Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (7) Senaste inläggen

Arbetslaget Arbetsmiljö Barns rättigheter, delaktighet och demokrati Bedömning och dokumentation Forskning Fritidshem Föräldrasamverkan Genus Hållbar utveckling IKT och digitalt lärande Info från admin Kvalitets- och utvecklingsarbete Ledning och organisation Lekar/undersökningar Lek och lärande Litteratur Matematik Naturvetenskap och teknik OT - Diverse Pedagogiska dilemman och svåra samtal Pedagogiska inriktningar Pedagogiska miljöer Samhällsdebatt Skapande och estetiska uttrycksformer Skola och förskoleklass Specialpedagogik Språk och flerspråkighet Styrdokument Tematiskt arbetssätt och projekt Tips och inspiration Traditioner och firande Undervisning i förskolan Utbildning och studier Utomhuspedagogik Värdegrundsfrågor Yrkesprofession Övrigt
Specialpedagogik

Särbegåvad och missförstådd

2016-06-15 17:28 #0 av: Loris M

Fem procent av alla barn i skolan är särbegåvade, men det är inte ofta man pratar om det (upplever jag det som). Många av dessa barn får inte den stimulans de behöver och kan uppleva sina skoldagar som väldigt tråkiga.

"Den som är särskilt begåvad har högt IQ, älskar kunskap, lär sig snabbt, vill veta hur allt fungerar och vill ständigt undersöka nya saker. Kasper Scheinert Sörbom är en av dem. Men skolan har dålig kunskap om de särskilt begåvade. En understimulerad person med särskild begåvning kan uppvisa samma symptom som personer med adhd. Det gör det svårt att upptäcka dem och ge dem den stimulans de behöver. /.../ Han fick reda på att han var särskilt begåvad i höstas när skolan ville undersöka om han hade adhd. En dags psykologsamtal och tester avslöjade att stöket och pratet i skolan berodde på att han var understimulerad, hade för litet att göra på lektionerna.

– Det går för sakta i skolan. Jag bara väntar och väntar. Det gör att jag sitter och tänker på andra saker eller pratar. Jag vill gå framåt snabbare, få utmaningar, säger Kasper. 

Särskilt begåvade elever är ofta intresserade av ämnen långt utanför skolans ramar. Kasper intresserar sig för allt mellan himmel och jord.

– Han kan ta mina böcker i psykologi eller läsa på nätet om kreationism eller filosofi. Det är ofta på en hög abstraktionsnivå, säger Kaspers mamma Camilla Scheinert."

Läs hela artikeln här!

Sajtvärd för Förskolan, Lika villkor och Bokcirkel

Medarbetare: Multikulturellt 

Anmäl
2016-06-15 18:01 #1 av: Loris M

I övrigt, himla tråkigt (och typiskt) att vara snabb med att vilja sätta en diagnos. Att de inte kommer på att titta på undervisningen och hur den är utformad utan direkt så fort något barn är lite stökig, så är det så klart ADHD. 

Sajtvärd för Förskolan, Lika villkor och Bokcirkel

Medarbetare: Multikulturellt 

Anmäl
2016-06-15 18:02 #2 av: Magi-cat

Så bra att ämnet tas upp! Det talas verkligen tyst om särbegåvade, nästan som om de vore mest till besvär...
De lär sig tidigt att hålla igen. Att sitta och rita i ritboken en vecka (när de är små) eller fylla i ännu fler lappar med samma oengagerade frågor som delats ut i åratal (när de blivit större) medan resten av klassen ska komma i fatt, gör ingen särskilt stimulerad eller entusiastisk.

Linda Eriksson skriver att det nog inte behövs särskilt mycket för att ändra skolklimatet, och det låter ju hoppingivande. Men man måste bejaka att de här eleverna finns.

"Camilla Scheinert skulle vilja att skolorna gav lärarna det stöd de behöver för att upptäcka de här eleverna och ge de en bättre anpassad skolgång. Det kan handla om att arbeta i snabbare takt, få mer utmaningar och fördjupa sig i olika ämnen."

#1 Verkligen tråkigt! Ledsen Först måste man utreda vad det beror på innan diagnostänket kommer in.

"Freden måste komma först. Gör den inte det min vän, kommer inget efter den." (Tage D.) 

Anmäl
2016-06-15 18:13 #3 av: Loris M

#2 Först måste man utreda vad det beror på innan diagnostänket kommer in.

Absolut! Och dessutom är det så att sedan den nya skollagen kom 2011, skärpte man kraven på lärarna att göra s.k. "extra anpassningar" (som kan vara utformade precis så som Camilla skriver) innan de skriver åtgärdsprogram eller sätter igång med utredning. 

Sajtvärd för Förskolan, Lika villkor och Bokcirkel

Medarbetare: Multikulturellt 

Anmäl
2016-06-15 18:34 #4 av: Scorpio97

Jag känner igen mig delvis, även om jag tvivlar på att jag särbegåvad. Lite mer lättlärd bara och lite mer vetgirig kanske. Men jag har ofta upplevt skolan som "seg". Jag vill inte veta hur många timmar jag fått sitta på lektioner och bara vänta på att mina klasskompisar ska bli klar med uppgiften jag redan gjort. Oftast har jag då inte ens fått läsa bok eller göra något vettigt medan jag väntar eftersom det "kan störa dom andra". Enligt mig har flera lärare varit medvetna om det också, men inte haft tid eller vilja att göra fler/svårare uppgifter åt mig. Jag förstår absolut att man lägger mest tid och resurser på eleverna som har svårt och halkar efter, men det är väldigt irriterande att inte kunna få en utmaning för att man ligger före. Sen har jag fått hjälpa andra elever med uppgifter flera gånger när jag själv är klar, speciellt i matte där många ofta behöver hjälp. Även om det är bra övning och intressant att se hur andra tänker, så vill jag i förstahand få mer kunskap när jag är i skolan - inte leka extralärare för att den riktiga inte hinner med (vilket såklart inte är lärarens fel). 

Man tappar absolut motivationen när man får upprepa saker man redan kan eller bara sitta och vänta. När mina (äldre) syskon fortfarande bodde hemma, brukade jag roa mig med att läsa deras läroböcker och försöka lösa deras uppgifter. Sen har jag alltid lånat böcker på biblioteket om alla möjliga ämnen, och internet är också en bra kunskapskälla. Problemet blir då att det blir ännu tråkigare att göra sina egna uppgifter när man vet att man klarar mycket svårare, det känns som att man står och stampar på samma ställe och aldrig får komma framåt.

Att ha en grupp som träffas en gång i veckan och få lite mer utmaning, som dom föreslår i artikeln tycker jag är en bra idé. På idrotten i högstadiet hade vi två grupper, en för mer sportigare personer och en för personer som mest ville klara kursen. Jag hade gärna sett samma uppdelning i åtminstone matte (måste inte vara varje lektion, men ibland i alla fall), men en grupp för alla ämnen hade också varit underbart. 

Nu är jag klar med grundskolan och gymnasiet, så jag hoppas bara på att få lite mer utmaning på högskola/universitet (när jag valt vad jag vill läsa) och sen i arbetslivet :)

//Jessie

Anmäl
2016-06-15 19:06 #5 av: Loris M

#4 Jag har full förståelse för att lärare inte har tid och resurser för att individanpassa undervisningen, men det går att lösa på andra sätt men lite god vilja och andra likasinnade kollegor. Jag tror precis som du på gruppindelning efter intresse och förmågor så elever som är på samma nivå kan utmana varandra istället för att agera "hjälpfröknar". Jag vet att det finns många skolor som försöker jobba på det sättet, men alldeles för många hamnar i rutiner, för att det är enklare och kräver inte tankearbete. 

När jag jobbade på förskolan har jag ibland mött barn som vi tidigt såg var särbegåvade. Ibland hade jag nästan önskat att det gick att bromsa farten för jag tänkte ofta på skolan och hur de kommer att få det där. Många gånger har jag kunnat följa dessa barn eller fått höra hur det gått för dem. Och tyvärr är det ofta så att de blev till "problembarn". Antigen för att de var för uttråkade och blev "bråkiga". Eller också hade de svårt med det sociala. Svårt att hitta kompisar som var på samma nivå. 

Sajtvärd för Förskolan, Lika villkor och Bokcirkel

Medarbetare: Multikulturellt 

Anmäl
2016-06-15 19:18 #6 av: kim1980

Det är tragiskt att folk vet för lite över lag !
Faktum är adhd är stökiga. .

Rent bara plugg häst fokus nyfiken.
Är inte stökiga pratiga alls..
Jag har bred kunskap om mycket i just annorlunda
Jag gillar det folket helst innan dom blir trasiga.
På grund av ej vätig kunskap på rätt sett. .
Det sabbar mer en vad folk förstår faktiskt. .

Nu jag så pass mycket starkare och på läst .
Adhd kan uppfattas tröga .
Men får vi rätt hjälp rätt klok läkare så gör det mycket. . Jag både levft utan hjälp utan medicin .
Jag har skogen tacka att jag är den jag är .
Min farmor som vakar över mig som en hök sen 93 !

Så jag har massor med idéer.
Men klura på hur ska kunna få ut lop för min kunskap och begåvad i stor dos. .
Och sanning inte jävla egen på skynda väg..
Allt tar sin tid.. men är jobbigt vänta å vänta fy ja !

Det som gör måste vara noga med vilka man släpper in i praktiken. . Så det blir ge ta !
Inte utnyttjad för tro är efterbliven .
Aka ja i det med el är inte mitt bord alls..

Men i mycket så vet jag vad jag pratar om..
Är fixerad intresserad på djupet i visa ämnen. .
Som kan vara onödigt för vanliga människor..
Men jag trivs för den jag är på den här punkten.
Skulle inte vilja radera bort min ADHD el mycket annat.. Där i mot för min del vill jag i så fall radera bort vår sommar årstiden som är nu mycket alvarligt torrt..
Men annars NEJ är nöjd med mina handikapp. .
Det folk som har svårt respektera. .
Då är det viktigt respektera sig själv göra bästa ut av hela . Våga va dig själv ! Låtsas må passiv dåligt det far vi bara illa av själva.
Inte helt lätt när hjärnan far illa av värmen!
Så är för varmt vara den jag är när är höst vinter med 15 minus grader så mår jag som BÄST. .
Vågar allt som jag ej gör just nu.. (
Men viktigt våga stå för den man är..

Som ung var jag inte smart alls korkad.
Stack i väg i stället för säga som det är..
Vilket jag ångrar djupt nu. .
Där ligger min ångest bok..

Tycker man är svårt med vägen..
Be om hjälp . I stället för bli obehag rädd helt i onödan. . Jag försöker hitta rätt hjälp men det kostar .
Det finns ut rustning för värme allergi. .
På måndag ska jag sjunga ut kl 3 har möte då..
Se om hittar verktyg för överleva till höst !
Är jätte nervös redan nu hur dagen kommer vara..

Anmäl
2016-06-15 19:24 #7 av: Loris M

#6 Lycka till mötet. Hoppas att det går bra. 

Hur har din skolgång varit? Du skriver att du stack iväg. Menar du att du skolkade mycket? Har du haft några lärare som kunnat förstå dig och om du kunnat prata med?

Sajtvärd för Förskolan, Lika villkor och Bokcirkel

Medarbetare: Multikulturellt 

Anmäl
2016-06-15 19:42 #8 av: kim1980

6 # Tack är grymt nervös hitta rätt dörr våning. .
Även vart där redan.. så blir senil så här års.
Dvs mycket kan bli fel.. tar fel buss .
Går an göra fel hämma å så.. men hamna helt annan stans det är bökigt. .
Redan som ung så fick folk hämta mig med bil för jag tog fel buss sista bussen..
Hade jobbat med bär sålt. Från 8 till 8 det passa inte mig . Men behövde pengar ..

Skolan 80 talet var grymt läraren mobba mig.
Så nej ingen bra alls.. fick sen hjälp..
Men ser i dag på det att då vet jag ju desto mer..
På bredare sett.. först var jag arg besviken på vuxna tog många år komma över den frustaskonen. .

Som ung var jag rastlös till tussen besvärlig för lata sofft potatisar. . Men hade tur i det mörka hatet. .
Att jag hitta en Maria som läste av mig..
Så vi gick dansa på olika danser. .
Klicka jätte bra.. sen att hon var lite äldres så orka hon på hjärn mesigt plan. .
Saknar henne jätte mycket. .
Så arg påminna själv att jag inte berätta visa saker.
Då hade jag sluppit hamnat i klämd .

Anmäl
2016-06-15 19:44 #9 av: kim1980

5 mena jag du ser pu pu värmen inte min vän.
Ond i så fall !

Anmäl
2016-06-15 20:08 #10 av: kim1980

Skolka gjorde jag inte då i låg mellan. .
Bodde på bondgård uppvuxen från allt folk å så.
Så då fans det inte anledning skolka ute i skogen .
Nä hade ingen prata med el förstodd mig knappast.
Hade par aktiva personer jag var med i bland. .
Men gilla även vara själv fundera prata ofta mycket för mig själv el ja osynliga vägen ♥
Hemma vart det garderob egen tid..
El ko hagen ♥
Så djuren och min box som döpt farmor alla dem.
Blommar mer mer.. Nog det som stimulerar mig vart en jag är. .
Bara att vänta i väntrummet svårt måste djupt fokusera stänga av lyssna på musik. .

Jag har provat mångapsykolåger.
Men ända som möjligen var närmast bra för mig
var råd stöd LSS så det är mitt tips.
För dem verka fatta att är bibliotek dvs behöver mer tid. Annars blir bara ytligt möte..
Har byt psykiatrin helt nu .
Samt ska släpa in fler folk för sätta vis en på plats. .

Alltså är rätt jobbigt komma in full med själv för få utreda saker ting..
Mitt skal beteende som ung gjorde hela svårt nu är äldre. . Så vår kämpa kung foster land för att bli hörd
Tagen på allvar med det jag har säga. .
Jag vet om att det behöver inte vara så här varje sommar..men den nya läkaren inte lika bra elegant el har inte alla hästarna hemma. . Men jag har plan för ändra hans inställning..
Med både med värmen års tiden sätta det i fokus
Bland annat ..Även vill göra bipolär test sommar halv året. . Men lång väg tydligen..
Men är envis gillar utmaningar sätta såna på plats..
Nu har jag hört tragiskt att råd stöd inte ska utreda mer. Det skrämmer mig. Tänk om inte hade mitt adhd bevis så hade inte fot hjälp. .
Så kämpa kämpa är mitt jobb för orka överhuvudtaget.

Anmäl
2016-06-18 11:07 #11 av: [NeferNefer]

Själv tyckte jag det var supertråkigt att få lösblad med exakt samma typ av mattetal eller uppgifter som i skolboken. Jag ville ju lära mig något annat, inte bara fortsätta fylla i ... Vilar huvudet i handenSnacka om att få barn att tappa intresset.

"All tid måste förflyta i sin egen takt. Ibland dricker man kaffe. Ibland dricker man kaffe inte." (Mikael Niemi)

Anmäl
2016-06-18 19:47 #12 av: Magi-cat

#11 Javisst! De lär sig att hålla sig tillbaka för det är ju inget sträva efter att få ännu fler blad av samma sort och lika enahanda frågor!

Jag har aldrig fått någon känsla av att särbegåvade betraktats som en tillgång eller så, nästan mer som lite jobbiga.

"Freden måste komma först. Gör den inte det min vän, kommer inget efter den." (Tage D.) 

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.