2017-10-14 11:44 #0 av: Loris M

Efter att ha arbetat för Rädda barnen i Nepal och sedan som BO i åtta år, lämnar nu Fredrik Malmberg den posten och istället kliver in som den nya generaldirektören för SPSM. I intervjun nedan berättar han om varför han tog det här jobbet och vad som är viktigt för honom,  samt om sin egen skolgång och hur han hamnade i en "mognadsklass". 

Han menar att lärare lyssnar för sällan på barnen och att det kan ligga en rädsla bakom. En rädsla att inte kunna hantera den information som barnen förmedlar. 

"Förra året gav BO ut rapporten Respekt om situationen för barn med funktionsnedsättningar. Fredrik Malmberg slogs av en motsägelse: Barnen tog stort ansvar för sina liv, utvecklade strategier för att hantera sina svårigheter och funderade över hur deras funktionsnedsättning påverkade föräldrarna.

– Samtidigt som de alltså var tydliga subjekt i sina egna liv, beskrev de hur lite ansvar de anförtroddes, hur lite information de fick och hur små möjligheter de hade att påverka beslut som rörde dem. Det var en verklig paradox.

Det är också anmärkningsvärt att Sverige saknar uppföljningar och utvärderingar av hur det går för barn med funktionsnedsättningar i skolan, framhåller Fredrik Malmberg.

Barnrätt plus funktionsrätt förde alltså honom till SPSM. I det fall generaldirektören blev lite stött för att jag nyss förminskade hans nya arbetsplats, döljer han det bra, men inflikar snyggt:

– Sedan har vi förstås en utmaning i att få känner till att spsm är Sveriges största skolmyndighet med sina 1 100 anställda."

http://specialpedagogik.se/det-kan-finnas-en-radsla-for-vad-barnet-ska-saga-vill-jag-som-vuxen-hora-svaret/