Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (7) Senaste inläggen

Arbetslaget Arbetsmiljö Barns rättigheter, delaktighet och demokrati Bedömning och dokumentation Forskning Fritidshem Föräldrasamverkan Genus Hållbar utveckling IKT och digitalt lärande Info från admin Kvalitets- och utvecklingsarbete Ledning och organisation Lekar/undersökningar Lek och lärande Litteratur Matematik Naturvetenskap och teknik OT - Diverse Pedagogiska dilemman och svåra samtal Pedagogiska inriktningar Pedagogiska miljöer Samhällsdebatt Skapande och estetiska uttrycksformer Skola och förskoleklass Specialpedagogik Språk och flerspråkighet Styrdokument Tematiskt arbetssätt och projekt Tips och inspiration Traditioner och firande Undervisning i förskolan Utbildning och studier Utomhuspedagogik Värdegrundsfrågor Yrkesprofession Övrigt
Pedagogiska inriktningar

En personlig berättelse om Reggio Emilia

2019-02-11 16:38 #0 av: Loris M

Texten nedan är hämtad från FB där en förskollärare skriver om sina upplevelser av att jobba i en Reggio Emilia förskola. Hon har skrivit det offentligt och vill att många läser och delar så därför publicerar jag hennes inlägg i sin helhet. Bakgrunden är att Sara Folkman skrev om Rggio Emila förskolor i sin avhandling där hon är väldigt kritisk. Hon menar bl.a. att barnen inte känner sig lyssnade till. Det är något som Birgitta Kennedy inte känner igen sig i och därför vill ge sin bild.

"En personlig berättelse av en förskollärare i den ”Reggio Emiliainspirerade förskolan”.

Sara Folkman har rätt till sin egen forskning och sin egen berättelse kring vad hon sett på några Reggio Emilia inspirerade förskolor i Sverige. Jag tänker inte gå i diskussion med den berättelsen.
Jag vill bara ge er min, eftersom jag vet att det finns många olika berättelser att berätta. Och min är annorlunda än den Sara berättar. Av respekt för de barn och föräldrar jag mött genom alla år vill jag ge er möjlighet att få höra den om ni vill lyssna.
Under över trettio år av min yrkesverksamma tid som förskollärare och sedan pedagogista på förskolan Trollet i Kalmar har jag mött många barn och många föräldrar. Jag har arbetat med många olika kollegor och yrkeskategorier, haft studenter, tagit emot studiebesök, haft kurser, föreläst om min vandring från en duktig men traditionell förskollärare till en mer undersökande, lyssnande, utforskande och kreativare förskollärare inspirerad av de kommunala förskolorna i Reggio Emilia. Jag har berättat om det på mitt sätt i mina böcker men Saras bok och recensionen i Pedagogiska Magasinet fick mig att börja tänka bakåt till alla barn och föräldrar jag och mina kollegor mött och välkomnat till vår förskola.
För mig och många med mig, i Kalmar, i Sverige och internationellt blev Reggio Emilia inspirationen en motrörelse mot den mer traditionella förskolan i början av 90-talet. För oss blev det en kraft bland oss pedagoger när vi fick en konkret bild av att en annan förskola var möjlig. Mer stimulerande, mer kreativ, mer lekfull och bejakande. Både för barn, föräldrar och pedagoger. Jag minns våra första föräldramöten när vi tillsammans, pedagoger och föräldrar, försökte förstå något av det vi läste i boken ” ett barn har hundra språk.”. Hur vi tillsammans med föräldrarna försökte genom olika workshops bli mer kreativa för att lättare förstå vad kreativitet betyder för barnen.
Jag minns hur vi tog stafflierna i bilen och åkte ut för att låta barnen måla i staden. Vi gjorde, vi förstod i början inte riktigt varför men vi såg att det hände något hos barnen när vi började göra på nya sätt. Barnen fick möjlighet att bli aktiva, göra egna val, pröva själva, hjälpa varandra, diskutera och undersöka mer kreativt tillsammans med oss vuxna.
I mångt och mycket var barnen kanske försökskaniner, de där allra första åren, för vår iver att hitta ett annat sätt att göra förskola. Men jag tror att vi lyckades ge dem en ny syn på deras egen kompetens som när vår första grupp tillsammans skapade konkret kunskap och insikt kring vad en m2 är. Det kan de barnen, nu 38 år gamla, fortfarande med glädje berätta om. De fick plats 8 barn i den!
Jag kommer ihåg en femårsgrupp några av mina kollegor hade som hade ett utbyte med en förskola i Finland. Den gruppen var på förskolan en hel helg för att ta emot sina finska kompisar och hade då förberett detta besök i flera veckor. Det blev första gången vi tillsammans med familjerna förstod att förskolan kunde vara något större, ur ett samhällsperspektiv.
I flera av våra projekt/temaarbeten har jag kunnat be ”gamla” barn om hjälp. Som när vi hittade vår gamla flygande matta och barnen blev besvikna för att den ej flög på riktigt. Jag föreslog då att de skulle skriva till några av de barn som använt mattan tidigare och be om hjälp. Jag gjorde detta i trygg förvisning om att barnen skulle få svar. Mycket riktigt, bara några dagar senare kom förklaring hur de skulle göra och mattan fick nytt liv.
Eller pojken jag hade i flera år där jag och hans föräldrar samarbetade för att skapa struktur och förutsättningar för honom, som kom tillbaka till sin förskola som tonåring. Under invigningen för nya Trollet bjöd han oss alla på cirkusuppvisning på sin enhjuling. Stora syskon som kommer in en stund bara för att ”kolla lite” och blir glad över att fortfarande hitta spår av projekt de deltagit i. ”Gamla” föräldrar som stannar och pratar på stan eller kommer förbi och lämnar papper, tyger och garner eftersom de vet det blir till glädje för barnen.
Många unga föräldrar som kommer till våra förskolor idag har själva gått här. Vi känner dem, de känner oss – det skapar starka band mellan familjerna, barnen och oss pedagoger.
Vi har barn som gått på våra förskolor som idag är våra kollegor som barnskötare och förskollärare. De har först gjort ett medvetet yrkesval och sedan medveten sökt till Trollet på grund av deras positiva minnen från sin förskola och av sina lärare. En förskoletid som präglades av lust, kreativitet, omsorg, vänskap och delaktighet. Det kan jag bara förhålla mig ödmjuk inför.
Jag har, liksom mina kollegor, många fler berättelser -men stannar här.
Till slut vill jag säga – även solen har sina fläckar – så också så klart Reggio Emilia inspirerade förskolor, där kan jag ge Sara rätt. Med det finns även på Montessori förskolor, Waldorf förskolor, vanliga traditionella förskolor eller på de förskolor som arbetar utifrån utvecklingspedagogiken. 
Inom alla inriktningar och över hela världen har jag sätt bra och dåliga förskolor. Förskolor dit barn, föräldrar och pedagoger gått med tunga steg. Det ligger i människans svårigheter att vilja men inte alltid kunna oavsett pedagogisk inriktning.
Men jag har också sett fantastiska förskolor, oavsett inriktning och teoretiskt perspektiv, dit barn, föräldrar och pedagoger känt sig välkomnande varje dag –”min” Reggio Emilia inspirerade förskola är en sådan!

Tack för att ni lyssnande på min berättelse /

Birgitta Kennedy, förskollärare, pedagogista och pedagogisk teamledare"

Sajtvärd för Förskolan, Lika villkor och Bokcirkel

Medarbetare: Multikulturellt 

Anmäl
2019-02-11 16:40 #1 av: Loris M

Om ni är nyfikna på Folkmans studie men inte orkar ta er igenom en hel avhandling, finns en bra sammanfattning av det hon skrivit och det hon är kritisk till i den här artikeln:

https://forskolan.se/stark-kritik-mot-reggio-metoder/

Sajtvärd för Förskolan, Lika villkor och Bokcirkel

Medarbetare: Multikulturellt 

Anmäl
2019-02-11 16:42 #2 av: Loris M

Och det skulle vara roligt att höra om någon av er jobbat/jobbar i en Reggio Emilia -inspirerad förskola och vill berätta hur ni upplever det. Glad

Sajtvärd för Förskolan, Lika villkor och Bokcirkel

Medarbetare: Multikulturellt 

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.