dotter ska behöva sudda matteböcker för att räkna om dom 😕

l'm back

tlover
2017-04-21 22:24
#3

#1 Hur är det med arbetet med särbegåvade barn i förskolan? Gör ni något speciellt där?

Det känns på ett sätt som att det skulle kunna vara enklare för barn att utvecklas i sin egen takt i förskolan just för att det är lite lösare ramar i brist på bättre förklaring

l'm back

Niklas
2017-04-22 07:45
#4

Ta hjälp av Mensas Gifted Children Program (GCP). https://www.mensa.se/gcp/


Vänliga hälsningar, Niklas
Är du intresserad av runstenar och runristningar?

Loris M
2017-04-22 10:58
#5

#2 Visst finns det mer kunskap jämfört med förr och nu pratar man mycket mer om det. Det finns en medvetenhet som inte fanns förr om att dessa barn finns i verksamheten och behöver andra utmaningar. Det skrivs mycket mer om det i medier och även i lärarnas facktidningar. Sen att det inte alla gånger finns förutsättningar för lärare att göra ett bra jobb är en annan sak. 

#3 I förskolan är det mycket lättare att utmana särbegåvade barn då vi inte har några uppnående mål som skolan. Vi kan fritt planera verksamheten och kan lättare anpassa den efter varje barn. Jobba i smågrupper och anpassa det efter barnens kunskapsnivå. Det finns en större flexibilitet helt enkelt. 

I en förskolegrupp är särbegåvade barn helt klart en tillgång då deras jämnåriga kan lära mycket av dem och tillsammans med dem. Jag har arbetat väldigt mycket temainriktat där barnens intressen och förkunskaper styr och då har dessa barn ofta varit drivande här, kommit med intressanta  hypoteser som vi kunnat arbeta vidare med på olika sätt och inom olika områden. Om vi ex. har ett särbegåvat barn som visar stort intresse för svensk historia och kan mycket om Vasaskeppet men inte vet varför det sjönk, så kan vi arbeta med alla barn som är intresserade och samtidigt beröra flera områden i läroplanen. Vi kan börja med att barnen presenterar sina hypoteser, ritar, att vi sedan prövar hypoteserna genom att konstruera båtar (teknik) och sedan testa om båten sjunker/flyter (naturvetenskap) beroende på vad vi lastar och hur båten är byggd. Alla barn behöver inte vara med på alla moment och här finns det stort utrymme att utmana det individuella barnet. 

Men här ligger också en fara - dessa barn får inte agera "hjälpfröknar" och vi får inte glömma bort att de behöver utmanas på en annan nivå än andra.

Scorpio97
2017-04-22 16:41
#6

(Det här är väl inte helt relevant eftersom du ber om svar från lärare i förskola, men tänkte att min erfarenhet som elev kanske är lite intressant i alla fall)

Jag vet inte om jag skulle ha klassats som särbegåvad, men inom vissa ämnen är jag väldigt lättlärd och jobbade snabbare än mina klasskompisar. Hade även en bra grund hemifrån och har alltid läst massor om allting, så en del grejer vi skulle lära oss visste jag redan. Detta gällde i hela grundskolan. Förskolan kommer jag inte ihåg på det visste, så jag vet inte hur det var då. 

Jag brukade be om svårare eller fler uppgifter om jag upplevde lektionerna som för enkla eller om jag hann klart snabbare än övriga elever. Huruvida jag fick det eller inte berodde helt på läraren. En del lärare lade gärna extra tid på att utmana mig osv. Andra lärare gjorde inget mer för att hjälpa mig, men accepterade att jag fortsatte med kapitel jag egentligen inte behövde göra, arbetade med ett annat ämne eller läste en bok när jag blev klar med uppgiften jag skulle göra. Så länge jag inte störde eller bad om hjälp med "extra-arbetet" var det okej. Sen hade jag tyvärr även två lärare som inte alls gillade att jag hann klart "för snabbt". Då fick jag göra det jag skulle och sedan stirra in i väggen tills övriga också blev klara. Att läsa under tiden var inte tillåtet. 
Det blev ofta så att jag blev "hjälp-lärare" till eleverna som hade det svårare, eftersom läraren oftast inte hann hjälpa alla i exempelvis matte. Hade egentligen inget emot det men jag hade ju föredragit att få lite mer utmaningar. 

Skolan hade ingen handlingsplan och gav inga direktiv eller hjälp till lärarna gällande detta. Min mamma pratade med rektorn om det några gånger, men han sa i princip att det var lärarna som bestämde över lektionerna och uppgifterna. Han ville inte lägga sig i, han ville inte ens be lärarna att låta mig läsa en bok eller liknande när jag fick tid över. 

Jag är född 97, så det kan absolut ha blivit bättre dom senaste åren (hoppas det). Sen var min skola lite allmänt omodern och så också, det är alltså inte omöjligt att det var bättre på andra skolor.


//Jessie

Annons:
Loris M
2017-04-22 18:10
#7

#6 Det är bättre på vissa skolor, på andra är det likadant om inte värre. Att välja rätt skola är verkligen avgörande för hur barnen kommer att bli utmanade i sitt lärande. Men som förälder är det kanske inte det lättaste att sätta sig in i hur skolor arbetar. 

När jag lämnade över barnen till skolan (inte egna utan mina förskolebarn) så frågade jag hur de tänkte arbeta med ett visst barn som ex. kunde både läsa och skriva och oftast såg de på mig som om jag ställde världens konstigaste fråga. Ibland kunde de säga: "Ja, men det är klart. Hen kan få lite extra uppgifter eller läxor om hen tycker att det är för tråkigt.". 

Tråkigt att du fick agera som hjälpfröken. Det var säkert bra för dina klasskamrater men hjälpte nog inte så mycket dig.

Scorpio97
2017-04-22 18:44
#8

#7 Ja, rätt skola kan säkert göra väldigt stor skillnad. Rätt lärare likaså. Det är tråkigt att det är så, alla barn ska ju ha samma möjligheter. 
På tal om förvånade blickar, så har jag många gånger fått konstiga blickar när jag ber om fler/svårare uppgifter. Vissa lärare förstår inte alls varför utan försökte övertala mig att det var väl "skönt att inte behöva göra något en stund". Att jag inte ville spendera flera minuter eller ibland timmar per dag på att bara sitta och vänta, samtidigt som jag inte var tillåten att göra något annat förstod dom inte alls. För barn ska ju inte gilla skolarbete liksom. 

I viss mån kan det vara lärande för en själv också, att vara "lärare" åt klasskompisar. Jag fick en inblick i hur dom tänkte, uppfattade en fråga/text osv och det tror jag är bra rent generellt. Dessutom måste man förklara saker på olika sätt till olika personer och det kan förstärka ens egen kunskap, om du förstår hur jag menar?
Sen tror jag ändå det är negativt generellt sett, jag hade förmodligen fått mer kunskap samt fått bättre betyg om jag blev utmanad istället för att hjälpa mina klasskompisar. Och mina klasskompisar hade fått bättre hjälp av en riktig lärare än av mig, även om jag var bättre än ingen hjälp alls. 

Sen förstår jag självklart att det är svårt för lärarna också, det är inte deras fel. Hinner inte lärarna med att hjälpa dom som riskerar att bli underkända i ämnet är det självklart att dom inte hinner ge mig extrauppgifter heller.


//Jessie

Loris M
2017-04-22 19:47
#9

#8 "Dessutom måste man förklara saker på olika sätt till olika personer och det kan förstärka ens egen kunskap, om du förstår hur jag menar?"

Ja, absolut! När du "tvingas" förklara för någon annan hur du tänker blir det tydligare även för dig själv hur både du och de tänker. Det var inte helt förkastat så klart, men inte vad du behövde för att komma längre i din kunskapsutveckling. Jag har själv ofta agerat på samma sätt och hjälpt klasskompisar både med läxor och med med att förstå. Dels för att våra lärare på den tiden inte brydde sig så mycket om att barnen hade olika lätt/svårt för att lära sig, dels för att jag hade alltid väldigt lätt för att lära mig och ville hjälpa de som hade det kämpigt. Jag behövde knappt plugga för att få högsta betyg. 

Det var förresten roligt att du skrev i den här tråden för jag vet att jag tänkte första gången jag läste din ålder (för något år sedan) i någon tråd att jag blev förvånad. Då hade jag stött på dina inlägg på diverse sajter och tyckte att du resonerade på ett sätt som gav intrycket att du var smart, påläst, erfaren och faktiskt betydligt äldre än du var. 🙂 Lite typiskt för personer som är särbegåvade. Nu är inte jag en sån som tror att intelligens nödvändigtvis stiger med ålder men du vet, man brukar få en uppfattning om personer på nätet man inte känner och skapar sig en blid.

Scorpio97
2017-04-22 20:46
#10

#9 Precis :) 
Om det är ett ämne jag tycker är intressant har jag också lätt för att få höga betyg. Tyvärr tappar jag lätt motivationen om en uppgift är för lätt eller om jag upplever den som meningslös/utan syfte. Då finns det så mycket annat jag hellre gör eller lär mig, vilket har resulterat i sämre betyg inom vissa ämnen än vad jag vet att jag hade kunnat få. Men jag har uppfattat det som att det är ganska vanligt om skolan inte ger tillräckligt med utmaning. Jag lånade gärna mina äldre syskons matteböcker för det var mycket roligare än att göra min egen läxa, för den kunde jag ju redan. 

Roligt att du tyckte att jag verkade äldre än vad jag var, det tar jag som en komplimang. Jag tackar och tar emot :)


//Jessie

Loris M
2017-04-29 13:19
#11

Här finns en bra artikel från SPSM om särbegåvning:

"I höstas släppte Skolinspektionen rapporten Utmaningar i undervisningen. En utmaning som nämns i den är att 1/3 av eleverna i grundskolan upplever att de väntar in sina klasskamrater fast de själva är redo att gå vidare i sin inlärning. Var fjärde elev uppger att de sällan eller aldrig utmanas intellektuellt i skolan. En betydande del av eleverna hålls alltså tillbaka i sin utveckling vid den samhällsinstans där det är allra mest motsägelsefullt. Var om inte i skolan borde man kunna vara säker på att utmanas och kunskapsutvecklas?!

Bland de här eleverna finns i sin tur ett antal särskilt begåvade – 5% enligt Skolverket, eller 1-2 i varje klass. De elevernas inlärningskapacitet ligger ofta så långt bortom skolans förväntningar att de i brist på identifikation och specialpedagogiska anpassningar riskerar att tappa sin studiemotivation och skolglädje redan i låg ålder och hamna i ett självvalt eller mindre självvalt utanförskap, samtidigt som de aldrig når sin fulla potential. Kunskapen om de pedagogiska konsekvenserna av särskild begåvning är fortfarande låg i Sverige även om den stadigt ökar.

Det är inte ovanligt att särskilt begåvade elever remitteras till psykolog för utredning av eventuell neuropsykiatrisk funktionsnedsättning. Även om utredning av individer i svårigheter är komplext så kan det vara på det sättet man ibland upptäcker en del av dem som har en väldigt hög teoretisk begåvning. Kriterierna för NPF kan också vara uppfyllda, för det finns ingen motsättning mellan särskilt hög begåvning och neuropsykiatri, precis som det inte heller finns det mellan särskilt hög begåvning och fysiska funktionsnedsättningar, dyslexi, socioekonomisk utsatthet eller någon särskild etnisk tillhörighet. De här eleverna finns överallt, och för både individens och samhällets skull behöver deras intellektuella kapacitet accepteras och bekräftas bland annat genom att rätt nivå av utmaning erbjuds i skolan på ett sätt som fungerar. Ofta avtar det beteende som har legat till grund för utredningen i takt med att undervisningen och bemötandet anpassas, eftersom beteendet helt eller delvis har varit ett uttryck för en känsla av meningslöshet och annorlundaskap."

https://www.spsm.se/om-oss/spsm-bloggar/2015/kan-vi-sluta-leka-att-alla-ar-lika/

Odd
2017-05-21 10:43
#12

Tycker att det är lite sorgligt att läsa trådar om detta ämne, har aldrig fattat varför jag avskydde skolan eller varför jag hade de problem som jag hade (vilka många även har följt med upp i vuxen ålder), men när jag läser detta känns det som allt bara klickar och jag undrar hur mitt liv hade sett ut om lärarna hade haft den kunskap och kompetens för att ha hjälpt mig utvecklas istället för att hållt mig tillbaka och klassat mig som ett problembarn. Hade aldrig hört talas om särbegåvning förens jag snubblade över en tråd här på iFokus för några månader sedan, och jag har ingen aning om det stämmer på mig, men jag känner igen mig i allt som står. Min skolsyn förstördes redan i förskolan/lågstadiet, de enda minnen jag har därifrån är diskutioner och argument med trångsynta vuxna människor. Tittar jag i gamla skolhäften flög jag igenom alla ämnen med fulla poäng tills man ser att jag bara slutar bry mig, eftersom det var ju helt meningslöst och ledde ingenvart. Blir även så förbannad när man tänker tillbaka på alla utvecklingssamtal där de sitter och säger hur smart och duktig man är "…om man bara försöker", sen får man inget att jobba med… Hade bara en eller två lärare i varje årskurs som lät mig göra något extra på lektionerna eller lyckades sparka igång mitt intresse för uppgiften (det var alltid bara en, ursäkta språket, jävla massa frågeformulär hela jävla tiden, ingenting stimulerande eller intressant, bara "Varför hoppar grodor? Motivera svar"…), men de blev hindrade av kursplanen så det enda de kunde erbjuda var att låta mig läsa eller teckna, vilket jag är väldigt tacksam för nu. Hade jag inte haft tecknandet hade jag nog inte kommit någonstans här i livet. Nu blev det nog lite OT, men blev lite frustrerad på livet och behövde ventilera lite haha

   ~When life gives you lemons… Chuck 'em at people~

Niklas
2017-05-21 12:12
#13

#12: Tyvärr är du inte ensam. Bra att du har klarat dig i alla fall.


Vänliga hälsningar, Niklas
Är du intresserad av runstenar och runristningar?

Annons:
Odd
2017-05-21 18:08
#14

#13 Vet inte om jag skulle sträcka det så långt och säga att jag klarat mig, haha, är 23 år, svårt deprimerad (sen 12 år) och sjukskriven på halvtid, men från och med fredag nästa vecka är jag arbetslös. Ser ingen större chans med att klara av ett jobb inom någon snar framtid. Jag hoppas att systemet är påväg att förbättras, för skolan är definitivt en stor anledning till varför jag mår så dåligt som jag gör idag och det vill jag inte ska behöva ske andra

   ~When life gives you lemons… Chuck 'em at people~

Niklas
2017-05-21 18:26
#15

Du lever, verkar inte ha blivit kriminell och har insikt i din situation. Jag tror att du har goda möjligheter till ett bra liv. Dessutom är du fortfarande ung. Du har gott om tid att hitta rätt.


Vänliga hälsningar, Niklas
Är du intresserad av runstenar och runristningar?

Odd
2017-05-21 18:51
#16

#15 Tack för stödet!

   ~When life gives you lemons… Chuck 'em at people~

Loris M
2017-05-21 18:54
#17

#14 Håller med Niklas. Ge inte upp. Det finns gott om tid att göra något bra både för dig själv och för andra. Jag undervisar blivande lärare och det händer rätt så ofta att studenterna berättar för mig att de valt yrket för att de själva haft det kämpigt i skolan av olika anledningar, mest p.g.a. oprofessionella och oförstående lärare och nu vill de göra skillnad för barn de möter.

Niklas
2017-05-21 22:02
#18

#16: En till sak som talar för dig är att du har, åtminstone, en riktig talang. Dina teckningar är fantastiska. Du kan till exempel bli illustratör.


Vänliga hälsningar, Niklas
Är du intresserad av runstenar och runristningar?

Odd
2017-05-21 23:07
#19

#18 Väldigt roligt att höra att du tycker det! Illustratör har jag försökt ge mig in på några gånger faktiskt, men vet inte riktigt hur man ska gå tillväga. Men som ni säger löser sig säkert saker och ting tillslut. Ber om ursäkt för allt OT, tlover!

   ~When life gives you lemons… Chuck 'em at people~

Odd
2017-05-21 23:12
#20

#12 Herregud vad med stavfel och konstigt formulerade meningar! Diskussioner* ska det ju självklart stå, tänker inte ens ge mig in på att rätta allt det andra haha, men den där stack ju ut som en öm tumme

   ~When life gives you lemons… Chuck 'em at people~

Annons:
tlover
2017-05-22 06:38
#21

#19 det är helt ok för mig. Jag var själv väldigt pisst på skolan för ett tag sedan och vet hur det känns

l'm back

Wellcraft
2017-05-23 23:04
#22

#20 Känner igen mig i allt du skriver, du är verkligen inte ensam.
Jag har också nätt och jämt överlevt men inte kommit någon vart 😕
Bara PM och du skulle vilja snacka, kan alltid vara skönt för själen att prata av sig.

Häst, Vardag & Hund
nouw.com/WallHund

Loris M
2017-06-14 21:55
#23

Häromdagen pratade de om särbegåvade barn på Nyhetsmorgon. Bra att det uppmärksammas! 

"Lanny Thåström är åtta år och skulle egentligen gå i tvåan. Men eftersom hon är särbegåvad har hon hoppat över flera årskurser och går idag i femman. Särskilt begåvade elever, även kallade särbegåvade elever, har en exceptionellt hög inlärningsförmåga och borde stormtrivas i skolan. Istället visar studier att de trivs sämst av alla elever och lär sig dessutom minst. Inte sällan utvecklar de svårigheter på grund av uttråkning och understimulans. Få inom skolan vet vilka de här eleverna är och ofta misstolkas de och får diagnoser som ADHD, ADD, och Aspergers syndrom. Denna typ av feltolkningar kan leda till att eleven får en felaktig självbild och det kan ge negativa konsekvenser för livet."

http://www.tv4.se/nyhetsmorgon/klipp/8-%C3%A5riga-lanny-%C3%A4r-s%C3%A4rbeg%C3%A5vad-men-fick-panik%C3%A5ngest-av-skolan-3920303

Loris M
2017-09-12 21:14
#24

En video till, ca 12 minuter. 

"Särskilt begåvade elever har hög inlärningsförmåga och mår bra av utmaningar men det är inte ovanligt att de har svårt att klara skolan, för att de vill passa in eller för att de tappat lusten att lära. – Sverige är ett u-land när det gäller att stötta de här eleverna, säger läraren och specialpedagogen Mona Liljedahl. Som lärare tenderar vi att tänka att ”duktiga” och smarta elever är elever som gör som vi säger, menar hon. – Men de särskilt begåvade eleverna gör ofta tvärt om."

http://skolvarlden.se/webb-tv/sa-stottar-du-sarskilt-begavade-elever?utm_source=facebook&utm_medium=Social&utm_campaign=monday_0600

Loris M
2017-10-07 12:02
#25

Nu finns det en bok om särbegåvning i förskoleåldern som riktar sig bl.a. mot förskolepedagoger!! 👍

Det går framåt känns det som. Ni kan provläsa boken här! ca 20 sidor.

Loris M
2017-10-13 07:03
#26

Skolverket har ett rätt omfattande stödmaterial kring särbegåvade elever. Massor med tips, rå, stöd, filmer m.m. De vänder sig till skolan så ni kan ju inte arbeta på samma sätt men det är bara att ta de bitar som känns rimliga och anpassa det till förskolebarn. 

https://www.skolverket.se/skolutveckling/larande/sarskilt-begavade-elever-1.230661

Odd
2017-10-13 11:55
#27

Det är ju bra att det uppmärksammas mer!

   ~When life gives you lemons… Chuck 'em at people~

Annons:
Loris M
2017-12-01 16:35
#28

Åttaåriga Lanny som går i sexan berättar om sina erfarenheter av förskoleklassen på en konferens om särbegåvning. Det finns även en längre video där bl.a. Lanny pratar inför en fullsatt sal med lärare:

"– Jag läste Harry Potter-böckerna men var tvungen att göra veckans bokstav. Och jag fick inte skriva Galapagossköldpadda på bokstaven G, trots att jag kunde stava till det – fröken tyckte att det var för svårt. Jag bad om svårare saker att göra men det jag fick från läraren var för lätt, berättade Lanny från scenen."

Källa: Skolvärlden

Niklas
2017-12-03 09:24
#29

Väldigt bra film med Lanny. Jag lägger in den här.


Vänliga hälsningar, Niklas
Är du intresserad av runstenar och runristningar?

Loris M
2017-12-03 09:47
#30

#29

Bra, tack! Videon finns i inlägget jag länkade till men det är lätt att den försvinner bland all text. 

I övrigt, bra att medvetenhet kring särbegåvning växer även om jag tror att det kommer att dröja länge innan särbegåvade barn får de utmaningar de behöver, speciellt i skolan. Allt hänger på enskilda lärare och om de har förmåga att uppmärksamma och avvika från det invanda.

Loris M
2019-08-24 20:48
#31

Nu kommer att öppnas landets första förskola för särbegåvade barn.

"I varje klass finns i dag mellan ett till tre barn som är särbegåvade enligt Riksförbundet för särskild begåvning. Ändå är få skolor och förskolor särskilt anpassade för särbegåvade, trots att de ofta behöver anpassningar precis som barn som har det svårt i skolan.

– Jag tror att det finns ett stort mörkertal av barn med diagnoser i dag som bara är understimulerade, och inte får hjälp på sin nivå. Många blir senare i skolan hemmasittare och får medicin mot adhd trots att det inte är problemet, säger Celine Nordenhed, skolchef på Tellusbarn."

Artikeln i DN

Upp till toppen
Annons: