Så tungt då man inte vet vad som är fel. Men visst finns det fel Pedagoger som skulle ha annat jobb.

De första åren då jag gick på vikariat var det ofta man såg missförhållanden i personallagen. Hierarkier där man inte vågade klaga på arbetskamrater.

Men de flesta vill göra bra jobb, men ibland finns också ruskigt jobbiga föräldrar som inte inser att deras barn beter sig illa mot andra barn. De försvarar sina barn oavsett vad de gör. Men man kan ju inte låta sina barn må dåligt på förskolan , så man får ta i och kräva ansvar av personalen. Man kan bli stämplad som jobbig förälder , men barnen är de allra viktigaste. De ska inte lära sig dåligt beteende på förskolan. Jag hoppas det löser sig för er, ge dig inte. Man betalar för bra barnomsorg. Våra små är för värdefulla för att bli utsatta för dåligt fungerande förskolor…Mvh/WL🌺

#0 Det låter helt fruktansvärt och jag beklagar det du och din dotter varit med om. Jag blir så förvånad att det fortfarande kan finnas sådana personer på förskolan som behandlar barn så illa. 😕

Situationen i förskolan har ändrats så mycket under de senaste åren och det blir tyvärr bara sämre. Mycket p.g.a. nedskärningar. Många kommuner ska spara och har infört vikarie- anställnings- och inköpsstopp. Pedagoger går på knäna och så har cheferna satt munkavle på dem. Det råder en fruktansvärt tystnadskultur inom förskolan som du också märkt av. Pedagoger får inte prata om hur tufft de har det för då blir det ingen löneutveckling och man kan drabbas av andra konsekvenser.

Det är ingen ursäkt så klart för att vissa ska bete sig illa mot barn, utan jag vill mer berätta hur det kan se ut för Pedagoger. Vad gäller sekretess ja, det är så, vi får inte prata om andra barn men du har rätt som förälder att veta om de vidtagit några åtgärder för att barn som slåss, mobbar osv. ska sluta med sitt beteende.

Har du pratat med rektorn? Om inte så borde du göra det och ställa kvar på att de ska skriva en handlingsplan hur de ska hantera situationen. Säg att du funderar på att anmäla till Skolinspektionen. Det vill de verkligen inte, det kan jag lova så det kan vara ett sätt att få dem att ta tag i problemen. Kräv att träffa rektorn och kräv åtgärder och boka en tid för uppföljning.

Fungerar det inte att prata med dem så skulle jag anmäla till Skolinspektionen och berätta att barn far illa och att de gör inget. Ibland är det så att man får kämpa för sina barn och deras rättigheter och då vara en "besvärlig förälder".

Tack snälla för svar! Jag måste först säga att jag på alla vis respekterar alla fina Pedagoger där ute som tar hand om barnen när vi föräldrar inte kan. Jag har också vid ett av de första samtalen frågat om min dotter, så det inte är så att konflikter med pojken är åt båda hållen. Om det är så att hon också bråkar och är del i art han slåss. Får då bara höra att min dotter aldrig är dum, utan väldigt mån om alla. Sekretess jobbar jag själv med, och har stor respekt för den inom förskola och skola. Jag får börja bråka om det igen helt enkelt. Försöka att börja prata med pedagogerna igen och be att få höra vadmal gör för att förhindra att barn råkar illa ut. Tyvärr verkar ju den lösning man satsat på vara att bryta ner avdelningen i smågrupper där man ska försöka döda beteendet genom andra, lugnare barn. För mig låter det som att man lägger ett stort ansvar för miljön på barnen. Usch, jag mår så dåligt över det och känner mig så hjälplös. Det är verkligen en gräslig situation. Jag skulle flytta berg för min dotter, men i den hör världen av mörkande och, som du säger Loris M, tystnadskultur och där jag slits mellan urinstinkten att skydda mitt barn och kräva att få svar och vara riktigt skitjobbig med rädslan att hamna i onåd med de personer som sedan ska ta hand om min dotter när jag inte är där… jag är lika livrädd för att dottern sk blinin med den jobbiga mamman och behandlas annorlunda på grund av det. Jag går fortfarande och mår dåligt över en incident när hon var 1 år och 8 månader. När jag hämtar henne på eftermiddagen är hon ledsen och medtagen. Man berättar att hon trillat tidigare på dagen och slagorna hakan. Inget farligt men hon har varit ledsen efter det och inte velat äta, dricka eller lämna pedagogens knä. Hon har fått nya kläder och de hon hade på sig ligger i en påse. Anar genast oråd hemma när jag öppnar påsen och hennes tröja är helt blodig. Inget litet skrap på hakan kan någonsin ge så mycket blod. Kikar henne i munnen och ser tämligen omgående att hon bitit sig rakt igenom tungan, ett stort glipande jack. När vi konfronterar dagen efter säger pedagogerna att dom inte tänkt på att titta henne i munnen, men att hon gått så sedan första utestunden på förmiddagen, tror dom… men dom kan inte redogöra för om hon trillat i en backe eller slått hakan i bordet när hon hasat av en stol. Det ligger så mycket ångest i hela förskolebristen för mig, och nu detta. Att hon blir slagen, att hon får sagt till sig att hon ska dö, att hon inte får vara på förskolan… i det Pedagoger som mumlar fram svar om att man ska prata om det med varandra, kommer på lösningar som helt klart mest handlar om att det ska lösas utan att kosta pengar, att man testar nya saker var och varannan vecka och oroliga barn och total brist på rutiner. Kanske jag egentligen behöver byta förskola… ansöka om och försöka få in barnen nån annanstans… hur kan man hitta orken annars att slåss mot tystnadskultur och kommunen?

Att byta förskola låter ändå som ett bra alternativ om det inte är så att du tror att din dotter skulle bli ledsen (vilket inte verkar fallet utifrån det du skriver) kanske för att hon har någon kompis som hon tycker om eller så. Ring kommunen och förklara situationen i så fall och be om en plats någon annanstans.

Det låter verkligen som att de inte tänker göra något. Att bara säga att de ska prata med varandra, det duger inte. Som sagt, du har rätt att kräva tydliga åtgärder och det ska skrivas och följas upp. Anmäla till Skolinspektionen är också ett alternativ som sagt, men förstår om du inte orkar. Allt sådant tar ju tid och under den tiden far ju din dotter illa.

Vad gäller rädsla att dottern ska bli behandlad annorlunda, jag tror inte att det finns en sådan risk. Nu utgår jag ifrån mig själv och mina kollegor jag haft genom åren utan att veta hur din dotters Pedagoger fungerar.  Men jag eller någon annan jag jobbat med har aldrig varit annorlunda mot ett barn bara för att någon föräldrar bråkar. Dessutom, du bråkar ju inte, utan kräver bara att ditt barn ska ha en trygg miljö så det är inget konstigt.

Jag har t.ex. haft föräldrar där vi gjort en orosanmälan där vi misstänkt misshandel. Samma förälder har hotat mig och sagt att hon ska ringa till mitt barns förskola och göra en anonym anmälan om att barnet misshandlats av mig m.m. varit hotfull och otrevlig, kallat mig för saker … men jag har aldrig tyckte mindre om hennes barn bara för det.

I skollagen finns dessutom skrivelser om just detta, att inga barn för utsättas för repressalier p.g.a. sina föräldrar och skulle de göra det bryter de mot skollagen och du kan anmäla dem.  Men jag förstås som sagt att du inte orkar med det. Du vill ju bara att din dotter ska må bra. Jag vet inte, om det finns något annat du kan göra förutom det jag föreslår. Stanna och kämpa och tjata och vara besvärlig och prata med dem igen (frågan är om det är värt det), eller byta förskola.

Om inget annat hjälper så byt förskola, men prata först med föräldrar på nya förskolan hur det fungerar där. Mitt näst sista barnbarn bytte pga av att hon blev slagen och det inte blev bättre. Hon var 2 år då, nu tre år, men oron för Dagis finns kvar i henne. Nu får hon vara hemma då lillasyster kommit. Hon är så glad att slippa gå till förskolan.

Men så kan man ju inte ha det då man måste jobba. Jag slutade i förskolan för över 30 år sedan för att arbeta som spec.lärare i skolan. Men trots allt känner jag väl igen allt ni beskriver! Jag gick ut sem. julen 80. Man såg redan då en förändring till hårdare klimat både för pedagogerna och barnen.

Det fanns våldsamma föräldrar och dålig personal även då. Men all lycka till er och er lilla flicka…Mvh/WL🌺

#5 tack för dina ord. Hade jag fått bestämma hade jag tagit ut dottern från förskolan och gått hemma med henne och lillgrabben tills de är större. Jag vet att det finns fantastiska förskolor, men mina erfarenheter skriker bara att mina barn haft det bättre med mig. Tyvärr är ju samhället så att den möjligheten inte finns… jag kommer bli tvungen att gå tillbaks till jobbet, och barnen kommer bli tvungna att gå till dagis. Ett alternativ som jag ska ta med min man är att jag arbetar 50%, sedan fjäska lite med morfar och farfar som bor nära att kanske ta barnen varannan fredag var. Då kanske vi kan hålla nere förskolan till 15 timmar i alla fall… då kanske jag också har ork att slåss lite… Ett annat problem är ju att det aldrig finns tid att prata med pedagogerna. Det är alltid kaos med barn som ska hämtas eller lämnad, barn som bråkar, fullt ös. Antar att jag får börja med att skicka ett Mail. Fördelen med det är väl att det finns en skriven fråga om jag skulle behöva dra vidare till skolinspektionen. Nu ska vi vara lediga från förskolan i en och en halv vecka. Lite andrum för oss alla. Tack alla för era svar! Ni är guld!

#6 Det låter bra! Och jättebra att skicka mejl för då finns det dokumenterat att du försökt nå till dem innan du gått vidare (om du nu gör det). Lycka till!