Jag har känt mig jättestressad av arbete i förskolan den senaste tiden. Vi får många direktiv uppifrån om att inte ha karotter framme på matbordet, att inte ha mjukdjur och kuddar på hemvisterna o s v, men samtidigt säger man uppifrån att barn till coronasjuka föräldrar får vara på förskolan. De sjuka föräldrarna får inte gå in på förskolan, utan ska ringa oss när det kommer till grinden så möter vi upp barnet. 

Själv ser jag barn till konstaterat smittade som en väsentligt större risk än förskolans mjukdjur… Särskilt eftersom många verkar kunna smitta utan att själva ha symtom. Därtill är det inte alltid helt lätt att avgöra om ett litet barn är t ex sömnigt eller på väg att insjukna… 

Jag jobbar med barn i 3-4 års åldern, och hur man än försöker så går det inte att hålla samma höga hygiennivå som lite äldre barn och vuxna klarar av. Barn hostar rakt ut, nyser över matbordet, blåser på maten när den är varm, låtsats att vi vuxna har gjort illa oss och blåser på våra "skador", har leksaker i munnen, gör kul prutt-ljud med munnen så att saliven stänker o s v. För sådant gör man när man är 3-4 år.

Vi har (än så länge) tillgång till handsprit, ytdesinfektion samt engångshandskar. Men vad hjälper det när man - nästan dagligen - duschas av hosta/nysningar eller av glada barn som blåser i ansiktet på en. I det läget har vi ingen chans att skydda oss om barnet är smittat. Det känns otryggt.

Har länge varit förvånad över att man inte snabbt bad föräldrarna till de s k 20-timmars barnen att hålla sina barn hemma. För att frigöra resurser till ökad städning etc, samt för att vi ska kunna hålla barnen i mindre grupper och bättre isär. 

Efter beskedet att man ska vara hemma vid minsta symtom på förkylning har jag (och många barn och kollegor!) fått stanna hemma. Förkylningar är mycket vanliga på förskolor så här års. På ett sätt känns det tryggare hemma, samtidigt önskar man inget hellre än att allt ska vara som vanligt igen.

#1 Men oj, förstår att du är stressad. Så många förändringar och anpassningar, men frågan är hur mycket det hjälper och skyddar för som du skriver det går inte att hålla det helt rent och hygienist på förskola speciellt bland yngre barn. Egentligen ska man hålla 1-2 m avstånd för att inte bli smittad eftersom vi spottar ut mycket små vattendroppar även när vi pratar utan nysningar och hosta och det är en omöjlighet på en förskola. 

Jag förstår inte heller hur de tänker när barn till sjuka föräldrar ska få komma till er. Det är egentligen mycket som är konstigt och motsägelsefullt men antar att det är för att hela situationen är helt ny för oss alla, även läkare.

Tänkvärd artikel: https://www.expressen.se/debatt/vissa-foraldrar-tar-noll-ansvar-mot-coronaspridningen-/?fbclid=IwAR1iv3Kat13gMU8GTKZmhMEuR20GR_Pyp1vnSYTSavZZz_2CYhX7bA2JLR4

Ännu en artikel undertecknad av 913 personer som jobbar i förskola, skola och fritidshem där de beskriver varför det är svårt att följa FHM:s riktlinjer. 

"Om familjemedlemmar befinner sig hemma i isolering eller hålls i karantän förväntas deras barn ändå gå till skolan och förskolan, vilket skett i många fall och undanhållits oss Pedagoger.

Även syskon till sjuka barn och barn till sjuka vårdnadshavare tillåts lämnas på förskolan så länge de inte har några symptom.

Det betyder att vi har en fri spridning i grundskolor samt förskolor, som enda instans i hela samhället. Vilket gör att vi inte har möjlighet att kunna skydda de barn och Pedagoger som tillhör riskgrupper. "

Hela artikeln i Aftonbladet

Nu tror man ju därtill att viruset kanske inte "bara" sprids i form av droppsmitta, utan att det faktiskt kan vara ett luftburet virus… Det innebär i så fall att viruset kan röra sig fritt i luften i rummet… och då blir det ännu svårare att skydda sig mot det. 

Man ser också allt starkare "bevis" för att smittade personer kan smitta andra redan innan de själva uppvisar symptom. Många verkar ö h t inte få (märkbara) symtom, men smittar ändå. Det här skulle kunna förklara varför viruset har fått den spridning det fått.

En spridning som alltjämt pågår…

Hörde rapport från en närbelägen förskola härom dagen, där personalbristen nu är påtaglig. Ändå tycker t ex föräldralediga föräldrar (som alltså är hemma med småsyskon) att deras barn ändå ska vara på förskolan - för att de har rätt till det.

Hur vore det att se sig om och upptäcka vad som pågår i samhället? Vi måste alla ta vårt ansvar för att minska smittspridningen, och då lämnar man inte sitt barn på förskolan i onödan, speciellt inte när personalen där inte räcker till och man själv ändå är hemma. 

Men fortfarande är det som föräldern säger: de har rätt att ha sina barn på förskolan. För det finns ingen lagstiftning att luta sig mot så att man uppmana den gruppen föräldrar att ha sina barn hemma i en krissituation. Enligt besked uppifrån. Det är bedrövligt tycker jag. Däremot lär man kunna vädja till dessa föräldrar, sägs det uppifrån - om läget blir ännu värre.

Men att "ha rätt till något" innebär inte att man måste nyttja den rätten. Ibland kan man vara klok och göra det som blir bäst för alla sammantaget. Jag har rätt att gå till Friskis och Svettis och träna. Även om jag är hostig. För jag har betalat för det. Men självklart skulle jag aldrig göra det.

Man menar också att barnen behöver få träffa sina kompisar och ta del av förskolans verksamhet. Men hur mycket verksamhet blir det när det saknas personal och man i hög grad måste fokusera på basal omsorg…? 

De allra flesta barn har det därtill otroligt bra hos sina föräldrar, och tycker om att få vara hemma med sina föräldrar och ev. syskon.

#5  Ändå tycker t ex föräldralediga föräldrar (som alltså är hemma med småsyskon) att deras barn ändå ska vara på förskolan - för att de har rätt till det.

Jag tycker också att det är bedrövligt och har jättesvårt att förstå att en del föräldrar är så egoistiska och fokuserade på sig själva och sina behov och rättigheter, att de inte har förmåga att se utanför sin bubbla. Det här är en mycket speciell och märklig tid och då måste alla hjälpas åt och underlätta för varandra och inte göra det svårare. 

Hur är det med kraven från ledningen? Förväntar de sig att ni ska göra lika bra jobb? I artikeln jag länkade till verkar det som att i skolan finns fortfarande samma krav på att lärare ska prestera lika bra, dokumentera m.m.

#6 Tycker att beskeden uppifrån har varierat. Ibland att fokus nu måste vara i första hand på omsorgen, men i nästa stund ska det ändå till pedagogisk verksamhet (på gården i första hand!), utvecklingssamtal mm…

#7 Ok. Jag tycker att det är märkligt att ställa samma krav, för den här situationen är så ny och kräver så mycket annat av er som ni annars inte behövde tänka på och at hänsyn till, som det du beskriver i #1. Snabba omställningar tar så mycket energi.

På mitt jobb (universitet) där vi varit tvungna att på ett par dagar gå över till att undervisa helt på distans, har ledningen varit tydliga med att de inte förväntar sig samma kvalitet och att exakt alla moment ska genomföras som planerat. Det är klart att alla gör så gott de kan men men det finns gränsen för vad som är möjligt att åstadkomma under de omständigheter vi har nu. Det är jag tacksam för.

Jag undrar om man kommer att tänka om framöver…. gå från jätteförskolor till mindre förskolor, gå från blocktänkt till mindre avdelningar (där man lättare kan hålla barnen isär), gå från stora gemensamma gårdar till gårdar som går att dela av vid behov, gå från åldersindelade barngrupper till syskongrupper (så att barn från färre familjer finns på varje avdelning), ha större yta per barn eller mindre barngrupper, o s v…  För rimligtvis bör man även ha ett "pandemitänk" med när man planerar förskolor…?

#9 Jag har inte tänkt så långt men det är möjligt att vi kommer tänka om nu efter allt det här. Uppdatera krisplaner och göra konsekvensanalyser av hur den här krisen slagit ut, vad som funkat och vad som inte funkat, hur förberedda kommuner och förskolor var… 

Kanske också som du skriver, tänka på hur man organiserar grupper m.m. Det ska bli intressant att se när det här är över om vi går tillbaka till samma tänk och rutiner eller om vi dragit lärdom av det här. På mitt jobb pratar vi en del om att det här sättet att bedriva undervisning, på distans, gynnat många studenter som av olika anledningar inte fungerat i de stora grupperna. Nu kan de jobba på i lugn och ro. Men för andra har det varit tvärtom. Vi har många som klagar på att de inte klarar av att själva ta ansvar för sina studier när de inte får träffa oss eller kurskamrater och diskutera och bolla med.

https://www.aftonbladet.se/family/a/opbeom/lararforbundet-behovs-tydligare-riktlinjer-for-forskolan