Annons:
Etiketterpedagogiska-dilemmansvåra-samtal
Läst 968 ggr
Chilinöt
3/2/18, 10:07 PM

Spelberoende/Stort intresse

På en förskola som jag arbetat på en hel del finns ett barn som är väldigt intresserad av ett tv-spel som hens bror har. Hen får spela ibland och tycker det är så roligt. I förskolan pratar hen om spelet väldigt mycket och pedagogerna var trötta på det. Jag kände till spelet och jag och barnet pratade om det, tittade på bilder och i en tidning om spelet, våra favoritgubbar, byggde gubbarna i lego, testade deras krafter i leken ute på gården osv. Hen kunde jättemycket. Föräldrarna var dock trötta på spelberoendet och det verkade vara ett problem på hemfronten. Då kändes det som att det inte var en bra idé att jag "matade" intresset. Blev lite av ett dilemma för mig hur jag skulle förhålla mig. Kort sammanfattning, men utifrån detta, vad känner ni?

Annons:
[AnimeV4]
3/2/18, 10:12 PM
#1

Jag kollar mycket på Game Grumps. En av de som är med där sa att han var heeelt besatt av en dinosaurieart när han växte upp. Lärarna klagade på honom för det. Den han oftast jobbar med sa tvärtom att barn som är insnöade på något specifikt tyder på att det är ett intelligent barn.

Jag var superinne på hästar under uppväxten. Allt skulle vara om hästar.

Varför hindra ett stort intresse som inte skadar någon om barnet klarar uppgifter i övrigt?

Maleficum
3/2/18, 10:53 PM
#2

Jag har iof ingen erfarenhet av barn, men har erfarenhet av att snöa in sig på specialintressen.

Känns som att (så länge det inte är något skadligt) kan vara bra med ett specialintresse eftersom man kan utnyttja det i annat lärande också!

Jag hade tex inte all varit speciellt bra på engelska om inte två av mina specialintressen (eller "beroenden") hade funnits (djur och ljudböcker). Har lärt mig betydligt mer engelska (att förstå och kunna läsa och skriva) efter jag sluta skolan än under alla år jag gick i skolan (jag är långt ifrån språkbegåvad och var nära på att inte klara varken Svenska eller Engelska i skolan) och allt tack vare att jag älskar att lära mig mer om djur (och då sökt upp engelska sidor och hängt på engelska djurforum) samt ha lyssnat på massor av engelska böcker (både fakta och fiktion). Hade någon smart människa tänkt på att använda mitt intresse för djur i skolan hade jag säkerligen lyckats lära mig betydligt mer engelska där! (Kan ju tilläggas av de tre ord jag fortfarande minns från tyskan, en klass jag inte klara, så är två djurrelaterade :P).

Är väl perfekt att kunna använda spelet och figurerna för framtida lärande speciellt om sånt barnet kanske normalt sett har svårt för.

Instagram: @theblindbunny
http://www.tizzys.n.nu

Loris M
3/3/18, 7:50 AM
#3

Jag förstår dilemmat, du vill ju både vara tillmötesgående mot föräldrar och samtidigt göra något roligt och bra för barnet. 

Jag tycker att du har gjort helt rätt. Du kan ju inte strunta i att barnet tycker om det här spelet och pratar om det. Jag skulle inte kalla det för beroende utan intresse, barnen blir uppslukade av saker de tycker är intressanta. 

Det är precis så här som du kan få barnet att lära sig andra saker om du utgår ifrån hens intresse. Som du skriver, ni har byggt i lego dessa figurer vilket innebär att ni varit tvungna att fundera ut hur dessa ska se ut, hur ni ska få ihop konstruktionen (teknik och problemlösning) och testat deras krafter (fysik/naturvetenskap). Jag skulle säga att du jobbar helt i enlighet med ditt uppdrag och Lpfö, får med flera områden plus barns delaktighet. 🙂

Tror du att det går att få föräldrarna att förstå att du genom barnets intresse kan hen utveckla andra förmågor och kunskaper?

Håller med både PuffBuck och Maleficum här ovan, det är betydligt lättare att lära sig när det är något som intresserar dig.

Niklas
3/3/18, 8:53 AM
#4

Det hade varit annorlunda om det var ett beroende, men eftersom det inte bara gäller att spela spelet, utan går lika bra att prata om det eller bygga figurerna med Lego, tycker jag inte att intresset i sig är ett problem. Det är möjligt att föräldrarna inte ser skillnaden. Intressen ska man uppmuntra så länge som de är rimliga.


Vänliga hälsningar, Niklas
Är du intresserad av runstenar och runristningar?

[Thiah]
3/3/18, 10:18 AM
#5

Jag tror många föräldrar(och en hel del pedagoger) idag ännu är rädda för teve/datorspel. Det är farligt och konstigt. Man blir en seriemördare osv osv… Jag däremot ser det som att öppna nya världar. Man kan bygga på deras intresse i det oändliga. Och man kan diskutera skillnaderna mellan spel och verklighet utan större problem faktiskt. Jag och sonen spelar ihop ibland. Vi jagar kött och dödar monster. Maken tycker det är brutalt men sonen ser det ju inte så och han förstår att det är på låtsas. Men jag är själv spel intresserad så det är lätt för mig att relatera. Men som förälder är det även mitt jobb att sätta gränser. Sonen får inte spela/titta på teve hur mycket som helst. Precis samma som med godis och annat onyttigt.

[Thiah]
3/3/18, 10:20 AM
#6

Glömde svara på din fråga. Jag älskar att fånga in, speciellt grabbar, genom att använda dataspelens värld. Så mycket pedagogisk verksamhet jag fått igenom med star wars eller Pokémon som tema. Här i Finland är det enligt läroplanen barnens intresse som ska styra. Så du har gjort helt rätt anser jag. :D

Annons:
Loris M
3/3/18, 10:11 PM
#7

Pokémon har jag också tagit med mig någon gång till jobbet när barnen som hade äldre syskon pratade mycket om det. Men alltid är det någon (vuxna) som irriterar sig på det. Eftersom "det inte är pedagogiskt". Men det kan vara pedagogiskt så klart beroende på vad man gör med korten. Och tänk bara vad mycket om språket barnen lär sig. Många kunde känna igen och uttala de krångliga namn på Pokémon fast de inte kan läsa. Det om något är ett utmärkt sätt att hjälpa barnen att knäcka läskoden.

Upp till toppen
Annons: