Det ligger mycket i det hon säger. När jag växte upp hade vi en otrolig frihet och fick i princip sköta oss själv - och vi lärde oss att klara det mesta. Å andra sidan är det ett annat samhälle nu, och det går inte längre att släppa barnen "vind för våg" som man kunde förr.

Däremot borde det gå att låta barnen klara sig själv i högre utsträckning och inte direkt försöka hjälpa till. Det lär barnen sig inget av, och när de sedan växer upp och ska ta hand om nästa generations barn, då vet de inte hur man gör.

#1: Ja, så upplever det jag också, att det var så mycket friare tidigare. Men sen är ju frågan om det var för att vi hade mer tillit till barnen att de skulle klara sig själva eller för att vi levde i ett annat samhälle som du är inne på. Jag bodde i ett villaområde i en liten stad där man sällan flyttade och alla kände alla. Även om jag var långt hemifrån med kompisar så visste mina föräldrar att en vuxen alltid skulle se om jag hittade på något och berätta och det visste vi barn också. Det fanns en annan trygghet på den tiden. Man visste exakt vem som bodde i vilket hus.

Det är så mycket kring säkerhet nu, så man (de som arbetar i förskola) tycks inte kunna göra något längre utan att göra riskanalyser och dylikt. Jag minns när jag jobbade i förskola, vilket är mer än ett decennium sedan så skärptes regler hela tiden. Vi fick exempelvis inte gå iväg själva med 5 barn, utan skulle alltid vara två. Det gjorde att vi ofta stannade på gården och gick på utflykter bara när vi alla kunde gå. Oftast fanns inte så mycket personal att vi kunde dela på oss. Förut kunde jag ta 5 barn och gå till bibliotek för att låna böcker eller hitta på andra saker med några få barn.