Min mamma läste ofta för oss barn när vi var små. Jag minns det fortfarande som väldigt mysiga stunder och jag är så tacksam för att hon tog sig den tiden.
Jag och mina syskon lärde oss också att läsa rätt tidigt, har alltid läst mer än jämnåriga och har haft bra skolresultat. Och trots lågavlönade/lågutbildade föräldrar (vilket ofta "går i arv" om jag förstått rätt) så har tre av fyra av oss valt att studera på universitet.
Nu är väl artikeln (och sajten) fokuserad på läsning i förskolan snarare än i hemmet, men jag ville ändå komma med min erfarenhet av ämnet. Jag tror absolut att högläsning är viktigt, oavsett vart det görs :)

Jag diskuterade faktiskt precis det här med en bekant för ett tag sedan. Hon har småbarn, och ansåg att ljudböcker är ett superbra sätt att spara tid och att det är lika bra som högläsning. Vilket faktiskt gjorde mig lite ledsen. Jag har inte barn och har ingen erfarenhet av barn så jag kan såklart inte veta hur det är att vara småbarnsförälder eller vilka prioriteringar man måste göra. Men för mig, som har så bra minnen av högläsning, så kändes det väldigt trist när det mest beskrevs som något tidskrävande.

För mig är det självklart med högläsning för barn på förskola. Vanligtvis dagligen. Oftast på vilan för de större barnen, men också på mindre samlingar under dagen eller bara för att det är mysigt. Högläsning är fantastiskt roligt, bra, mysigt, givande och viktigt. Jag tycker att man läser för lite för barnen på många svenska förskolor. Ofta beroende på stress, stora barngrupper, för få vuxna o s v. Men vi har också många vuxna inom förskolan som tycker att det är lite svårt att läsa högt på svenska då man inte har svenska som sitt modersmål.

Har dessvärre kollegor "i huset" som ofta sätter barnen att se på film på vilan istället för att läsa för barnen. De tycker att barnen kommer bättre till ro på "film-vila". Min uppfattning är att det vanligtvis går bra att läsa för barn - även i lite större grupper - om man väljer "rätt" böcker, läs-berättar istället för att pliktskyldigt läsa innantill, om man stannar upp och berättar och förklarar, om man ser till att faktiskt "ha ordning" på lässtunden så att barnen får chansen att lyssna/fokusera/koncentrera sig. Börjar man "tappa barn" så blir det förstås stökigt. Där får man se till att man inte hamnar.

Viktigt också att man kommunicerar kring det man läser/har läst. Önskar SÅ att det fanns mer utrymme för högläsning inom förskolan.

Håller med, det är inte samma sak oavsett om man läser för egna barn eller barn i förskolan. Läsning ger så mycket mer. Just det där med att läs-berätta har jag alltid gillat och det är en av de stora skillnader mellan böcker och ljudböcker. Man kan stanna upp, berätta om bilder, lyssna på barnen när de spinner vidare, diskutera de känslor och tankar som dyker upp, anknyta till något de varit med om….

Jag älskade att läsa böcker för mina fyra egna barn och barnen på förskolan.
Det blev en stund av ro även för mig, barnen fick i tur och ordning välja böcker, oftast blev det deras favoriter innan de skulle sova.
Det blev lite rollspel för mig och modellering av rösten, läste jag annorlunda kom protesterna. -Läs som det ska vara- mamma!
Konstigt så kunde jag läsa och tänka på annat som måste göras. Skulle aldrig kunna gå nu.
Ibland läste jag långsammare då jag såg John Blund närma sig, sänkte rösten. Bra sömnpiller.
Ibland då vädret var dåligt gjorde vi tält i vardagsrummet tog ficklampor och en trave böcker och hade mysstund med läsning.
Viktigt att alla fick sina böcker lästa då de var i olika åldrar. Jag älskar att läsa för barn. Barnbarnen har inte sluppit undan, men intresset är inte lika stort. Plattor är roligare som det känns, synd om högläsningen dör ut! Det är en källa till närhet och gemenskap. Man fnissar ihop och myser.
En av de bästa sakerna att göra för och med sina egna barn och andras. Mvh/WL