Oroande och inte alls bra. Hoppas att de sätter in åtgärder och utbildar personal i hur de kan hantera det.

Jag har inte stött på den typen av kulturkrockar, för det är ju främst kulturkrockar det handlar om anser jag. "Vi" har också regler för vad som är passande och vad som inte är det. Vi går inte omkring helnakna varsomhelst och närsomhelst oavsett hur varmt det är och det beror på att vi lärt oss att man inte gör det i vår kultur. Vi har också gränser för hur mycket hud (och vilka kroppsdelar) som är passande att visa i olika sammanhang, och det gäller även för barn.

Jag vet inte om det alltid är "kulturfrågor" utan vad som gäller just för stunden men det är väl kanske kultur det med.

70- och 80-talet var det väl ganska frigjort i Sverige och man solade top-less utan att skämmas. Barn badade nakna i större utsträckning osv.

Oavsett är det bra att fundera över vad som är "rätt" och "fel". Hur ska man veta vad som är "rätt" och "fel"?

Enkla svaret är att man uppför sig som de flesta i det land man kommer till men allt som är annorlunda behöver kanske inte vara hedersrelaterat utan är just en vana.

Heder och heder…. Håller med #2 här. Jag kan säga som så att jag ser helst inte att mitt barn håller ett barn av det motsata könet i handen. Jag har också svårt att förstå när småflickor går med klänning och enbart trosor (eller som vissa låter ungarna gå utan nåt alls :s) under. Mitt barn kommer att få bjuda barn utav samma kön på sina kalas osv. För mig har detta inget med heder att göra. Och nej, jag är inte nånstans extrem på någon punkt.
Herregud, minns när jag var liten och vi hade haft nån form av gympa på dagis. Vi fick klä av oss alla ungar och stå på ett led flickor och pojkar tillsammans och fröknarna duschade av oss?! Tur det inte är så nu för tiden…..

OBS! Vill tilläga att jag aldrig skulle lägga detta ansvar på min 3-åring! Tror där emot på att barn gör som vi gör och inte som vi säger. Alltså försöker jag vara en bra (enligt mig) förebild och visa att såhär gör vi i våran familj och så hoppas jag att barnet tycker att det är en bra väg att gå.

Otroligt ledsamt om sådant förekommer inom förskolan.

#4: Varför vill du inte att dina barn ska hålla andra barn handen som är av motsatta kön?

Vad tror du ska hända?

Obs! Skriver inte för provokation utan skulle bara vilja ha en annan syn på varför.

#6: För att jag tycker att flickor umgås med flickor och pojkar umgås med pojkar. Somsagt, skulle aldrig lägga detta ansvar på mitt nu 3-åriga barn! Skulle aldrig bli arg eller anklaga barnet. Har heller inte sagt på förskolan att barnet inte får. Men enligt mig och den synen jag har så är pojkar kompisar med pojkar och flickor är kompisar med flickor.
Där emot delar jag inte synen att flickor stannar hemma och pojkar ränner runt som dom vill (när dom är äldre) som jag själv växt upp med, utan ska mitt/mina barn nånstans så ska jag veta vart och med vem, och man är hemma på utsatt tid, pojke eller flicka spelar ingen roll.

#7: Varför är det illa om flickor träffar pojkar och tvärtom?

#8: Träffas gör dom, hela livet. Syskon, i skola och förskola. Men nej, tycker inte att pojkar och flickor umgås på så sätt. Killar är killar och tjejer är tjejer. Finns ingen anledning till att dom ska springa runt och va med varandra. Av respekt för er som inte har samma syn som mig så tänker jag inte gå in på detta djupare än såhär. Vi tycker olika. Jag tycker att mitt sätt är rätt, och ni tycker att erat sätt är rätt. Ville bara få fram att detta handlar inte om heder. Heder är något helt annat.

#9: Jag lägger inga värderingar i ditt sätt att tänka utan hade bara för avsikt att förstå hur du tänker.

Var bara nyfiken - det är ju första steget att hantera olikheter att ha viljan att sätta sig in i hur andra tänker.

En del av ”mina” regler som jag tycker är självklara tycker du är konstiga och tvärt om. 🙏

#10: Håller helt och fullt med om det du skriver.
Ja, vi tycker och tänker olika. För mig kommer alltid mitt/mina barns välmående först, och jag gör det jag känner ger dom det. Du gör detsamma för ditt/dina barn (om du har några) eller andra nära och kära, men på ditt sätt. Det vi väljer är det som är rätt för oss, medans någon annan säkert tycker det är helknasigt. Så länge det man väljer inte skadar barnen i fråga tycker jag inte att det är fel. Sen när saker blir extrema, ja, då blir det tokigt, och det tycker jag självklart inte är bra vad det än handlar om.