Selektiv mutism
Eller när talet låser sig - ibland.
Har ni någon erfarenhet av detta och hur brukar ni agera för att hjälpa?
Jag har ingen egen erfarenhet alls, men såg en intressant artikel i Språk-tidningen nr 2/2020.
Där står om lilla Lisa som både pratade och sjöng hemma med ett välutvecklat språk, men i förskolan var hon tyst, alldeles tyst.
Enligt artikeln är selektiv mutism besläktat med social fobi och märks vanligen i 2-4-årsåldern.
Många gånger tänker man att det är ett "blygt" barn och att det växer bort, man enligt specialpedagoger finns det risk att det uppträder igen senare och att man behöver hjälpa barnet med selektiv mutism.
I fallet med Lisa satte man in ett stödteam som på olika sätt skapade en trygg miljö omkring henne och mycket varsamt, utan tvång, började Lisa reagera, först med leenden och annan mimik, så småningom med en viskning i örat på pedagogen och efter ett år pratade hon ohämmat och hon fick kamrater bland barnen.
Tyvärr verkar det inte ha gjorts någon uppföljning av Lisa (som förstås är ett fingerat namn) så vi vet inte hur det gick senare.
Det finns också några goda råd i artikeln hur man kan bemöta det tysta barnet:
- Skapa kravlösa situationer
- Undvik beröm
- Undvik direkta och värderande frågor
- Förbered barnet inför eventuella förändringar
- Skapa medvetenhet hos de som möter barnet
- Se till att barnet känner sig inkluderat och delaktigt (men utan krav)
Tecken på selektiv mutism
- Barnet är helt tyst i vissa sammanhang men talar i andra
- Barnet kommunicerar inte ens sina uppenbara behov
- Även om barnet talar enbart med vuxna eller enbart med barn, kan det vara selektiv mutism
källa Språktidningen 2020:2
Jag undrar hur vanligt detta är och hur man skiljer på selektiv mutism och vanlig blyghet? Många barn behöver bara mer tid på sig.
Vidare, om det finns forskning på hur det går i framtiden för dessa barn, med insatser och i så fall vilka, respektive utan insatser?
Hur vet man om det är något som "växer bort" respektive inte växer bort?
Vilka erfarenheter har ni?
"Freden måste komma först. Gör den inte det, min vän, kommer inget efter den."
💓 Sajtvärd på Fenomen, Hjärnan, Kulturtant, Oförklarade fenomen
Mycket bra info och så många bra frågor! Tack Magi-cat! 🌺
Jag har ingen erfarenhet av det men har haft kollegor som träffat barn med selektiv mutism. En berättade att de haft en flicka som under flera år aldrig sagt ett ord på förskolan men pratade hemma. Hon sa att det var nästan så att de hade svårt att tro på föräldrarna när de sa att flickan pratade hemma så föräldrar filmade och visade det på utvecklingssamtal. Kommer inte ihåg hur det gick sedan för henne.
Är inte jätteinsatt i forskning om selektiv mutism, hoppas att någon annan är det eller har erfarenhet. Det verkar inte helt ovanligt. Det har nyligen diskuterats på FB i en grupp för förskolan. Jag ska se om jag hittar något där, när jag får en stund över.
Jag tror att det kan vara svårt att veta när det handlar om selektiv mutism och när det bara är blyghet. Det verkar ofta handla om att vissa situationer eller platser som någon inte känner sig helt bekväm med eller där sociala koder är lite oklara gör att man blir tyst. Och så kan det ju vara när man är blyg också. Man är rädd att säga fel eller uppträda fel och då blir man tyst.
"As you start to walk on the way, the way appears" - Rumi
#1 Tack så mycket för svar!! 🌺
"Freden måste komma först. Gör den inte det, min vän, kommer inget efter den."
💓 Sajtvärd på Fenomen, Hjärnan, Kulturtant, Oförklarade fenomen
Starta ny diskussion