Annons:
Etikettföräldrasamverkan
Läst 2005 ggr
Loris M
2017-06-19 20:55

Vad tänker föräldrar om utvecklingssamtal?

Vet inte om ni känner till det men en del universitet har egna tidskrifter där de vänder sig till er som jobbar i förskola/skola och där forskare skriver om sin forskning lite mera populärvetenskapligt utan en massa referenser, krångliga begrepp och teorier. Tanken är att göra forskningen mera tillgänglig. 

Hittade denna artikel som handlar om hur förskoleföräldrar upplever utvecklingssamtal. När det gäller forskning om utvecklingssamtal så fokuserar det mesta på Pedagoger och barn. Det finns knappt något om hur föräldrar upplever utvecklingssamtalet och vilka tankar de har om det. Därför tycker jag att det är en lite intressant artikel. 

Det är också så att även Pedagoger kan skriva egna artiklar så ta chansen och gör det om ni tycker att ni har något som ni verkligen vill dela med er. I många av de artiklar som finns på den hemsidan har forskare och Pedagoger skrivit tillsammans. Det tycker jag är kul! 

Så här står det i artikeln om föräldrarna:

"Hur upplever föräldrar utvecklingssamtal i förskolan? I denna artikel presenteras några resultat från ett större forskningsprojekt om utvecklingssamtal i förskolan. I intervjuer uttrycker föräldrar att de anser utvecklingssamtalen som meningsfulla på olika sätt. De kan säkerställa en känsla av tillit och trygghet med professionella Pedagoger som i föräldrarnas ögon tycks framstå som ”barnexperter”. Vidare kan utvecklingssamtalen bidra till att bekräfta föräldrarnas egen bild av barnet och sitt föräldraskap.

/…/

Analysen av intervjuerna i denna studie visar att föräldrarnas uppfattning är att det är pedagogerna som sätter upp utvecklingssamtalets ramar och regler och att föräldrarna i stor utsträckning underordnar sig och/eller accepterar denna ordning. I linje med detta uttalar föräldrarna sina förväntningar på olika sätt; att pedagogerna ska styra samtalet och reglera både dem och sig själva i samtalet. Detta kan illustreras med ett utdrag ur en av intervjuerna där föräldern talar om hur hen uppmärksammar avvikelser från ”manuset” (samtalsunderlaget) och även ger uttryck för att det är önskvärt att pedagogen styr tillbaka samtalet till detsamma när avvikelser sker:

F1: Nej, men det är väl, Astrid håller sig till manus. Det är mer jag som svävar (skratt).

I: Så, hon följer de där punkterna kan man säga?

F: Ah, precis, men att man hoppar lite emellan. Men hon är väldigt noga med att ta upp allting hon har skrivit. Sen är det klart att man kanske, det är lätt hänt att börja prata om allt annat, sväva ut. Men hon är duktig på (skratt) att föra tillbaka till …

Citatet visar att föräldern uppskattar att det skriftliga samtalsunderlaget följs, något som även andra intervjupersoner tar upp i termer av att de dels vill känna igen sig från tidigare samtal och dels kunna förbereda sig inför samtalet. Underlaget hjälper föräldrarna att kunna ”hänga med”, som en förälder uttrycker det. Det skulle även kunna förstås som en medvetenhet hos föräldrarna om att de i viss bemärkelse befinner sig i underläge i relation till pedagogerna. /…/

Av intervjuerna framgår att föräldrarna känner stor tillit till pedagogerna och att de litar på att pedagogerna dels ”ser” deras barn och dels uppmärksammar om något inte är bra. Föräldrarna lyfter fram att de känner större tillit för Pedagoger som känt och följt barnet under en längre tid och har ett helhetsperspektiv på barnet – på dess uppväxtvillkor och förhållanden både hemma och i förskolan. Föräldrarna har med andra ord svårare att känna tillit till Pedagoger som är relativt nya eller vikarierande. Så här förklarar en förälder:

F: /…/… Astrid (pedagogen) känner man ju mera. Alltså vi har haft så många samtal innan, så känner hon mig på ett annat sätt och jag känner henne och vi vet vad vi har pratat om tidigare. Men när man får, som med vår andra son, som har fått en ny fröken varje år. Då måste man rabbla samma sak igen och berätta. Alltså det känns som att man upprepar sig och det tar så mycket tid. Och de känner inte han heller. Det är en fördel att ha en och samma fröken som känner barnen."

https://old.liu.se/uv/lararrummet/venue/forskoleforaldrars-tankar-om-utvecklingssamtal?l=sv

Annons:
Loris M
2017-06-19 20:58
#1

Ni som är föräldrar, känner ni igen er i beskrivningen?

Loris M
2017-06-19 21:07
#2

Nästan i slutet av artikeln skriver de så här:

"Att känna barnet över en längre tid uppfattas som en garanti för att kunna identifiera eventuella avvikelser och undanröja hinder för barnets utveckling. Frågan är vad de nuvarande förutsättningarna som råder i många förskolor med stor personalomsättning gör med tilliten och samverkan mellan hem och förskola."

Jag tycker att det är värt att fundera över. Nu när det är så stor brist på förskollärare kan de byta arbetsplatser lite hur som helst. Många gör det också vad det verkar som och då finns risken att den fina kontakten och tilliten som många Pedagoger utvecklar med "sina"  föräldrar inte är möjlig att skapa. För att inte prata om barnen och hur de upplever att få nya Pedagoger hela tiden.

[NeferNefer]
2017-06-19 22:29
#3

Intressant, och som förälder känner jag verkligen igen mig. Det är precis som en mall som samtalet ska följa, och så får jag förklarat för mig hur de mäter barnens utveckling och hur väl mina barn följer mätmetoden.

Jag håller också med om att det känns bäst med Pedagoger som följer barnen under flera år (och det är en av orsakerna till att vi bytte förskola, för att få en lugnare tryggare miljö med färre barn och färre barngrupper samt personal som faktiskt stannade kvar och inte flydde). Ständigt nya ansikten är inte bra för någon. Som en förälder i artikeln säger: "känner man sig inte trygg med den man pratar med då kan man inte, då vill man inte gå in på vissa saker. Då kanske man bara sitter och håller med. Eller så kanske det inte blir någon bra kommunikation. Och det kanske blir mer att man bara sitter och säger inte vad man tycker så blir det så där enkelriktat." Jag håller med om vartenda ord. 

Och visst handlar det på sätt och vis också om att få godkännande som förälder. Men jag är inte rädd att ta upp egna frågor eller egen information som inte ryms i mallen för samtalet. Det är ju ändå ett bra tillfälle då vi sitter på tu person hand, och pedagogerna på "vår" förskola uppmuntrar också oss att komma med frågor och funderingar.

Jag tycker att det som artikeln framför allt visar, förutom hur det fungerar med utvecklingssamtal, är hur viktigt det är för alla (barn, Pedagoger och föräldrar) med kontinuitet och förutsägbarhet. Det är ju ändå till pedagogerna vi föräldrar varje dag överlämnar det absolut viktigaste vi har, våra älskade barn. Då måste vi veta att barnen är trygga och nöjda, och för att kunna veta det behöver vi veta att det är Pedagoger som känner - och känner till!- våra barn och ser dem som tar hand om dem. Ett lyckat utvecklingssamtal som visar att pedagogen jag talar med verkligen känner mitt barn visar att mitt barn är sett och tas väl om hand. Det tycker jag är den största behållningen med utvecklingssamtal (ja, förutom att få höra att mina små älsklingar är bedårande genier, så klart 😉).

Loris M
2017-06-19 22:45
#4

Tack Nefer för att du delar med dig av dina tankar! 🌺

Håller med dig och känner igen det från mina samtal med föräldrar. Tryggheten, tilliten och att se barnet är det viktigaste. Att vi jobbar med det ena och det andra är bra, men inget spelar någon roll om barnet inte är tryggt och om ingen ser eller visar att de verkligen känner barnet.  Så har jag uppfattat det när jag jobbat i förskolan.

[NeferNefer]
2017-06-19 22:51
#5

Precis så 👍

Upp till toppen
Annons: