Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (7) Senaste inläggen

Arbetslaget Arbetsmiljö Barns rättigheter, delaktighet och demokrati Bedömning och dokumentation Forskning Fritidshem Föräldrasamverkan Genus Hållbar utveckling IKT och digitalt lärande Info från admin Kvalitets- och utvecklingsarbete Ledning och organisation Lekar/undersökningar Lek och lärande Litteratur Matematik Naturvetenskap och teknik OT - Diverse Pedagogiska dilemman och svåra samtal Pedagogiska inriktningar Pedagogiska miljöer Samhällsdebatt Skapande och estetiska uttrycksformer Skola och förskoleklass Specialpedagogik Språk och flerspråkighet Styrdokument Tematiskt arbetssätt och projekt Tips och inspiration Traditioner och firande Undervisning i förskolan Utbildning och studier Utomhuspedagogik Värdegrundsfrågor Yrkesprofession Övrigt
Specialpedagogik

Inkludering som utmaning och möjlighet

2019-02-11 21:00 #0 av: Loris M

En artikel från Skola och samhälle om inkludering:

"Inkluderingen har gått för långt! – är ett påstående som på senare tid hörs i debatten om skolan (se exempelvis här, eller här) och även i politiska dokument och uttalanden som i det så kallade ”Januariavtalet”. I utkastet till avtal, som innehåller ett antal punkter om skolan, uttrycks bland annat under punkt 52 att ”Inkluderingstanken har gått för långt”; det ska bli lättare att få särskilt stöd i särskild undervisningsgrupp och ”Resursskolor ska utvecklas…” (Uppdrag till Skolverket hösten 2019). Vi menar att begreppet inkludering har missuppfattats och det är viktigt att vi nu diskuterar både hinder och möjligheter för inkludering i skola och undervisning på ett nyanserat sätt."

Länk till artikeln!

Sajtvärd för Förskolan, Lika villkor och Bokcirkel

Medarbetare: Multikulturellt 

Anmäl
2019-02-19 18:09 #1 av: Novachan

Ett viktigt ämne som behöver tas mycket mer på allvar. Jag tror problemet är ett ytterligare steg knepigare än vad jag fick inblick av genom de länkade artiklarna. Det kommer finnas olika problem/lösningar för hur det är på skolor i städer jämfört med mindre orter.

På mindre orter där det bara finns en skola och kanske bara en klass per åldersgrupp kan det bli en omöjlighet att ordna så att elever som behöver liknande särskild undervisning till att bilda en egen klass och för skolan att ha råd för de extra lärare, iaf om de ska vara uppdelade per årgång. (Jag vet ej hur bra/dåligt det är med specialundervisning med olika åldrar i samma klass.) Då blir inkludering mer av ett måste, även om det trots att inte skulle vara det bästa för eleven/eleverna. Det går nog inte alltid att ordna så att eleverna får läsa på annan skola beroende på vart de bor.

Jag uppfattar inte riktigt om man verkligen har en tydlig bild vilket alternativ/hur långt med inkludering som är bäst - blir också lite luddigt med vad man menar med bäst, att eleverna får så mycket kunskap som möjligt eller att de ska känna sig så inkluderade som möjligt, för det tycker inte att det är tydligt om dessa går hand i hand tyvärr. Särklasser är kanske bättre i båda delarna för vissa av de berörande eleverna, samtidigt så kan det finnas elever där det är det motsatta. Men resurser kommer alltid att styra vad man kan erbjuda oavsett vilket man vill göra. Jag uppfattar att båda sidor förstår att vissa ska gå i särklass men att det mer är delade meningar om vad elever med vissa diagnoser/behov bör vara, vilket man tror är bäst för dom.

De som menar med "för mycket inkludering" undrar jag om de tänker/tror att det är tal fler elever än vad motsatta sidan menar, alltså att det är överens om en grupp elever men att ena sidan tror att man menar elever från den gruppen också vilket kanske inte är fallet.

Ibland är det svårt att läsa sig till vad verkligheten speglar efter beskrivning av vissa elever (tycker jag). I vissa fall tror jag att det finns andra lösningar som t.ex. https://forskolan.ifokus.se/discussions/5c646aecce12c43ee6005e0f-varje-elev-har-ett-eget-kontor?discussions-1

En ytterligare fråga jag har är vad tycker eleverna själva, både de som går i skolan nu och de som är färdigutbildade och beroende på vilken hjälp de fick/inte fick. Ibland blir det att vuxna tror att de vet vad som är bäst men om de frågade och lyssna vad de unga själva tycker så kan det vara annorlunda...

Anmäl
2019-02-19 18:43 #2 av: Loris M

#1 Ja, så är det. Vuxna tror sig veta vad elever vill och behöver men det behöver inte stämma överens med vad eleverna själva vill. Och vad eleverna vill kan skilja väldigt mycket. Därför ska de också vara med och diskutera sin situation, men många gånger pratar man över huvudet på dem. Jag har mött barn med diagnoser som vantrivdes i det ordinarie klassrummet och som menade att särlösningar var deras räddning. Samtidigt har jag mött barn som blivit avskilda från sina klasskamrater mot sin vilja och fullständigt hatade det och inte alls ville ha en diagnos. De menade att det gjorde att allt blev värre eftersom lärarna såg allt de gjorde genom deras diagnos. De slutade vara individer. 

Det är svårt det här och jag tror inte att det finns några enkla lösningar, men hela tanken med inkluderingen är att man ska hitta olika lösningar för olika elever, som t.ex. i artikeln som du länkar till. Det är inkludering. Alla går i samma klass men de har skapat små rum för att elever med ex. ADHD, koncentrationssvårigheter m.m. som blir störda av för många intryck ska få avskildhet. De som fungerar med barn i behov av stöd fungerar oftast väldigt bra för alla andra. Sedan är det mycket annat som styr, som du också tar upp, små/stora skolor, stad/mindre ort, resurser.....

Och vad gäller lärande och delaktighet/inkludering, det är tanken att dessa ska gå hand i hand. Men kanske inte lätt alla gånger.

Sajtvärd för Förskolan, Lika villkor och Bokcirkel

Medarbetare: Multikulturellt 

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.