Jag jobbar inte i förskolan, men har barn som alltid varit snabba i vissa ämnen.

På förskolan gick min ena dotter med en två år äldre grupp. Det var bra på vissa sätt, men mindre bra på andra, t ex att då försvann ju kompisarna i gruppen och hon blev kvar när dom började förskoleklass.

I skolan har dom ofta fått svårare böcker och andra utmaningar, t ex läroböcker från nästa eller nästnästa årskurs. Men som verkligheten är gör det också att dom sitter mer själva och jobbar. Nu tror jag i och för sig att båda barnen uppskattat att få gå ut från klassrummet och jobba själv där det är tystare, men det har så klart sina nackdelar det också.

Men jag önskar också att det fanns samma resurser för dom som har väldigt lätt för sig i vissa ämnen, som det finns för dom som har svårt. Men förstår också att man prioriterar att få med sig alla upp till en grundnivå.

Måste tillägga att jag jobbar inte heller i skola, förskola eller barnomsorg, utan är bara allmänt intresserad. 🙂

#1 Det låter ju som att mycket har blivit bättre och att man kan anpassa efter individiden. Annars har jag mest hört talas om det där tråkiga att den elev som är "snabb" nästan är lite jobbig. Just att "vad ska du göra i nian" låter så typiskt. Eller för de yngre: "nu får du rita i ritboken tills de andra hinner i fatt".
Men bra om man har det i åtanke i alla fall!

Hade nog tur som hade en förstående fröken i småskolan. Lärde mig läsa långt innan jag började skolan, så det var rätt trist att sitta och traggla bokstäver. Fast det slapp jag för det mesta. Sedan fick jag lite svårare uppgifter av fröken när jag var klar med de vanliga uppgifterna.

Vi hade ett häfte med uppgifter som skulle göras under terminen och jag var klar med ettans bägge terminers häften och tvåans häfte för höstterminen redan på vårterminen i ettan.

I tvåan förklarade fröken att hon inte kunde låta mig börja på treans häften, eftersom vi inte skulle ha henne som lärare då. Istället fick jag göra annat, eller hjälpa mina klasskompisar med uppgifterna. Så jag var lite "lillfröken" då. Tack och lov var det ingen av klasskompisarna som blev sura för det. Åtminstone inte vad jag märkte.

#2: Ja dom två Pysslingen-skolor vi haft barn på har varit väldigt duktiga på detta. Från 1-6 har dom även alltid haft med personal från fritids i klassrummet som extra resurs och där dom till och från gör halvklass för att kunna gå få mer tid till eleverna.

Som alltid gäller det säkert att ha tur både med skola och enskilda Pedagoger, så jag vågar inte vara hur det är på alla Pysslingen, men vi har iaf upplevt att det är en kultur på våra tjejers skolor att stötta både dom som behöver mer stöd och dom som är snabba.

Jag har ett kusinbarn vars skola verkar ha skött det bra. Han fick gå de lektioner han ligger väldigt långt framme i tillsammans med en femteklass och resten av lektionerna med sin egen 1:a. Då får han den utmaning han behöver i matte, fysik och sånt, men behåller kontakten med sina jämnåriga i övrigt.

#5: Det lät smart.

#6: Det gjorde en dramatisk skillnad för honom. Han upplevdes rätt stökig från början eftersom han inte fattade vad han gjorde i skolan. Med rätt utmaningar löste det sig.

#7 Så roligt att höra och att det blev så positivt! 🌺