Jag har skrivit tidigare om orosanmälan och här kommer en artikel från Tidningen Förskolan om hur några förskolepedagoger upplevde anmälan och det som hände före och efter:

"Alla orosanmälningar Marie gjort under sina sju år som förskollärare har dock inte fallit lika väl ut. Som den hon gjorde för att en pappa var högljudd och använde hårda tag vid hämtning. Han kom också påverkad vid flera tillfällen.Den gången blev barnens platser uppsagda och ingen från förskolan har träffat dem sedan dess.

– Eftersom socialtjänsten inte får återkoppla vet vi på förskolan inte hur det gick för dessa barn, vilket känns jobbigt och är baksidan av anmälan. Så klart har jag inte med detaljer kring hemförhållanden att göra, däremot vill jag gärna veta hur det blir för barnen.

Rent personligt är det jobbigt att göra en orosanmälan, sammanfattar Marie. Det handlar om ett barn man tagit sig an lite extra och haft mycket tankar kring, och inte sällan har ens oro för barnet dessutom lett till diskussioner och friktion både i arbetslaget och gentemot chefen"

https://forskolan.se/nar-oron-kraver-handlingskraft/