Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (7) Senaste inläggen

Arbetslaget Arbetsmiljö Barns rättigheter, delaktighet och demokrati Bedömning och dokumentation Forskning Fritidshem Föräldrasamverkan Genus Hållbar utveckling IKT och digitalt lärande Info från admin Kvalitets- och utvecklingsarbete Ledning och organisation Lekar/undersökningar Lek och lärande Litteratur Matematik Naturvetenskap och teknik OT - Diverse Pedagogiska dilemman och svåra samtal Pedagogiska inriktningar Pedagogiska miljöer Samhällsdebatt Skapande och estetiska uttrycksformer Skola och förskoleklass Specialpedagogik Språk och flerspråkighet Styrdokument Tematiskt arbetssätt och projekt Tips och inspiration Traditioner och firande Undervisning i förskolan Utbildning och studier Utomhuspedagogik Värdegrundsfrågor Yrkesprofession Övrigt
Genus

Moderna killar gillar rosa :)

2015-06-24 23:46 #0 av: Loris M

Två pojkar på 5 år har byggt varsitt bygge i snickarrummet, och ska nu måla dessa.

En av pojkarna tar den rosa färgen och säger till den andra pojken: ”Jag ska måla rosa, för det finns ingen tjej- eller killfärg.”

Den andra pojken svarar: ”Det håller jag verkligen med dig om. För det där var ju förr i tiden.”

Den första pojken målar glatt vidare på sitt bygge med den rosa färgen.

http://www.lararnasnyheter.se/forskolan/2015/05/31/moderna-killar-gillar-rosa 

Sajtvärd för Förskolan, Lika villkor och Bokcirkel

Medarbetare: Multikulturellt 

Anmäl
2015-08-30 16:07 #1 av: Loris M

Upplever ni att barnen är så här "moderna" eller finns det fortfarande fokus på kill- och tjejfärger? 

Det känns som att modeindustrin inte hjälper till precis. Det går ju nästan inte att hitta en vinteroverall för tjejer som inte är rosa eller lila. 

Sajtvärd för Förskolan, Lika villkor och Bokcirkel

Medarbetare: Multikulturellt 

Anmäl
2015-08-30 19:21 #2 av: Magi-cat

Roligt att höra att det går framåt! Glad

Däremot i affärernas utbud verkar det inte ha hänt något alls.... Oberörd

"Freden måste komma först. Gör den inte det min vän, kommer inget efter den." (Tage D.) 

Anmäl
2015-08-30 19:25 #3 av: Loris M

#2 Nej, precis. det är så svårt att jobba med genus när barnen bombarderas med en massa konstigheter på TV, TV-spel, reklam, leksaksaffärer. nätet... Men härligt ändå att det finns barn som ovan. Glad

Sajtvärd för Förskolan, Lika villkor och Bokcirkel

Medarbetare: Multikulturellt 

Anmäl
2015-08-30 19:30 #4 av: Magi-cat

#3 Jättehärligt! Glad

"Freden måste komma först. Gör den inte det min vän, kommer inget efter den." (Tage D.) 

Anmäl
2015-08-31 12:15 #5 av: OberonsMatte

Vilka förståndiga och kloka små barn.SkrattarSkulle vara intressant att få veta vilka erfarenheter som ledde fram till insikten om att killfärger respektive tjejfärger hör till det förgångna. Det känns som att de prövar en för dem ganska ny tes på varandra tycker jag. Vad tror ni?

Sajtvärd Katter iFokus

Anmäl
2015-08-31 12:44 #6 av: Emma

Å, så härligt! Jag brottas mycket med det där. Jag var fast besluten om att klä min son i alla färger, gärna mycket rosa. Men jag blev lite förlamad när min kompis sa "Lukas kompis hade rosa byxor på gymnastiken. Det hade han bara en gång."

Jag står inte ut med tanken att mitt barn ska vara killen som försöker gömma sig bakom en ribbstol för att hans mamma önskar att världen vore mer tolerant.

Tips mottages tacksamt!

Anmäl
2015-08-31 15:55 #7 av: Loris M

#6 Går ditt barn i förskoleklass, skola eller förskola? 

Det är svårt som sagt. Hur mycket vi än försöker vi som jobbar med barn så finns det så mycket påverkan ute i samhället som sätter käppar i hjulet för oss. Förskolebarn är mer toleranta än skolbarn upplever jag. Man får vara lite hur man vill och om en kille vill gå runt i en klänning så är det ingen stor grej. Vi hade en kille som tyckte om skor med klackar och klänningar. Så föräldrar köpte röda skor åt honom och han hade ofta nagellack och hårspännen. Varken föräldrar eller vi tyckte att det var något konstigt med det. Nya barn kunde ibland visa nyfikenhet och fråga om han var en kille eller tjej, men det var inte mer än så. 

Vid ett tillfälle hade jag en förskollärarstudent som sa till mig rakt ut: "Vad håller ni på med?! Vill ni verkligen att han ska bli helt mobbad när han börjar skolan? För det är precis vad som kommer att hända.". Då blir man lite ledsen men även medveten om att någonstans kan han tyvärr ha rätt. LedsenIbland känns det som att vi i förskolan lever i vår egen bubbla och skyddar våra barn från det samhället som de sen ändå måste bli en del av. 

Sajtvärd för Förskolan, Lika villkor och Bokcirkel

Medarbetare: Multikulturellt 

Anmäl
2015-08-31 16:24 #8 av: Magi-cat

Vad man kan göra som förälder är väl att presentera barnen för möjligheterna och tala om vad man själv tycker, vägleda att detta är ok och det är ok om andra är klädda si eller så och själv visa den  tolerans man vill lära ut.

Sedan beror det som sagt lite på ålder. Förskolebarn är definitivt mer toleranta. Såg just ett gäng småkillar (lekandes med sina lyftkranar och lastbilar) prydda med läckert mångfärgade nagellack...Glad

Så småningom om så...

"Freden måste komma först. Gör den inte det min vän, kommer inget efter den." (Tage D.) 

Anmäl
2015-08-31 17:05 #9 av: OberonsMatte

Jag känner mig lite kluven inför färgen rosa och tycker att det är svårt att göra rätt. Hur mycket vi vuxna än säger att det inte finns några kill- eller tjejfärger, vet både vi och (förr eller senare) även barnen att det inte är sant. Varför skulle vi annars glädjas extra mycket åt att  just pojkar målar rosa? Hur reagerar vi när flickor gör det?

Sajtvärd Katter iFokus

Anmäl
2015-08-31 17:10 #10 av: Magi-cat

Just det, flickor ska få måla rosa de också!

"Freden måste komma först. Gör den inte det min vän, kommer inget efter den." (Tage D.) 

Anmäl
2015-08-31 17:12 #11 av: OberonsMatte

#10 Jo, men visst är det så att man suckar lite inombords när en flicka alltid väljer rosa framför andra färger?

Sajtvärd Katter iFokus

Anmäl
2015-08-31 17:19 #12 av: Magi-cat

#11 Jo jag har läst det i Vi föräldrar. :-)

Men målet ska ju inte vara att alla gör tvärtom utan att de väljer som just de vill. (tycker jag) Och flickor får (också) ha rosa.

"Freden måste komma först. Gör den inte det min vän, kommer inget efter den." (Tage D.) 

Anmäl
2015-08-31 17:33 #13 av: Loris M

Ibland kan man ta genusarbete till en konstig nivå. Jag vet när vi jobbade med genus, läste böcker, gick på föreläsningar, startade projekt, filmade varandra för att sedan kunna titta kritiskt på oss själva och hur vi bemöter och tilltalar flickor/pojkar. I början försökte vi verkligen göra "rätt" hela tiden. När en flicka kom med en vacker klänning så var det nästan förbjudet att säga: "Vilken fin klänning du har!", Var det någon som råkade säga det så blev hon (det var bara kvinnor på in arbetsplats) rättad direkt. Om en kille visade sin tröja med hemska monster på så vad det fel att säga att den var tuff. 

Så småningom förstod vi att det inte handlar om att erbjuda de att göra tvärtom (det var så man gjorde medvetet i början när man jobbade med genus och det kallas för kompensatorisk genuspedagogik) utan om att alla ska känna sig bekväma med att göra, säga och klä sig hur de vill. Kompensatorisk pedagogik förekommer fortfarande och man erbjuder ex. pojkar att leka med dockor och flickor med bilar. Man kompenserar för det de inte vanligtvis får helt enkelt. det är naturligtvis bättre än att uppmuntra traditionella könsroller, men man borde sträva efter till att ta det till nästa nivå. 

Sajtvärd för Förskolan, Lika villkor och Bokcirkel

Medarbetare: Multikulturellt 

Anmäl
2015-08-31 18:08 #14 av: OberonsMatte

Jag är född i mitten på 60-talet och i min flickgarderob fanns det nog inte ett enda rosa plagg. Jag hade kortklippt "pojkfrisyr", hemsydda kläder (mest byxor) och bruna promenadskor, och vad jag minns såg mina kompisar ungefär likadana ut. Höjden av lycka var den dag när jag med längtansfyllda blickar lyckades förmå mina föräldrar att köpa ett par röda lackskor istället för de praktiska promenadskorna (bruna såklart!) som mina föräldrar sett ut.

På den tiden var rosa en "prinsessfärg", och fanns väl inte ens i den skoaffär vi var i, men de åtråvärda röda lackskorna stod för något som jag knappt vågade drömma om. Jag visste (trots kortklippt hår, bilar, tåg, klossar och bruna promenadskor) att jag var en flicka och flickigare skor fanns nog inte i den affären.

Att vara medveten om att man är flicka eller pojke är en del av jagutvecklingen och det är naturligt tycker jag att barn snappar upp vad som kännetecknar att vara det ena eller det andra. Lika väl som det blir viktigt hur många år man är i en viss ålder.

Att de snappar upp och så snabbt tar till sig den könskod som vissa färger (och speciellt rosa) har, är väl egentligen bara uttryck för barns önskan om att förstå sin omvärld och göra den och sin egen identitet konkret och tydlig.

Sajtvärd Katter iFokus

Anmäl
2015-08-31 19:51 #15 av: Loris M

#14 Jag vill inte säga att det var bättre förr, men det var enklare på många sätt. Jag såg ut ungefär som du. GladKortklippt hår (för att mamma tyckte att det var praktiskt) och rosa kläder hade jag nog nästan aldrig. Kan inte minnas heller att det var så uppdelat i affärer mellan pojk- och flickkläder. Kommer ihåg en röd kjol som jag tyckte mycket om men annars var kläder neutrala och jag hade också ofta byxor. Jag kan inte minnas att vi barn brydde oss om färger eller något annat som pojke/flicka lekar. Vi lekte tillsammans och det var oftast utomhus både vilda lekar men även annat. 

Det känns som att det är mycket tuffare att vara barn idag. Barn är inte bara medvetna om sina kläder och könsuttryck utan även om vikten och skönhetsideal och allt annat som vi vuxna "tvingar" på dem. Jag har haft både flickor och pojkar på förskolan som tyckt att de är för tjocka fast de utvecklas fullt normalt. Det är lite sorgligt. 

Sajtvärd för Förskolan, Lika villkor och Bokcirkel

Medarbetare: Multikulturellt 

Anmäl
2015-08-31 21:45 #16 av: OberonsMatte

#15 Det är lite motsägelsefullt när vi vuxna hävdar inför barnen att rosa inte är en tjejfärg när leksaksbutiker och klädkedjor så tydligt hävdar att det är det. En färg är dock bara en färg, och jag tycker (också?) att det är värre med de kroppsideal och egenskaper som ofta följer med i både kläder och leksaker. Flick-figurer är snälla och glada, typiska pojkleksaks-figurer är tuffa och arga. När det gäller kroppsideal har Barbie-dockan fått mycket kritik, men tittar man på action-gubbarna är det inte mycket bättre där. Har ni sett Batman-dräkten med insydda skumgummi-muskler och tvättbräda som man kan köpa till småpojkar?

Jag har också träffat småflickor som säger att de är tjocka och måste banta. Hur kan "banta" ens finnas i en 3-4-årings ordförråd? (där tror jag iofs att det är vi vuxna som borde vara lite försiktigare med att prata om vikt, både vår egen och andras, när barnen hör på).

Sajtvärd Katter iFokus

Anmäl
2015-08-31 23:25 #17 av: Emma

#7 Han är snart 3 år och går på förskola. Ingen har retat honom för hans rosa kläder och han har hittills nog inte riktigt vetat vilka som är flickor och vilka som är pojkar. Jag vill gärna behålla honom i den bubblan så länge som möjligt, men härom dagen sa han "pojkar har inte tofs". Rätt konstigt med tanke på att hans pappa har jättelångt hår och oftast tofs.

Det känns som att han letar svar för att kunna kategorisera och göra sin omgivning mer begriplig. Och när jag konsekvent aldrig delar in leksaker/kläder/yrken/frisyrer/intressen/luciaoutfit i pojk/flick så blir han förvirrad. Svårt.

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.